Ett enda liv

Underligt att en del människor egentligen tar sig tid bara för att dom är så nyfikna. Och sedan lindar in det lite fint i ordbajserier om ingenting.

Idag har varit en sån dära dag som innehåller det mesta när man har PMS.... Så alla ni som är av det blödande könet vet nog vad jag menar. Man önskar alla levande själar åt helvete.
Åkte runt i Stockholms innerstad en timme för att en sketen karta från eNiro missat att man kunde åka rakt fram på essingeleden ist för att snurra runt i centrala innerstan under rusningstid...
Mindre trevlig var jag... Kartan blev sönderriven och utkastad på Flemingsväg.

Är hemma i Västervik, och när jag kör in här känner jag ingenting.
Det är en konstig känsla att vara hemma men man känner sig totalt fel. Var ute och gick en och en halv timme i stan bla och aa nä ingenting... Det är bara ett ställe jag hittar väl på just nu. Är det att jag är klar med västervik? Eller är det för att jag inte är ute och rör mig bland folk??
Jag tycker det är det bästa med att vara någon annanstans det är att jag inte känner några människor!
Det brukar va tvärtom att folk inte gillar det... men det är det bästa med mitt liv på annan ort.

Ingen vet något ingen dömmer ut en ingen någonting. Man bara är någon där av alla.


Hundarna fick ingen träning idag. Pms är kalas...

Har en del jag ska skriva ut här men det får folk vänta på... detaljerna som smakaar.