Att bräcka gårdagens resultat hade jag inte ens kunnat drömma om men det är helt galet, Quarlos och jag vann så mycket priser denna tävlingshelg att jag är helt dimmig och väldigt, väldigt glad...

* Förstapris - 182 p (igår 172.5)
* Klassvinnare båda dagarna
* Vinnare av domarnas favorit (ett specialpris i form av en stor pokal till det ekipage som domarna tyckte bäst om under helgen)
* 2:a i totalbästa meetingekipage
* 3:a i publikens favoritekipage



Jag har inte fattat det än, det är helt otroligt. Det måste vara en dröm och någon måste nypa mig i armen för det är bara för bra för att vara sant!

Quarlos gick super idag och vi belönades med hela 5 (!) 10:or!!! Jag är mållös!

Platsliggande: 10
Tandvisning: 10
Linförighet: 8
Läggande: 8.5
Inkallande: 10
Ställande: 8
Apportering: 10
Hopp över hinder: 9.5
Helhetsintryck: 10

Totalt 182 p

Inte nog med det så har vi fått mycket beröm från folk på tävlingsplatsen som en del uttalat sig att de "egentligen inte är så förtjusta i dobermann" men har omvärderat sin syn på rasen.

Dessutom höll det på att bli en dobermann högst på pallen i tvåan också men efter en snöplig miss av Maja Thornberg och hennes otroligt fina tik Dobvoyage Agata så nollade de hoppet, i övrigt så hade de genomgående 9:or och 10:or på alla moment. De blev ändå 2:a i sin klass och plockade dessutom ut titeln LP 2. Massor av grattis till er och ni var så fantastiskt bra!!!
Trevliga var ni också!

Sist men inte minst så var världens bästa kompisar på plats, Sandra och Mari! De stöttar, fotar, filmar, hjälper till och framförallt gläds med mig och det är ovärderligt. Tack, tack snälla ni, vad skulle jag göra utan er! (Förmodligen kissa mindre och vara hungrig och ännu mer förvirrad!!! )

Den här helgen kommer jag aldrig att glömma...

Min älskade, duktiga hund!


Fler bilder från dagen finns inlagda i albumet från igår.

...och här ligger vi och värmer oss. Quarlos var så kall efter vår promenad att han skakade och ville ner under täcket med matte (se så gulligt han håller tassen). Och matte hon myser med sin bruna vän och ligger och lyssnar på sommar i P1 (i år också!). Idag var det Nour El-Refai som var värd.

Igår var det träningskväll på Nordmalings brukshundklubb. Vi tränade med "nya" gänget och Sandra och Mari kom också och tränade sina småttingar som blivit så stora att Q börjar se liten ut. Tiden går alldeles för fort!

Det känns väldigt bra med Quarlos nu och då menar jag inte speciellt den lydnads-tävlingsmässiga delen, utan mer att Quarlos har blivit stabilare. Han har vuxit och blivit mer säker i sig själv både på planen och hemma, han vet hur matte vill ha det och rättar sig efter det. Det är en skön känsla när något man tränat extra mycket på faller på plats.

Tar tillvara alla träningstillfällen jag kan för att få till både störning och nya miljöer. Idag hängde jag med Nina som har flatten Acke och tränade med deras gäng i Nordmaling. Vi var 6 stycken med olika hundraser, en schäfer, två tervar, en springer spaniel åsså Acke och Quarlos.

Det blev dubbla platsliggningar till att börja med och Quarlos skötte sig snyggt. Lågt tryggt och fint bredvid schäfern och terven. Platsliggning två så stuvade vi om i grytan och hundarna fick ligga med nya grannar. Superbra träning med lugna och trevliga hundar.

Quarlos funkade fint och var på alerten träningen igenom och jag kunde träna med honom lös hela tiden eftersom hans fokus låg på mig hela tiden. Vi körde korta pass med många pauser eftersom det är så varmt. Fria följet satt bra med mycket energi för att vara med nya störningar och vi tränade en del på raka sättanden och ingångar (tack Annika för tipsen jag fått av dig om att kasta bollen snett bakom till vänster just vid sättandet, det funkar kanon på Q). Sedan slipade vi lite på apporten, ställande, läggande och bara en kontroll på en inkallning och ett hopp eftersom de två sistnämna är det som sitter allra bäst. Jag hade önskat att han var ännu snabbare på läggande och ställande vid kommandot, han är lite seg och jag får inte riktigt till det. Måste fundera ut ett bättre sätt att belöna och få upp drivet i de momenten.

När vi bestämde oss för att avrunda och åka hem så kom det precis ett nytt gäng som skulle platslägga och då var jag snabbt framme och hörde om jag fick vara med och det gick bra. Det var ytterligare 5 nya hundar och liggtid 3 minuter och han skötte sig kalas igen och trots att en av hundarna klev upp och det blev lite oroligt så var det inga problem. Kanske är vi redo för ny tävlingssejour om 2 veckor ändå!

Tack Nina för en trevlig kväll, ert gäng tränar jag gärna mer med!

Quarlos ligger bredvid en hovawarthane och en BC, helt nya raser för honom.
Nina och Acke kampar!

Quarlos tar en paus med ett ben som belöning

Duktig springerkille apporterar

Igår fick jag ett sms av Nilla och Filippa med husse som var på väg hemåt efter en långfärd uppe i de nordligaste trakterna. Nilla hade berättat det för mig tidigare att de skulle ha vägarna förbi och självklart ville jag och Sandra träffa dem igen eftersom det blev en så kort pratstund i Örebro i maj.

När Nilla ringde i morse och bad om en vägbeskrivning så blev jag lite full i skratt åt mig själv för en vägbesrivning till vårt hus låter inte klok. Så här lät det på ett ungefär: "Ta vänster på Kasarakan och kör en grusväg upp mot ett rött hus med en stor röd ladugård. Kör in bakom ladugården så ser ni vart vi bor". Hade jag hört den beskrivningen hade jag dragit någon liten slusats om konstiga norrlänningar som bygger hus bak vid gödselhögar. Nu är det inte riktigt så men Nilla och R hittade väldigt lätt hit så någon sanning finns det nog i det!

Det blev en heldag med massor av sol, surr och lite hundträning och väldigt trevligt!
Quarlos fick störningsträning som heter duga eftersom Filippa precis gått in i löp och han tyckte att hon luktade sååå himla gottigt. Men Filippa höll uppvaktaren stången samtidigt som hon verkade älska att få uppmärksamhet. Dessa små turturduvor som dyker upp överallt. Quarlos är en riktig tjejtjusare.
Hundarna kom fint överens och lilla Wizky, som inte är så lilla längre, tyckte Filippa var en rolig kompis.

Filippas husse Robert kampar med Quarlos och Filippa
Filippa testhoppar Quarlos hinder

Måste börja med att berätta att O'Brian har fått göra oss stolta igen. Igår vann han här på hemmaplan i dagens dubbel hur lätt som helst på nya rekordet 1.14,8 auto medeldistans. Han var som vanligt startsnabb och tog ledningen enkelt och körde första 500 efter 1.12, fick sedan dämpa för att sedan gå 1.12 sista 1000 och bara brisa ifrån konkurrenterna. Jag var inte på plats men jag såg det på tv igår kväll och det var bland de bästa lopp jag sett honom göra. Mina föräldrar var där och hälsade på honom för första gången sedan han åkte från gården och han blev så glad så glad över att se dem. Han puffade och pussade (ja, han kan pussas!) på mamma och visst tror jag att han saknar oss lite, på hästvis.
I vinnarcirkeln frågade den som intervjuade hur mycket de fått betala för den fina Husum hästen men Brians kusk John Östman gjorde klart för alla att hästen inte är till salu och fortfarande ägs av vår familj. Vi är otroligt stolta över honom och att fam Leastander/Johansson gör ett sånt bra jobb med vår guldklimp. O'Brian har hittills, i år, tjänat 122.000 kr och totalt 665.500 kr. En sådan häst får man oftast bara en gång i sitt liv om ens det så vi är väldigt tacksamma, dessutom är han en pärla att hålla på med och resa med precis som med Quarlos. Det är roligt att hålla på med djur som är fina och kloka och kan de dessutom bjuda på några årslöner så är det ännu bättre!! (Gud vilket skryt!! ).

Jag valde alltså bort att åka och se på O'Brian till förmån för att åka och träna Quarlos på Normalings brukshundklubb. Jag tillhör den klubben sedan jag gick en lydndskurs där med Alice men har mest tränat på Ö-viks brukshundklubb med Q. Men igår åkte Sandra och jag dit för att få till lite miljöträning.
Vi möttes av väldigt trevliga och tillmötesgående människor och vi kände oss riktigt välkomna. Det är alltid roligt och det blir nog fler besök där, kanske ev en tävling i juli som jag och Sandra anmält till men jag har inte bestämt till 100% om vi kommer att vara med då eller om vi väntar till augusti.

Träningen gick i alla fall bra och Q fick en platsliggning med 4 andra hanar och det gick jättebra förutom att han låg och kliade sig av alla mygg som var där. Men han var lugn och trygg där han låg. Resten av lydnadsträningen gick också bra även om han är lite splittrad av och till för alla dofter, det sätter sig gärna i huvudet på honom och då är inte bollen lika rolig och frolicarna spottar han ut i sin iver att kika in den snyggaste bruttan. Var sak har sin tid men samtidigt är jag inte så säker på att det är bäst att inte tävla för det.

Jag har tränat Q i säkert 10 månader på de moment som ingår i ettan och han kan dem både bak och framlänges men det han inte behärskar fullt ut är att vara 100% fokuserad varje sekund när vi tränar på bortaplan. Livet är just nu lite för intressant för det och det leder till lite sämre linförighet, lite sämre snabbhet i läggande och ställande men däremot inkräktar det inget på inkallning, hoppet och apporten.
Vad jag undrar då, ska man verkligen inte tävla för att man inte anses som klar?! Eller ska man ge sin hund och sig själv tävlingsrutin i detta skede? Jag är beredd att tycka det sistnämna, så till vida att ens hund inte tappar förtroende eller förstör för någon annan hund.

Jag har läst tråden Dobermann eller guldfisk på dobbeforumet och det gör mig ärligt talat skitförbannad. Där skrivs det om hur man skämmer ut rasen genom att inte prestera bra resultat direkt när man kommer ut på tävling (eller har jag missupfattat riktningen?). Det resonemanget gör mig mörkrädd. För vilken ska det bevisas resultat egentligen? För oss själva eller för andra? Att någon som tävlat på hög nivå tidigare inte nöjer sig med att träningstävla och sakta men säkert vill bygga på sina resultat med erfarenheten, det kan jag förstå. Men för mig som nybörjare och som genom massor av träning lyckats få min ambitiösa unghund till en hyffsat bra grund i lätt klass, ska inte vi tillsammans kunna utvecklas vidare genom att tävla och få rutin?! Vad är det som säger att vi måste prestera uppflytt direkt när vi kommer ut på tävlingsplanen?

Dessutom kommer dessa uttalanden från de som är rutinerade i tävlingssammanhang, jag skulle skämmas över att bete mig så. Jag förstår det inte.
Kan bara jämföra med hästsporten där det är massor av folk som tränar och tävlar på sin nivå. Alla kan inte vara bäst men alla kan göra sitt bästa och kan vara nöjd med det. Vissa kanske nöjer sig med att tävla lätta klasser och andra siktar högre. En del har djur som är ämnade för att tävla på elitnivå medan andra har medlemåttigt material att jobba med och vi själva är mer eller mindre lämpliga förare också. Det enda jag vet är att alla måste gå samma väg, toppen nås inte över en dag, om ens någon gång och hur många strävar dit? Låt det fortsätta att vara så, var och en bestämmer sin nivå och gläds över det som går bra i det. Låt de som rider på sina höga hästar vara där, de brukar trilla av förr eller senare i sin avsaknad av ödmjukhet. Att ge mig in i diskussionen kommer att vara som att läsa tidingen i motvind. Jag avstår men är glad över att jag fått ventilera den här hos mig, för ut skulle det!

Till sist så lägger jag in en bild på min supersmarriga räkmacka jag trixade ihop till lunchen - livet på en pinne - mums!!