Perssons mix

Så upplyses det i kvällens TV-nyheter att det s.k hedersrelaterade våldet och förtrycket är mycket större och mer utbrett i Sverige än vad som hittills varit känt.
Över 4000 tonåringar beräknas enbart i Stockholm vara utsatta, alltså b å d e pojkar ock flickor. Fast givetvis dominerar de senare den dystra vetenskapliga beräkningen. Exempelvis svarade nästan en fjärdedel,eller 23 procent, av de unga kvinnorna att de förväntas vara oskulder tills dess att de gifter sig - och att flertalet av denna fjärdedel inte tillåts ha någon pojkvän eller ens killkompis.
Har inte de miljoner som satsades på att få bukt med denna typ av brott mot såväl svensk lag som FN-deklarationen om de mänskliga rättigheterna fått några effekter alls? frågar man sig. Skulle vara intressant att höra en kommentar från Mona Sahlin och veta om hon är beredd att på nytt ge frågan högsta prioritet. Hon var ju den rikspolitiker som för några år sedan mer än någon annan gick i bräschen för en skärpt kamp mot den s.k. hederskulturen. Om man överhuvudtaget kan tala om heder i detta sammanhang. Heder är ju ett i grunden positivt begrepp.
Inte heller passar ordet kultur in i sammanhanget. Att döda och hota människor som lever ut sin kärlek har inget med kultur att göra. Vad det här handlar om är förstockat medeltidstänkande som inte har i ett modernt och civiliserat samhälle att göra; varken i religionens, mångfaldens eller något annats namn.

Read more...

-Dödsstraffet är inte i linje med ett samhälle vars bärande princip ska vara rättvisa och inte hämnd.
Saturday, 21. March 2009, 00:35:21

-Dödsstraffet är inte i linje med ett samhälle vars bärande princip ska vara rättvisa och inte hämnd.
Den klarsynta kommentaren gav guvenör Bill Richardsson i onsdagskväll när han undertecknade en ny lag som innebär att New Mexico blir den 15:e amerikanska delstaten som avskaffar just dödsstraffet. Det är bara att hoppas att klarsyntheten sprider sig till hans kolleger och andra styrande i den majoritet av stater som fortfarande mördar människor den legala vägen.
Richardsson sa sig ha kommit till slutsatsen att dödsstraffet inte går att försvara så länge rättssystemet innehåller brister och oskyldiga därigenom riskerar att mista livet.
Det är lätt att sympatisera med den motiveringen, även om det finns en rad andra motiveringar också som omöjliggör försvaret av det aktuella straffet.

120 DÖDSDÖMDA FRIADE

Sedan 1975 har mer än 120 människor fått lämna sina dödsceller i USA sedan det visat sig att de varit oskyldiga till det de dömts för. Många har också hunnit avrättas innan de efter åtskilliga år friats från de brott de dömts för. Således ytterst tragiska konsekvenser av en lag som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle.Dock måste det mycket starkt understrykas att i kampen mot dödsstraffet spelar det ingen som helst roll om den dömde är skyldig eller ej.
Slutligen: Synd att det tog sån tid för Richardson att se klart. Om han kommit till insikt tidigare kunde det ha räddat en hel del liv på medborgare i hans hemstat. Men,för att ta till en känd klyscha,bättre sent än aldrig.

Läser i dagens tidning att katolska kyrkan i USA enbart under förra året pungade ut med 374 miljoner dollar i skadestånd till personer - mestadels barn och ungdomar - som utsatts för prästerliga sexövergrepp. Förra året anmäldes för övrigt ytterligare 803 fall av liknande övergrepp - om än i många fall förövade decennier tillbaka i tiden.

Jag frågar mig: Hur stor skuld till allt detta har celibatet? Kanske hade ett och annat övergrepp kunnat undvikas om inte det obegripliga kravet på sexuell avhållsamhet i det katolska prästerskapet funnits. Lustan går ju knappast att reglera bort. Kanske hade fallen av pedofili och andra perversiteter blivit färre om kyrkan tillåtit prästerna ett normalt sexualliv. Jag har aldrig begripit varför påven och hans underställda präster i diverse positioner inte får vara med och uppfylla jorden. För det kan ju knappast vara för att man vill att stoppa överbefolkningen. Celibatet är ju väldigt mycket äldre än överbefolkningsdebatten.

Men jag tror inte att katolska kyrkan kommer att ändra sig, utan att en och annan helig funktionär säkert kommer att öppna prästkappan och förgå sig
även framöver.

Men tycker verkligen vanliga katoliker det vara rättvist mot deras präster att dessa ska undanhållas möjligenheten att med gott samvete ägna sig åt den mest njutningsfulla mänskliga relationen av alla?

I FREDAGS besökte jag svensk skolgympasals omklädningsrum. I ett hörn stod en överfylld förvaringsbox för kvarglömda effekter; tre par glänsande gympabyxor i 100-kronorsklassen, två par nästan nya gympaskor värda sådär 600-800 kronor vardera,en jacka i 500-kronorklassen och ett nästan nytt par jeans. Med mera, med mera!

- Ingen har någonsin frågat efter grejorna, upplystes jag. Varken någon elev eller någon förälder.

I LÖRDAGS berättade en vän och sjöman om hur han under ett besök i en indisk hamn uppsökts av en småbarnsmamma som bodde under en lyftkran. Hon bad till min väns förvåning att få den trasa han torkade svetten ur pannan med när han i hettan reparerade sitt fartygs landgång. Hon fick trasan och använde den att svepa in sin lilla baby i! Trots att den var smutsig och våt av svett så var den vida bättre som klädesplagg än de trasiga tygbitar barnet fram tills dess var nödtorftigt täckt med.

Tala om skilda världar!
Jag äcklas. Men absolut inte för att den indiska kvinnan svepte in sitt barn i en svettig och smutsig trasa från en svensk sjöman. Nej, jag mår illa av vetskapen att många svenska föräldrar fullständigt struntar i om deras barn kommer hem från skolan med alla de kläder de hade med sig när de gick dit. Att indirekt lära barnen att det inte gör något om de slarvar bort sina dunjackor, märkesdojor eller skitiga men tvättbara kalsonger i skolan är faktiskt ett svek mot dem. Inte minst i dessa tider när alla talar om kris borde det vara en viktig föräldrauppgift att lära barnen "hålla i grejorna". Lära dem att saker och ting kostar pengar så att det inte kommer som en överraskning när de en dag ska försörja sig själva. Men det skadar förvisso inte att de då och då också upplyses om att praktiskt taget alla svenska barn har det skyhögt bättre än de flesta andra barn i världen. Åtminstone materiellt sett.
En sak till 1:Förvaringsställen med kvarglömda men inte efterfrågade kläder finns i varenda skola i Sverige, inte bara i den skola jag befann mig i under fredagen.
En sak till 2: Killen som glömde kvar sina jeans, hur var han klädd när han kom hem? I bara kalsingarna? Måhända är jag moralist, men jag tror inte att det skadar med en och annan moralkaka till kaffet i överflödssamhället.

Det här inlägget ska handla om en jättepopulär skådespelare och komiker som nyligen dömts till 59 års fängelse. Inte för att han begått folkmord och andra hemskheter, men väl för att han agerat precis tvärtom - nämligen försökt rädda liv och göra livet drägligare för människor. Han heter U Thura men kallas allmänt för Zarganar och är en av Burmas mest kända personligheter. Samtidigt som han är en av den bisarra burmesiska regeringens mest orädda kritiker. Det är också därför som han fängslats och det är därför som jag hoppas att du som läser det här vill bidra till kampen för att få honom fri.

CYKLONEN
Minns ni cyklonen som ställde till våldsam mänsklig och materiell förstörelse i Burma i maj förra året? Då minns ni givetvis också hur den styrande militärjuntan försvårade och direkt förhindrade internationell hjälp att nå de miljoner människor som drabbats.Efter att juntan stoppat praktiskt taget all hjälp utifrån började Zarganar och 400 andra frivilliga att samla in förnödenheter från interna givare som inte själva drabbats av cyklonen. Men trots att myndigheterna gett tillstånd för privata givare att verka greps Zarganar och 21 andra frivilliga av polisen.

CYBERDISSIDENT
Myndigheterna hade också irriterats av Zaraganars synnerligen befogade kritik av hur man hanterat katastrofen, inte minst den kritik han framförde i intervjuer i BBC och andra utländska medier. Detta samtidigt som filmer och fotografier av förödelsen - tagna av frivilligarbetarna – spreds över världen.
Den 21 november dömdes Zarganar till ofattbara 45 års fängelse för dessa ”brott”och knappt en vecka senare dömde diktaturens domstol honom till ytterligare 14 års fängelse. Zarganar använder även bloggen i sin kamp mot regimen. Och för detta har han bland annat belönats med organisationen Reportrar utan gränsers speciell pris för cyberdissidenter.


SÅ KAN DU GÖRA
Burma räknas inte för inte till en av vår fortfarande diktatorsfyllda världs värsta diktaturer. Och Zarganar är ”bara” en av ett par tusen politiska fångar i landet – ett land som var på mångas läppar efter cyklonen, men som nu sällan uppmärksammas i medierna. Och det trots att förtrycket och fattigdomen inte har minskat det minsta.
Vill du göra insats för att få den nu sjuke skådespelaren fri så skicka mejl, fax eller eller ett vanligt brev eller kort till någon av nedanstående ministrar i militäjuntan:

Chairman, State Peace and Development Council
Senior General Than Shwe
c/o Ministry of Defence
Naypyitaw
Union of Myanmar

Minister of Foreign Affairs
Nyan Win
Ministry of Foreign Affairs
Bldg. (19), Naypyitaw
Union of Myanmar
Tel +95 67 41-2335
Fax +95 67 41-2336/ +95 97 41-2395
Email mofa.aung@mptmail.net.mm

Minister of Information
Brigadier-General Kyaw Hsan
Ministry of Information
Bldg. (7), Naypyitaw
Union of Myanmar
Fax +95 67 412 363
Email Media.moi@mptmail.net.mm
(Myanmar är det officiella namnet på Burma)

Det räcker med några korta ord innehållande nedanstående krav:
* Zarganar to be released immediately and unconditionally;
* Zarganar must be given all necessary medical treatment;
* Zarganar must also be given regular access to lawyers of his own choosing and to his family;
* Zarganar must not be tortured or otherwise ill-treated.

Jag tackar på min Amnestygrupps vägnar. En av våra uppgifter är nämligen att bidra till kampen för Zarganars frigivning och då behöver vi all hjälp.