Friday, 4. April 2008, 09:08:57
Black Treasure Senorita, Fanto Vom Heiligenwald, Benediction Von Valinor, Hexe Vom Strundertal
...
Jag gillar att kolla dobermannstammar och inte minst vad Alice har i sina linjer. Jag kommer så småningom att göra ett eget album om just hennes linjer men tills det är klart så lägger jag in lite bilder här.
Alice farfar
Fanto vom Heiligenwald är en av de tjusigaste dobbar jag vet. Kraftig med mycket massa och väldigt maskulin. Jag är väldigt svag för sådana här herrar!
Det här är Alice farmor
Hexe vom Strundertal.
Här är Alice pappa
Benediction von Valinor bara 5 månader men har redan börjat lotsas in i skyddets värld!
Monday, 31. March 2008, 15:58:47
Black Treasure Senorita
Senorita betyder ung kvinna på spanska och det är Alice namn på papperet. Att kalla henne Senorita var det aldrig tal om när vi tog hem henne utan jag hade en radda tiknamn på en lista som jag valde från där stod bla Saga, Wilma, Ronja, Alice... Det höll på att bli Saga men när jag såg henne så var det ingen Saga utan helt enkelt en Alice!
När jag pratade med uppfödaren så fick jag de olika tikarna som de hade kvar beskrivna för mig, efter färgen på sina halsband.
- Den "vita" som var väldigt självständig och inte så mycket för att sitta i knä och gosa och som även var ettan ut i livet och lyckades åstadkomma en fotledsfraktur på kennelägaren!! Det var en speciell tik i hans ögon!
- Sedan var det "silverblå stjärna", en liten och kompakt och mysig tik, jättefin!
- Åsså var det "blå vit", en tik som beskrevs som den lugna, goa och som slappnar av fint i famnen och som tänker efter lite mer än de andra valparna innan hon gör något.
- Sist var den "grön vita" som var väldigt aktiv och "pratig" av sig. Ville alltid vara först!
Jag vägde mellan "silverblå stjärna" och den "blåvita" och uppfödaren hjälpte mig lite på traven genom att beskriva dessa två valpar extra noga. Eftersom jag berättat att jag varit sjuk och var på väg tillbaka så rekomenderade han mig att välja den lugnare tiken, så det blev den "blåvita"! Det ångrar jag inte en sekund idag!
Det är snart ett år sedan Alice kom hit till oss och jag minns den dagen som igår. Det var måndagkväll den 16/4 på perrongen i Sundsvall. Där stod en man med en liten, liten dobermanntik i sin famn. Hon var så liten och så skör på något sätt så jag fick tårar i ögonen.
Bara tanken på att uppfödaren erbjudit sig att åka tåg upp med lilltjejen hela vägen hit, pga av mitt mående, gjorde mig bara ännu mer känslosam. Jag kramade om dem bägge två där de stod.
Tänk vilka otroligt fina människor det finns runtomkring en!
Vi har regelbunden kontakt nu och det är alltid så kul att få berätta hur nöjd man är.
Alice på perrongen i Sundsvall! 
