Vill inte skriva något men det känns lite bättre om man får lufta sina känslor lite.. Uch det var en tuff dag igår, idag också det är så tyst så tyst ingen som far runt i lägenheten och busar ingen som tittar på mig med dom där underbara ögonen med massa livsglädje och kärlek i.. Lexi är den bästa vi haft hon hade inget ont i sig och stressade aldrig upp sig i onödan hon blev alltid lugn när något blev jobbigt för henne..
Dagen började med igår att vi gick våran skogspromenad hela familjen, en promenad som jag kommer minnas länge länge... Hon älskar verkligen att går runt dammen för där finns en massa broar och öar man kan springa ut på.. Lexi har alltid varit smidig att ha lös för hon stannade alltid 10 m framför och väntade och tittade på en med den där underbara blicken. Vi släppte hundarna på en av öarna så dom fick leka lite. Milo älskar att bli jagad men Lexi orkade bara 50 m sen stod hon stilla och andades häftigt..Dom fick vara en stund till men sen gick vi hem.. När vi väl var hemma rosslade hon massor, vi visste hela tiden att det var dax nu men hur svårt är det inte att bara göra det..Jag tror att det största felet jag och Victor gjort i vårat hundägande det är att vi älskar våra hundar alldeles för mycket vi ser dom som våra barn inte som våra hundar, vi beskyddar dom och ser alltid till deras eget bästa..
När vi väl kom till Djursjukhuset så var det en stunds väntan och vi satt där och tittade på alla hundar och katter, Lexi tycker det är döö mysigt med alla hundar som kommer och tittar alltid på dom med spänning.. Vi kunde inte låta bli att skratta åt henne när det kom ut en liten vit ulltuss med tratt, lexi gillar inte hundar med tratt och tycker det är otäckt, och då sprang hon och gömde sig bakom husse..
När det var våran tur kunde jag inte hålla mig längre, jag kände att jag tar med henne hem igen jag vill inte detta.. Det är otroligt jobbigt när man har en så fin hund som bara är 2 år som måste vandra vidare..Dom började med att sätta kanyl uppe på britsen och då la Lexi huvudet på min och Victors axel precis som att jag vill inte titta.. Vi tog blodprov på henne nämligen för att skicka till USA till
http://www.vetmed.wsu.edu/deptsVCGL/Doberman/index.aspxNär det var klart gick allt väldigt fort..Iom att Lexi hade fel på hjärtat så fick hon inget lugnade innan utan narkos sövning direkt..Vilket jag iof föredrog för då slapp man dra ut på det jobbiga.. Lexi var jätteduktig och satt mellan mig och Victor på golvet det var precis som hon visste vad som skulle komma. Hon kröp upp i husses knä och somnade, och det gick så fort så fort, tror hon somnade in redan på första sprutan.. Stackars lilla gumman hon var full av vätska i lungorna men hon var så fin när hon låg där precis som hon sov...Det gör så ont så ont jag vill ha tillbaka henne.. Men jag vet ju att det inte går men tänk om man kunde få ångra sig och hon kom tillbaka och var frisk...
Vill passa på att tacka Djursjukhuset för all hjälp jag fått speciellt till Karin som tagit hand om oss varje gång vi varit inne även om hon haft andra arbetsuppgifer så har hon tagit hand om oss..
Vill även tacka Madde för att vi fick förtroendet att köpa Lexi. Och tacka för all hjälp och suport vi fått under tiden vi haft Lexi och under den tiden hon varit sjuk, det är guld värt att ha en uppfödare som verkligen bryr sig.. Jag hoppas vi kan få det förtroendet igen när och om det skulle bli aktuellt..
Sov gott nu älskade Lexi vi ses på andra sidan bron..Vi kommer aldrig glömma dig du är det finaste och det bästa som hänt oss, det tomrummet du lämnat efter dig kommer vara svårt att fylla...
Älskar dig!!