Ett enda liv

Kom inte direkt på någon rubrik men någon nyfiken jävel lockar den ju säkert:)
Känner du dig där träffad?!*pekar*

Livet rör sig och det som står på agendan är fortfarande en hel del rehab träning för Devons del men nu är vi uppe i att han får gå en timme om dagen så det känns helt ok. Han ska även få börja gå i sele med mig bakom i bagen bälte så han får ett lätt motstån så vi kommer åt muskulaturen på framsidan av knät. Han börjar återkomma sakta men säkert och han är inte fullt lika tunn längre.
Tränigen börjar lossna ordentligt nu också och det känns ju faktiskt väldigt uppmuntrande för ibland kan man ju undra på vilken planet dom dära hanarna åker till mellan varven.
Fotgåendet är det som ger superb magkänsla just nu. Det bara kan vara wow så helst vill man inte sluta träna bara för man njuter av känslan.

Har varit hos min kära mor och snott en yber liten Hp som jag hade tänkt ha som bloggdator nu framöver eftersom vi laddar för en Sverige runt tour nästa vecka.
Så jag tar med kameran, förevigar det jag gör och bloggar lätt som en plätt om det med denna lilla konstiga låda man kan skriva på... det var så att det kändes som en mindre våldtäckt att föra in det trådlösa modemet i USB ingången ... sedan när jag skulle ladda bilder samtidigt som det satt i... så gick det inte.. utan fick helt sonika koppla ur modemet för att få in bilderna.
Personligen föredrar jag stora saker som går att använda helt utan massa paranteser.


Idag har det varit fullt upp, lilla hjärnan tyckte Noelle skulle gå upp halv fem imorse och det tyckte väl inte mina andra jag... men det var bara att gilla läget och vänta på att Anticimex skulle komma på morgonfika vid 8 och samtala om hur man mördar en sekt möss lättast utan ansträngning och för min del helst så lite nära umgänge som möjligt... Vi kom fram till att vi ger dom små fanskapen blodförtunnande medel så dör dom långtsamt. Det var ju bättre än bäst!
Jo ni läste rätt jag har fått flera husdjur. Den Axenska farmen har ofrivilligt fått utökning.

Vi hade personalfest förra helgen och det kan vi inte ens nämna hur dålig LÄS JAG! Var... att stå i baren och servera sprit kvällen efter till artonåringar var dock inte lika intressant och jag mådde så grymt dåligt. Bussresan hem från Kalmar tog oss tre timmar och jag satt med en påse...
Men eftersom det var sju månader sedan jag var ute så räknas inte denna gången.
Åldern börjar ta ut sin rätt och träningsvärken satt i framåt torsdagen veckan efter... men våran apdans var visst helt ute nu tio år senare... men det var ganska skönt att få plocka äpplen själv och uppta hela dansgolvet. Snorungarna vet inte hur man utnyttjar kvällen som mest. Och dom tyckte vi tanter var helt of line så att säga..
Vi kanske borde göra anspråk på att bli utställnings föremål på något museium (hur det stavas) för antika saker...
Jag har ingen 30 års kris utan tycker det är skönt att bli äldre men visst märker man av det...
Arslet har ramlat tre våningar och huden kring ögonen fladdrar när man går ut i motvind...

Idag var jag ute hos bästa K och umgicks med henne och hennes barnbarn. Det var trevligt och nu dröjjer det säkert ett tag tills vi ses <3

Här är några bilder från dagen.





Några av mina älsklingar som blommar, flera påväg!!


Morgongympa...



Morsans nya kök är nästan på plats...



Thorsten.... vinögd..