Ett enda liv

Helgen har gått i sovande anda.
Sovit som en gris ärligt talat.

Ikväll var jag och Nilly på Bk. Alla andra firade lucia men vi dumma satar vi tränade hund.
Fejka har utvecklats så himla mycket och är så kul att träna.
Det ger mig mera gråa hår när det kommer till Devon.
Fy fan rent ut sagt just nu....
Han är överallt och ingenstans i sin lilla ärthjärna. Inte så att han själv far och inte går att kontrollera... men hans hjärna...den liksom måste flimra och vibrera inuti den lilla skallen...
Han kan inte föra sin kropp, halkar på barmark... ramlar i skogen... Hoppar framdelen in i bilen så har bakdelen sprungit runt bilen.......
Noll nada kontroll...
Säger man sitt så lägger han sig och aa han är hjärndöd.
Men söt.

Men ikväll så gick träningen himla bra, hela två korta pass fungerade hans hjärnceller. Nice time!
Han kommer bli bra, men tills dess får jag bita ihop och fortsätta lägga ner jobb på honom. Just nu är han bara tio månader och ---------------------.

No more comments.