Ett enda liv

Det händer så mycket att jag inte vet vart fanken man ska börja när man väl bloggar.
Tror inte så många är här inne heller längre så då är det ännu mindre som lockar att blogga.

Året började med att jag den 4 januari la in Devon på Artrio kliniken i Söderköping.
Jag har inte direkt tränat så mycket efter att jag tävlade appellen i mitten av november. Så hundarna har bara fått vara hundar och fart i snön här på markerna.
Devon har varit jättefin och fräsch efter att vi sluta med smärtstillande i början av dec.
Men i mellan dagarna tog vi upp våran lydnads träning igen och då kände jag inte igen min hund alls.
Han pep i fritt följ och ville sätta sig snett bla. Och sedan efter lydnaden blev han märkbart irriterat i sitt knä.
Ställde ut benet svag och gick inte rent upp för trappen.
Magkänslan sa mig att det inte var något som stod bra till med min hund.
Så jag bokade tid iaf för genomgång och Op.

Väl där då så visade det sig att hundens knä var defekt.
Men dom fick öppna för att se, det resulterade i att vi hittade ett korsband som var till ca 20% avslitet och leden har gått i försvar och tillverkad "vitt ludd" som tryckte undan meniskerna.
Så dom gled inte rent i sitt rörelsemönster.
Tack och lov ett ganska litet ingrepp än mot det vi gjorde på Troja. Där knäleden sågades av och vinklades om 23 % och man fick en benfraktur istället.

Hade hans korsband varit helt av så hade jag personligen inte velat göra resan en gång till. Men det är man inte ensam om att besluta så det hade varit en helt annan historia.

Devon går i koppel och kommer göra det i ca 4 månder till. Han klarar inte av att gå några längre sträckor. Så det ser ut så här Femtom-Femton-Tjugo-Femton.
Men det är inte alla dagar det ser ut så heller.

Men han går i tread mill i Sönderköping två dagar i veckan. Och tanken är att han ska lära sig att simma i en pool också men det råder lite delade meningar om det. Han vill inte alls så vi ger det ett försök till annars får jag fortsätta åka mina 40 mil per vecka för att gå med honom i vattentrasken.

Han har inte tappat så mycket i sin muskulatur utan ca 1,5 cm på det "sjuka" benet.
Men han går jättefint och han får gå i flexi för att kunna få ut sina rörelser och det ser jättefint ut.

Men jag siktar på att starta honom i vår i den mån det går.
Skyddet kommer få vänta minst till hösten så vi kör på med lydnad och spår.

Annat som hänt är att Jag och Fejka tagit årets lydnads hunds titel på Västerviks Bk den klubb vi tävlar för. Vi hade ett snitt på 9.75 på en lydnads tävling i Sala i somras.
SÅ den räckte, säkert gott och väl.
Vi hade flera bra resultat men det var det bästa.

Min träning ligger av ganska naturliga anledningar rätt så nere pga Devons rehab.
Det tar en hel del tid och ork att åka med honom Sverige runt.

I mars ser det ut som att han ska para Havrevingens Aya, för den som är sugen på en riktigt bra HH komb så skulle jag slå till på den.
Är riktigt sugen själv för jag vet exakt vad jag får och det lär bli kanon hundar.
Men det blir nog ingen mer hund av dom raser jag har.
Utan då blir det en enklare hund utan drift och skärpe paketen dom har många gånger.
Vill ha en sådan snäll liten luddboll eller något mindre.
Men just nu känns det inte så aktuellt med ett hundköp.
Hade hemskt lånat en valp av någon och tränat lite men vetat att jag kan lämna tillbaka den sedan.
Det ger mig energi att träna andras.


Angående mitt egna liv så händer det just ingenting. Letar jobb. Har sökt jobb även i Stockholm inte för att det är där jag vill bo utan för att jag måste ha ett jobb. Kollar även på en del utb. Men orkar inte läsa in mina gymnasiebetyg. Det lockar inte det minsta.

Det står typ i att starta upp företaget, med vilken inriktning vet jag inte. Det finns underlag föatt ha hunddagis men det vet jag inte ifall jag vill jobba med. För det kostar på att jobba dygnet runt första åren med eget företag. Och jag vet inte om det är min grej att rasta andras hundar jämt och ständigt. Men en ny utb kanske inom hunderiet mot något annat man kan jobba med. Men som inte kräver uppmärksamhet 24 h dygnet.

Jag behöver iaf ett jobb som jag kan leva på någorlunda och sedan ha mitt företag också.
Då blir det tre jobb ett företag och hundarna . Det räcker...


Det som mitt består av annars är att försöka komma in i Västervik igen. Det är svårt att inte få med allt tjaffs och sådant som hela denna stad består av.
Försöker välja dom jag umgås med och det är mest hundfolk och Sebban.
Är mest hemma och gör ingenting.
Dom har börjat medicinera min ADHD och jag är inte speciellt imponerad. Men vi ger det en chans efersom det tar ett par månader och gå in sig på det.
Men den månad som det gått nu är aa inte direkt anmärkningsvärd men det gnager i huvet på en att man äter starka tabletter och blir helt passiv jämnfört med vanligt.Dom stänger ju av min hjärna och det är rätt skönt men det märks att jag blir lugn och passiv. Dvs får ingenting gjort jämnfört med normalt...

Men det kanske är bättre än att vara så impulsiv som jag faktiskt är.
Vi får se ...

Det var en kort blogg om hur läget är här ...