Dobermannlivet på landet

Två dagar av intensiva upplevelser så är vi åter tillbaka i norrlands skyddade skogar.
Själva resan har varit fantastisk fin med en storslagen natur och ju längre söderut vi kommit ju mer grönska och prunkande växtlighet har vi mött. Vi tog det väldigt lugnt på nerresan och stannade till ofta på flera fina ställen där bla Gysingebruk i Sandviken var jättefint.

När vi väl var framme i Söderköping vid 19-tiden på torsdagen fick vi en känsla av att ha kommit utomlands, dels för att det var över 20 grader varmt och att det var så otroligt vackert där vid Göta Kanal och vandrarhemmet Villa Linnea som låg alldeles intill kanalhamnen och båtarna. Det var massor med folk utefter kanalen som satt på uteserveringarna och efter bryggan. Helt olikt vad vi har här uppe den här årstiden.
R och jag tog Alice och gick och åt middag på Göta Källare, gud så gott det var! Att personalen sedan hade stor respekt för Alice och att hon kröp ur halsbandet och kom lös efter Göta Kanal är en annan historia som jag tar sedan! Kan bara tillägga att dobermann skrämmer skiten ur folk från söder bara med sin rena existens, även om de är kopplade...


Vid ankomsten till veterinär Krister Julinder på fredagsmorgonen så behövde han bara kasta ett öga på Alice bakben för att konstatera att det var en korsbandsruptur. Mer klassiskt kunde det inte se ut enligt honom. Den enda patienten de hade för dagen var Alice, all annan verksamhet flyttades fram. Jag måste berömma för det arbete de lade ner, det var metodiskt, snabbt och proffsigt med mycket lugn och behaglig atmosfär. All tid var ägnad åt oss och då speciellt Alice förstås. Lokalerna och teknikutrustningen var av toppkvalitet och själva operationssalen var stor och hade en enorm takhöjd med mycket ljus.

Efter lite prat så fick Alice lugnande och det bar direkt iväg till röntgen.
Jag bad om att få en HD och AD röntgen när de ändå fotade och att få hd röntgen med den fina utrustningen kändes bra och dessutom fick jag svaret direkt! Svaret gjorde mig mer än glad och förhandsbeskedet jag fick var HD A och AD ua!!!!
Dessutom så fick Alice beröm av Julinder för att hon har ett så exeptionellt fint och kraftigt bäcken där höftledskulorna ligger väl slutna av skålen, det är inte alltid det ser så välbenat ut!

Det svaret behövde jag verkligen och det gjorde mig så fantastiskt glad och det visade sig även att det andra knäet var helt perfekt och det fanns inte någon antydan på att korsbandet har gått av pga av svagheter eller artros utan enbart pga av ett trauma och det är även antecknat i hennes journal.
Det betyder att jag har bra förutsättningar att få tillbaka Alice i full funktion om allt går som det ska efter operationen.

Själva operationen lyckades enligt Julinder till 100% och hon fick ett 9 cm långt korsband av typen artelon implantat, det materialet är så starkt och hållbart att en vuxen man lätt kan hänga i det utan att det går av. Vi fick se sekvenser från operationen som Julinder själv spelade in under operationens gång. Det var verkligen intressant och se hur han arbetat och hur han fäst korsbandet. Även röntgen bilderna efter op fick vi se. Jag har tom fotat dem!

Alice var rejält pömsig när vi kom och ville inte stå på sina ben, så vi bar ut henne i bilen och bäddade skönt för henne. Hon frossade och hade ont till att börja med och var lite orolig och gnällig och hade svårt att hitta någon skön position. Men så småningom kom hon till ro. Vi stannade några gånger på hemresan och rastade henne och då hade hon kvicknat till så pass att hon kunde gå för egen maskin.
Resan hem gick betydligt fortare än resan ner och vi var hemma på 8,5 timme. Alice var så jätteglad när vi svängde upp mot huset. Jag vevade ner bilrutan och hon stod i bilen med roterande svans och huvudet utanför bilen och hade hon kunnat sjunga så hade hon gjort det!

Inatt har hon varit orolig av och till men inte gnytt något utan mer velat tvätta bort en del sårvätska som kommit ur såret. Kragen hon haft har jag klippt ner lite väl mycket så hon har lyckats tvätta såret lite ändå så idag har jag lagt om det + att hon får ha tratten också.

Idag stödjer hon på benet!!! Helt otroligt! Hon är trött men på bra humör och har ätit upp hela sin potion mat imorse och har velat vara ute mer än hon fått tillåtelse till. Första två veckorna ska hon hållas kopplad och bara rastas korta stunder. Men vara ute i solen och vila får hon göra med mattegrisen!

Hon äter antibiotika och får smärtstillande. Såret är ca 20 cm långt och sytt i tre lager.



Oj! Ser att klockan börjar skena iväg. O'Brian startar ju på V75 idag och det sänds live på tv4 med början 14.00 och sedan vidare på tv4+ i e.m. Så jag måste börja "värma" upp nu så jag kan sitta/stå i soffan och hejja! Jag har inga förväntningar utan det går som det går. Huvudsaken är att Alice mår som hon gör just nu och att jag har orkat med hela denna långa resan.
Förutom att Brian startar så är min äldste son på första fotbollsmatch för säsongen, så det är många tummar som ska hållas. Nu är det pirrigt i lilla magen!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Uppdatering: O'Brian gjorde ett bra lopp och blev 5:a, från ett bakspår så hamnade han långt bak i fältet och tempot i loppet gick väldigt sakta första 1000 m så det var svårt att ta något på slutet. O'Brian avslutade 1.09 sista 500 m. Bara att sikta på ny start framöver.

Sonen spelade en bra match idag, oavgjort 1-1 och han fick göra målet!

Alice mår bra och ligger just nu och vilar.