Ett enda liv

Man blir som en liten sol när man vaknar med febertoppar och mensvärk. Tack för att det finns panodil!
Inväntar att dom ska börja verka så jag kan gå ner och ge hundarna frukost städa och sedan en långtur i skogen.

Ikväll ska vi åka till Stockholm för röntgen av två hundar, alltid roligt med vetrinären tycker jag:)

Sedan måste jag packa för imorrn åker jag på RHH läger med mina randiga faror, såg föresten att det var en rasspecial i Hundsport för den som vill veta mera om rasen.
Annars finns det bra info på www.rhh.se tror jag det är...men man söker iaf på RHH.

Det är lite synd att folk fått upp intresset för rasen kan jag tycka för man hör ofta hur dom säger...aa dom är ju så snygga.. jo det är dom. Snyggare än en röd malle som alla andra har... men glöm inte vad ni får på köpet i huvet på dom. Det är ingen utställningshund men kommer säkert bli två delat precis som mallen.
För sju år sen när jag köpte malle blev folk nyfikna och undra vad det var (mest bara tävlingsfolk o tjänst som hade då) och nu vet alla....aa en sån dära...
Och det är läget för Hh´n nu känns det som.

Hoppas bara dom som använder rasen i aveln lägger sina kort väl och utvecklar rasen.


Jag har ont i magen knäna och ryggen. Svettas och fryser om vart annat. Mens är verkligen upplyftande. Det ger livskvalitet
Hade jag varit en hund hade man kastrerat mig pga problem i samband med löp...

Det är faktiskt en fråga jag ställt mig, att plocka ut allting. Men hur vet man att man är helt säker på att man inte vill ha barn?! Jag är inget större fan av små varelser dom stör mig inte men jag är inte heller så intresserad.
Jag längtar inte, planerar inte och drömmer inte om barn. Det verkar alla tjejer i min ålder göra.
För mig kan det vara ett alternativ att ta ut allt men jag vill inte ångra mig därför jag tvekar.
Har haft chansen men valt att avsluta pga vissa omständigheter, har ångrat mig många gånger men det är inget jag funderar över eller saknar.
Istället kan jag vara glad över ibland att jag inte står med barn ihop med mina ex. Hur skulle man kunna släppa taget på ett vettigt sätt? Att alltid behöva ha en konversation`, nä!
Och nån annan som ska leva ihop med mina barn? Det måste ju vara väldigt mycket tankar och funderingar om man nu har barn vem den andre egentligen fastnat för.

Jag tycker ju att man ska ha barn ihop med den man lever med, men hur lätt är det alltid att bestämma vad som händer i livet? Går inte antar jag.

Nu har jag bloggat om något som jag inte änns hade en tanke på när jag satte mig vid datorn... Skönt att bara skriva om det som händer på näthinnan... som förr. Tycker jag formar min blogg allt för mycket så den ska vara helt alldaglig att läsa och inte stötande på något vis. Men den återspeglar mig och mina tankar dåligt. Startade aldrig nån annan blogg för jag hoppas på att jag ska återkomma till "mitt bloggande".
Men den dagen är inte här än iaf.