MELISSAS BLOGG

Väntans tider... 4 dagar kvar till beräknad nedkomst... Kiwi ligger tydligen skönt i min mage och trivs med att knöla sig runt i det lilla utrymmet... Han ska inte heta Kiwi sen men det är hans arbetsnamn som foster då han faktiskt en gång i tiden var lika stor som en Kiwi... sen hängde det liksom kvar.

Chilli och Nessa får stå ut med mig nu sista dagarna.. jag är skittråkig. John går promenader och jag kan sträcka mig till att kasta boll en stund ibland... sen har jag klippt av fingertopparna på ett par gamla vantar och kör uppletande med dem.. Chilli och Nessa letar och jag står där som den huvudfoting jag nu för tiden är och är beredd med köttbullar i byte... Chilli som aldrig ger upp och är duktig på det hon tar sig för att göra hämtar fingertopparna och kommer in med dem... Nessa som är pensionär och anser sig ha jobbat klart här i livet springer på måfå runt lite och tittar... sen travar hon efter Chilli då hon vet att Chilli brukar hitta saker... sen när Chilli har hittat något rusar Nessa fram till mig och ska också ha köttbulle... och det är ju klart hon får det.. ...

Sen när jag är människa igen och börjar träna drag med Chilli så ska vi försöka bli duktiga på barmarksdrag! Tydligen går det att tävla i det och det finns många olika klasser att välja mellan. Man kan tävla med cykel, kickbike och trehjuling med upp till 8 st hundar! Sen finns min klass som är att man springer bakom sin hund. Det finns dam- och herrklass och sträckorna är från 3 km till 10 km. Chilli är en naturlig draghund då hon har kämparglöd och drar på ren kamplust när det bär emot plus ett par pigga dobermannben... så jag har förr varit lite ledsen över att jag är helt värdelös på att åka skidor.. och så dyker detta upp! Måste bara prövas! En gång har jag åkt längdskidor efter Chill... och jag åkte såklart till ett elljusspår med många kurvor och backar... fy fan vad rädd jag var! En kompis som är duktig drog före med sin schäfer och vi efter... flera gånger åkte jag rakt ut i skogen och tänkte att om jag faller fel nu så dör jag... eller mister åtminstone ganska viktiga kroppsdelar.. som armar och ben och sånt... Efter den dagen har jag åkt skidor efter Chill på stora igensnöade ängar.. då sjunker skidorna ner lite och farten blir mer lagom för mig som känner mig som bambi på hal is... Nej, barmarksdrag låter riktigt NAJS! Svenska draghundsportförbundet here we come!

Blogga har jag inte hunnit.. eller orkat på jättelänge. Men nu har jag fått ett infall.

Med en graviditet händer många förändrningar. Inte bara att man ska få ett barn som förhoppningsvis är friskt och mår bra utan mycket annat händer också.

Kroppen säger ifrån när den får stå ut med 15 kg extra att bära på, bäckenet deformeras, magsäcken trycks ihop så det blir svårt att äta, revbenen är blåslagna och urinblåsan får en och annan tilltryckning då och då. Inte minst är det svårare att andas. Mer blod ska pumpas runt samtidigt som lungorna har mindre plats att utvidgas på så ofta känner jag mig som en överviktig 80-åring när jag är på hundpromenad. Pust och flås.. ..

På kvällarna efter maten så kan jag ligga och titta på magen som lever sitt egna liv. Någonting rör sig där inne... ... När jag höjer rösten hoppar han till och börjar sparka om han sov innan. Gulligt.

Hundarna anpassar sig och är så duktiga. Chilli väntar snällt på promenader när jag inte hinner med mm. Då Chilli har stora behov av att få röra på sig (samtidigt som jag inte kan ha henne lös pga hysterisk jaktlust) har jag varit lite bekymrad. Förr sprang och cyklade jag med henne, för att hålla både henne och mig i form. Nu kan jag inte det längre. En snilleblixt träffade mig och jag satte på henne hela dragkittet och kopplade ett gammalt däck efter henne. Det vart ju super! Dels fick hon kämpa på ordentligt på sina ställen och dels får jag plogat där jag ska gå. Najs. Spåret har legat lågt, jag vågar inte ta risken att halka och slå i min redan lösa höft och min bebis för att hon drar så mycket.

Det roligaste angående hundarna är vissa människor som verkar oroa sig för hur det ska gå med ett barn tillsammans med "dååååhååååhåååååberrrrmans!". "Hur ska du kunna lägga barnet på en filt på golvet??" är ett exempel på en fråga.... Det är inga vilddjur jag har som äter barn! Vid nästa dumma fråga ska jag säga att jag ska vara noga med att mata dem så de inte är hungriga.

Det sociala nätverket förändras en del. En del gamla vänner får man ny kontakt med, en del nuvarande vänner blir superglada och är med och engagerar sig jättemycket, en del vänner försvinner snabbt och ljudlöst likt en liten fis i en vindpust, en del släktingar är superglada och lyckliga, en del släktingar tycker att det är lite tråkigt pga att jag inte är färdigutbildad veterinär än.... först blev jag ledsen över det.. sen insåg jag att jag får acceptera att alla människor har olika värderingar här i livet... och jag värderar min familj och mitt hem först och främst... sen kan karriären komma... en del tycker inte som jag.

I kombination med höggraviditet och sista kursen för det här läsåret är det hög tid att damma av Chilli ordentligt inför sommaren. I morgon ska jag äntligen iväg och träna med goa vänner och kolla "status" inför vårens träningar. Lydnadsklass 2 gäller i sommar... sånär som på en till klass 1 i jakten på LP förståss. Alla moment är inlärda så det är bara en evig finslipning som gäller nu för att få så höga poäng som möjligt. Ett infall fick jag också att lära henne förflyttningar till höger och vänster för att kunna rädda "rutan" vid mindre lyckade skick. Det utvecklade sig senare till en dirigeringsapportering. Hon är jätteduktig! Då hon inte har "konen" än så ställer jag henne med nosen mot mig medan apporterna ligger på rad bakom henne, likt sista delen av det momentet. Sen pekar jag och kommenderar..... mammas duktiga duktiga bruna korv apporterar rätt apportbockar varje gång.

Nu ska jag och min svarta gamla vän.. och min bruna korv ut i solen och gå en promenad... dvs svarta vännen i fri galopp och bruna korven i full rulle fram över ängarna med ett studsande bildäck efter sig.

Hare

Fick just ett samtal från min lillebror. Han vet en bekant som inte vill/kan ha kvar sin dobermannhanne. Hunden ska avlivas imorgon. Min bror gillar hunden jättemycket men har tyvärr inte möjlighet att kunna ta honom. Jag träffade hunden i somras då lillebror var hundvakt en tid. En mycket snäll hanne som var lite ängslig. Inte konstigt då han bytt hem alldeles för många gånger. Slänger ut en krok här och där i hopp om att någon söker en svart vän...

... Det värker i hjärtat när ett liv ska släckas för att någon inte insett vad ett ansvar över ett djur innebär INNAN djuret införskaffas ... så onödigt!

Nu är det jul här i vårt hus! Julledigheten inträdde igår. Det ska bli så skönt att stänga av hårddisken i tre hela veckor. Om någon vill få ut något vettigt ur mig rekomenderar jag folk att ställa eventuella frågor tidigast den 9 januari, då det är dags att damma av sig och komma upp på banan igen.

Chilli har börjat viltspåra nu... eller snarare spåra människa som droppat nötblod och dragit en rådjursskånk efter sig. Det har gått riktigt bra! Hon har mycket högre intesitet i nosarbetet nu än i människospåret. Där har hon bråttom fram till nästa pinne så hon får köttbullar. I viltspåret är det en belöning i sig att få sniffa efter rådjursklöv och blod. Det är kul att se och vi kommer att fortätta med detta och gå ett anlagsprov så småningom. Problematiken är bara rådjursklöven. Hon vill äta upp den... fort! En gång lät jag henne göra det och hennes mage ställde sig ytterst tveksam till detta. Men samtidigt tycker jag synd om henne om hon inte får äta upp den, hon älskar den över allt annat i världen. Jag får lura av henne den för hon kan absolut inte sånna kommandon som "loss" när hon har den i munnen.... har funderat på att ta med ett grisöra varje gång och försöka byta med en sån så hon i alla fall får ligga och tugga på sitt "byte" på slutet.

Have a nice day!

En veterinärstudent som är schäferuppfödare har fått ett meddelande från en valpköpare att den 9 månader gamla valpen ska avlivas på måndag. Anledningen är att deras 15åriga dotter har tröttnat på hunden och orkar inte ta hand om den. Den är rumsren, van att bo i lägenhet, problemfri och har alla papper i ordning. Renrasig med stamtavla och i övrigt seriöst uppfödd. Hör er för snälla människor om det finns någon vettig människa som söker en trevlig schäfer med ljus och lyckta, då finns han här. Avlivningstid är bokad på måndag men jag tror nog att uppfödaren plockar hem hunden ifall ingen har hört av sig till dess.

Vad tänker folk på?!?!? Tur att uppfödaren fick reda på det i alla fall så han kan göra något!