Alice i underlandet

Gud vad jag längtar efter att ha det riktigt långtråkigt. Jag kommer att sjunga lovsånger till händelselösheten bara den äntligen inträder - enligt mina beräkningar om mindre än två veckor, men dessvärre knappast en dag före det.

Att få iväg en större grupp skolelever på stafettkarneval ända till Vasa visar sig vara en mer omfattande operation än den jag hade i tankarna då jag lovade åka med. Notera uttrycket "åka med" - jag föreställde mig naivt nog att det skulle finnas andra personer som skulle ha koll och huvudansvar. Jag tänkte på mig själv som någon slags följeslagare, tror jag. Hehe. Så dumt av mig. Både jag och min olyckssyster H som också är inblandad börjar längta efter att karnevalen redan ska vara över ...

Jag vill bara släppa allt och ha sommarlov NU. Bespara mig de sista korrigeringarna och de sista krystade lektionerna. Jag lovar, jag kan bedöma mina klasser nu, jag behöver inte en vecka till!