Ett enda liv

Klockan är kvart över sex och jag har stulit till mig en sovmorgon. Ställde klockan först på kvart över fem men sedan ändrade jag mig och tänkte jag är värd att sova.. Värd det bästa. Är det inte så???
Egentligen är många bla jag för upptagna i sina egna liv för att hinna med att se det som finns nära.
Uppskatta och sluta rusa. Det har blivit betydligt bättre och jag är glad över att jag ser dom som finns där runt mig nu. Och uppskattar det jag har nu. Menar allt från minsta sak till stor personlig betydelse.
Ångesten kan väl ligga i att man missat väldigt mycket, bra människor, hundar, händelser osv. Just för att man inte haft tid o stanna.
Det är ganska lugnt i mitt liv nu för att vara jag. Övning ger färdighet.

Varför ska jag hinna dubbelt så mycket på samma tid som ni andra?!