Vardagsliv

Igår bar det iväg till Rabbalshede, en resa på ca 9 mil. Bosse är ljuvlig att ha
i bilen föresten, han bara lägger sig ner så fort det börjar rulla och säger inte
ett pip. Mira säger heller ingenting, så länge vi inte ser en hund vill säga...
Eller någon med shoppingväska... för det KAN ju vara en hund... *suckar*

Mira och min dotter var med igår, var skönt med sällskap på vägen. Den vägen blir
sååååå lååååång och tråkig när man kör ensam. Var bra att hon var med, så fick hon
höra att det inte bara är jag som tjatar på henne om hur man skall göra. Kursledarna
säger exakt samma saker till mig...

Väl framme så fick vi äntligen träffa de andra kursdeltagarnas hundar. Alltså...
hundbebbar ÄR det bästa som finns! De fanns i flera olika varianter: Boxer, pudel,
rottweiler och diverse blandraser. Alla lika sööööööta, och så små.. snacka om
att känna sig lite malplacerad med sin valp Jooo, Bosse är söt.. men inte liten!

Rottweilerbebisen var så rädd för honom, men jag fick Bosse att lägga sig ner och
ligga kvar, och då vågade han äntligen hälsa på honom. Han kröp tätt intill Bosse
och så låg de där och "nojsade". Allt jag kunde tänka då var... Awwwwwwwww

Träningsdags! Uppställning i ring och så började "tragglandet" Framåååååt maaaarsh!
Göööööör halt! Siiiitttttt! Vänd heeeelt ooooom! Osv.. osv... Inga krav på FOT
givetvis, utan bara att de skulle följa oss och inte intressera sig för de andra
hundarna framför eller bakom. Massa micropauser lades in för att valparna skulle
vila huvudet imellanåt. Skönt även för en överviktig rökare..



Efter den lite längre rasten så utmanades vi lite till. Hundarna skulle sitta fint
i ring, medans alla tog ett varv runt oss med sin hund. Bosse fallerade två gånger
men sedan gick det bra. Han säger ingenting, men han vill gärna ha koll på vart den
andra hunden är! Så givetvis lyfte han på rumpan och flyttade på sig när ekipagen
gick bakom oss... *skrattar* Till slut lärde han sig dock att bara röra huvudet.

Här är en mycket[/i] glad boxer...


Kvällen avslutades med att kursledarna ställde sig framför våra hundar och plockade
lite med småstenarna på backen. Bosse blev för nyfiken och lättade återigen på
bakvagnen. Meeeeen, det kommer det med Den största utmaningen för oss på denna
kurs, var att få Bosse att SITTA och inte lägga sig ner så fort vi suttit mer än
5 sekunder. Jodå, han förstod till slut... men jösses vad han trampade med frambenen
det sista. "Jag vill ju lägga mig ner.. *tramptramp* men neeeeej, det fick jag ju
inte!! *tramptramp*." 10 sekunder senare så började han om med proceduren. Så, det
är nog inte bara jag som är trött i fötterna idag

Väl hemma slocknade han som ett ljus, och jag med. Nästa kursdag är den 15/5 så
nu har vi ett tag på oss att träna! Ser redan fram emot det