Ett enda liv

Det är något konstigt med min blogg, den funkar sådära att kommentera tydligen.

Jag är inte i min bästa form alls faktiskt, måendet pendlar och från att ha varit helt neutralt så drattar jag rätt på ändan helt plötsligt. Och så håller det på.
Känner mig en aning deppig och hemskast av allt sårbar.

Hur gick det till?! Det är obehagligt att känna att jag har behov av andra människor.
Det ligger inte nära till för mig annars. Närhets behov ?? Huuu!
Ligga nära och bara vara... jooo aaa.
Onej jag har inte det minsta problem med att relatera till andra....
Jag har inte tränat det minsta hund denna veckan. Bara lite inkallning med låne mallen. Vet inte hur man stavar hennes namn ordentligt men Hejli (egen meckad stavning) är himla trevlig och väldigt vänlig vovve.
Tänkte klicka in henne bara för att kunna komma åt lydnads belöningarna bra.
Men onödigt jobb kanske eftersom hon inte ska vara kvar här. Men det är lite jobb nerlagt iaf för vissa saker vet hon vad det är men det sitter inte riktigt.

Känner egentligen inte för att blogga eftersom jag känner att jag inte kan skriva det jag egentligen hade velat kräkas ut... inte för att jag kan sätta fingret på vad det skulle vara. Men antagligen något.