Ett år av evig saknad och ett stort hål i hjärtat har jag än. Kan fortfarande knappt andas när jag tittar på bilder på Lexi jag saknar hennes varje dag varje minut hon var verkligen speciell min tjej.. En sak som jag inte skrev som jag stört mig lite på att det var faktiskt Madde som betalade Lexis test som skickades till USA, det var inte meningen att vi skulle ta på oss äran för det.

Det är tomt utan hund och jag önskar att vi snart kan köpa hus eller iaf hund igen. Är så sugen på valp och kanske kanske får jag viljan igenom men det blir inte förrän i mitten på nästa år ungefär..

Uch man blir så ledsen när man läser gamla blogg inlägg, jag saknar iof båda hundarna oerhört mycket och jag tror det är det som gör att jag mår konstigt i huvudet. Drömde om milo häromnatten och det kändes så verkligt, vad trygg man var när milo fanns man behövde aldrig va rädd för något han var en riktig vakthund som älskade sina familje medlemmar mest!

Blir inget bloggande för mig då jag ändå inte har något "hundigt" att skriva om. Milo och jag gör ju inget utan han är bara våran sällskapshund. Finns inte så mycket att skriva om..
Så nu tackar vi för oss...
Återkommer i framtiden när det kommer en ny bruksstjärna till familjen och hur lång tid det tar vet man aldrig. Som det känns just nu så har jag inte den tiden då Wilgot tar all min tid och jag känner att han är viktigast för mig just nu..

Lexi har varit borta från oss nu i 6 veckor tiden går otroligt fort, jag drömde om henne inatt för första gången och det kändes verkligen som att hon var där.. Lexi kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta..

Kom även på att Qharma hade fyllt 6 år i lördags och då tänkte man lite på henne också. Tänk om man fått behålla sina ögonstenar..

Kommer fortsätta vara inne och läsa hundbloggar och sånt och hålla koll på er alla

Lycka till nu med era hundar och ta hand om era ögonstenar!!

Vill inte skriva något men det känns lite bättre om man får lufta sina känslor lite.. Uch det var en tuff dag igår, idag också det är så tyst så tyst ingen som far runt i lägenheten och busar ingen som tittar på mig med dom där underbara ögonen med massa livsglädje och kärlek i.. Lexi är den bästa vi haft hon hade inget ont i sig och stressade aldrig upp sig i onödan hon blev alltid lugn när något blev jobbigt för henne..

Dagen började med igår att vi gick våran skogspromenad hela familjen, en promenad som jag kommer minnas länge länge... Hon älskar verkligen att går runt dammen för där finns en massa broar och öar man kan springa ut på.. Lexi har alltid varit smidig att ha lös för hon stannade alltid 10 m framför och väntade och tittade på en med den där underbara blicken. Vi släppte hundarna på en av öarna så dom fick leka lite. Milo älskar att bli jagad men Lexi orkade bara 50 m sen stod hon stilla och andades häftigt..Dom fick vara en stund till men sen gick vi hem.. När vi väl var hemma rosslade hon massor, vi visste hela tiden att det var dax nu men hur svårt är det inte att bara göra det..Jag tror att det största felet jag och Victor gjort i vårat hundägande det är att vi älskar våra hundar alldeles för mycket vi ser dom som våra barn inte som våra hundar, vi beskyddar dom och ser alltid till deras eget bästa..

När vi väl kom till Djursjukhuset så var det en stunds väntan och vi satt där och tittade på alla hundar och katter, Lexi tycker det är döö mysigt med alla hundar som kommer och tittar alltid på dom med spänning.. Vi kunde inte låta bli att skratta åt henne när det kom ut en liten vit ulltuss med tratt, lexi gillar inte hundar med tratt och tycker det är otäckt, och då sprang hon och gömde sig bakom husse..

När det var våran tur kunde jag inte hålla mig längre, jag kände att jag tar med henne hem igen jag vill inte detta.. Det är otroligt jobbigt när man har en så fin hund som bara är 2 år som måste vandra vidare..Dom började med att sätta kanyl uppe på britsen och då la Lexi huvudet på min och Victors axel precis som att jag vill inte titta.. Vi tog blodprov på henne nämligen för att skicka till USA till http://www.vetmed.wsu.edu/deptsVCGL/Doberman/index.aspx

När det var klart gick allt väldigt fort..Iom att Lexi hade fel på hjärtat så fick hon inget lugnade innan utan narkos sövning direkt..Vilket jag iof föredrog för då slapp man dra ut på det jobbiga.. Lexi var jätteduktig och satt mellan mig och Victor på golvet det var precis som hon visste vad som skulle komma. Hon kröp upp i husses knä och somnade, och det gick så fort så fort, tror hon somnade in redan på första sprutan.. Stackars lilla gumman hon var full av vätska i lungorna men hon var så fin när hon låg där precis som hon sov...Det gör så ont så ont jag vill ha tillbaka henne.. Men jag vet ju att det inte går men tänk om man kunde få ångra sig och hon kom tillbaka och var frisk...

Vill passa på att tacka Djursjukhuset för all hjälp jag fått speciellt till Karin som tagit hand om oss varje gång vi varit inne även om hon haft andra arbetsuppgifer så har hon tagit hand om oss..

Vill även tacka Madde för att vi fick förtroendet att köpa Lexi. Och tacka för all hjälp och suport vi fått under tiden vi haft Lexi och under den tiden hon varit sjuk, det är guld värt att ha en uppfödare som verkligen bryr sig.. Jag hoppas vi kan få det förtroendet igen när och om det skulle bli aktuellt..

Sov gott nu älskade Lexi vi ses på andra sidan bron..Vi kommer aldrig glömma dig du är det finaste och det bästa som hänt oss, det tomrummet du lämnat efter dig kommer vara svårt att fylla...

Älskar dig!!

Har egentligen inget att skriva, händer inte så mycket...

Lexi mår bra hon är pigg och galen och ibland kan man undra vad som händer i hennes kropp.. Om två veckor är det återbesök hos vetrinären med nytt ultraljud och det ska bli spännande att se vad som hänt med det lilla hjärtat..
Lexi har fått vara med i skogen och röjjt det sista, lekt med bollar och tränat lite lydnad och det funkar bra det ända som händer är att hon blir lite rosslig på kvällen och sen försvinner det.. Det är skönt att hon är stabil på medicinerna men man skulle vilja ge henne mer än vad man gör med det vågar jag inte. Hon skulle behöva massa mer aktivering men det blir nog för mycket. Hon har börjat ta ton mot Milo och Milo är så snäll och låter henne hållas.. Han får inte komma upp i sängen som han vill och inte komma under täcket som han vill hon har blivit en bitch!

Snart är det även dax för tillökning i familjen, bara 5 v kvar och det ska bli underbart! Hundarna håller nu på att vänjer sig med alla ljud, har köpt en sängmobil och den reagerade dom på i början och började vrålskälla. men nu blir dom glada och kommer in i rummet och tittar i spjälsängen, tänk att snart ligger det lilla knytet där

Våran nya brukshundklubb blir bara finare, synd att man inte har någon hund att träna och kunna vara med på allt som händer.. Men vem vet om ett par år står jag där med min bruna dobermann hane Ja det är det som är framtiden, när Milo inte finns mer så blir det en hane till och han ska helst vara brun..

Nähe dax att göra något vettigt. Äta kanske ?