Vad händer på North Hill?

Nu har Trulzans cowboysadel anlänt. Det är inte lätt att hitta bra sådana sadlar till shettisar så efter att ha spanat på blocket och bukes radannonser ett tag så fick det bli en inte så bra från Börjes, men den är åtminstone brun! Den ska ju inte användas speciellt frekvent utan det är mest en kul grej att ha...


Lillhästen var inte direkt intresserad när jag lade på sadeln utan ägnade sig åt sin mat istället.


Nu är ju inte westernsadlar som vanliga sadlar som man spänner fast med hjälp av en sadelgjord... Ok, även westernsadeln har en sadelgjord men det är en hel vetenskap hur den ska spännas fast... På höger sida av sadeln sitter en rem som ser ut så här:

Om man då sätter fast gjorden i remmen så tycker åtminstone jag att det ser lite konstigt ut...


På vänstra sidan sitter istället en låååång rem som jag tror ska sättas så här:

Tyvärr tycker nog jag att remmen är lite kort, den går bara en gång genom gjordens ring, vad jag vet ska den väl gå genom ringen två gånger för att sitta stadigt... Men vad vet en novis?

I dag av alla dagar så bestämde sig den automatiska grindöppnaren sig för att krångla ! Just idag då vi var borta från North Hill mest hela dagen. Det som hände var att grindhandtagen fastnade i det ojämna upptrampade grindhålet och blev liggande på backen ungefär i mitten av grindhålet. Då jag har rätt så bra med el i staketet så törs ju inte pållarna gå förbi de tickande handtagen... Att grindhål blir upptrampade är ju dessutom ganska svårt att undvika i år med regn, regn, regn...

Så mina stackars små pluttar blev utan sin lunch . Som väl var så hade jag lagt ut extra hö i de andra höbyttorna vid stallet bara för att jag visste att vi skulle komma hem något senare än ordinarie mattid. Behöver jag nämna att de dessutom fick extra hö till middag för att kompensera bortfallet?

Just nu funderar jag på olika lösningar för att kunna undvika att grindhandtagen åter igen fastnar i marken. En lösning är att koppla bort elen från själva grinden men då är jag rädd att de kan trassla in sig i tråden. Dessutom löser det ju inte problemet! Det enda som händer är ju att grinden inte knäpper... Att vara utan el i staketet kan ju även vara minde bra för vissa mindre pållar som Trulzan... Jag säger inte mer än så utan du som läser får dra dina egna slutsatser . En annan lösning är att ta en breeeeed planka och sätta fast mellan grindstolparna och då gliiiider handtaqen alltid på plankan istället för att fastna i backen. Ungefär så här har jag tänkt att det skulle kunna se ut:

I morgon ska virkesförrådet inspekteras!

En följdsjukdom till svininfluensan verkar vara hjärnstillestånd... Jag drabbades av det igår och det var Wilbur som blev offret! Varje kväll när jag tar in pållarna så binder jag upp Wilbur en liten stund bara för att han ska vänja sig. Dessutom är det rätt bra att veta var man har honom när täcket ska tas av . Han binds upp i sin box med löpande grimskaft och kloss så han är ju rätt rörlig ändå.

Nåväl i går kväll så gjorde jag precis som vanligt, Wilbur uppbunden, täcken av och så kom jag på att jag skulle klippa svansar så Wilbur fick stå kvar uppbunden. Klippte av svansarna på Wilma och Trulzan, ja inte hela förstås utan så där en 10-15 centimeter så att svansarna inte ska släpa i marken. Sedan så glömde jag helt bort att Wilbur fortfarande vara uppbunden och gick in ... När det var dags för nattfodring typ 2 timmar senare så kollar jag ut genom fönstret när jag tar på mig jackan och ser att Wilbur har grimma på sig, glömde jag att ta av honom den? Då slog det mig med full kraft! Stackarn står fortfarande uppbunden! Han var lite sur på mig när jag tog av honom grimman men två extra äpplen senare så var vi sams igen . Fördelen är ju att jag nu vet att han kan stå uppbunden ett tag utan att bryta ihop!

November, årets värsta månad, börjar bra ... Ungefär lika bra som oktober slutade, det vill säga, med influensa som inte vill ge med sig . Det är inte utan att jag börjar tycka lite synd om pållarna här på North Hill när det enda matte orkar är se till att de får mat och vatten samt nödtorftigt rent i boxarna till natten. De får ju i och för sig även gå ut på morgonen och komma in på kvällen men sedan är det slut på orken . Rätt skönt att det bara är ca 20 meter från stalldörren till rasthagens grind...

Gissa vem som kallas för "det lilla kräket" just nu? Alla tror förstås att jag menar Wilbur men tji fick ni! Det är Trulzan! Hon är rent fördjävlig på att kunna hitta på bus när matte inte är på topp. Jag har förmodligen nöffnöff-flunsan efter seminariet och mår därefter. I onsdags morse när Trulzan skulle ut i hagen så slet hon sig TVÅ gånger! Nytt rekord till och med för henne!

Första gången slet hon sig när jag stod med grindhandtaget i ena handen och hennes grimskaft i andra, swisch så var pållen lös på stallplan. Stallplan är ju stängd så hon kommer ju ingenstans men de andra två blir rätt så upprörda över hennes tilltag. Jag hämtar morotshinken och vips är Trulzan infångad. Men någon morot det fick hon INTE. Sådant beteende ska minsann inte uppmuntras! Så tillbaka till hagen igen och nu sliter sig det lilla kräket när hon går IN i hagen och drar grimskaftet i leran... Så vad göra, det är bara att klampa in i hagen, fånga det lilla kräket och ta av grimskaftet.

De senaste dagarna har jag tagit Wilma och Trulzan var för sig bara för att åter igen inplantera lite vett i shettisens hjärna... Någon som kommer ihåg förra vintern när hon till och med kunde "gå fot" mellan box och hage?