Min vita springare Ammon står i ett så kallat kollektivt stall, där alla hjälps åt med ut -och insläpp, fodringar osv.. Och i fredags morse hade jag utsläpp utav pållarna.
Att ha utsläpp här hos oss innebär att man tillsammans med en annan (vi är alltid 2st på ut -och insläpp) fodrar alla hästar i stallet, byter täcken och tar av ev. benlindor, fodrar hö ute i hagen och
så tar ut hästarna så klart.

Då det var dags att ta ut Ammon och hans hagkamrat så hämtade jag först Ammon i sin box för att sedan gå till den andra hästens box och ta med även honom ut.
Ammon är en mycket intelligent häst, och han har för länge sen lärt sig att precis runt hörnet på hagkamratens box finns det en hink med äpplen. Är man snabb hinner man dessutom sticka dit huvudet och ta ett par stycken.

Så även denna morgon gör han sin procedur. Medans jag öppnar boxdörren och sätter på grimman på hans hagkamrat så smiter han runt hörnet med sin långa giraff hals. Dock vart jag lite irriterad när äpplena visst var intressantare än att följa med ut, så jag ryckte tag i honom och sa till på skarpen.
Känslig som han är min kille så backade han tillbaka i rallyfart och råkade sätta sin stora tass på min fot

Om jag var irriterad innan gjorde ju inte det här det bättre!
Trampad på tårna har man ju dock blivit ett par gånger så tänkte inte så mycket mer på det än att det gjorde lite ont så klart.
Släppte ut alla hästarna + mockade 2 boxar innan jag gick in. (har ju stallet utanför husknuten)

Väl inne åker skorna av och det är då jag känner de - smärtan som bara pumpar ut ifrån foten.
Går upp och väcker Tomas i halv panik, som blir lika skräckslagen han när det kommer in någon och väcker honom med tårarna forsandes. Han trodde väl att någon dött stackarn

När han får höra vad som hänt springer han och hämtar en sko och drar på min skadade fot, och snörar hårt åt så att den inte ska kunna svälla.
Jag drar sedan i mig värktabletter och lägger mig med den pulserande foten i högläge.

Mitt på dagen blir jag tvungen att hoppa ut i stallet och vara lite trevlig mot hovslagaren som kommit för att byta ut pjucken på Ammon.
Efter en sväng i stallet fungerar inte riktigt skon att ha inomhus så jag tar av den.
Det är då jag ser det, det är massa blod på strumpan och den sitter vid närmare koll fast i foten

Så vad gör man? Jo ställer fossingen i duschen och försöker med ljummet vatten få strumpan att lossna.
Det gör den också, efter en stund med många fina ord och ännu mera tårar.
Vad som döljer sig där under tyget är inte allt för vackert, blått - rött - kött - tjockt.
Vid en närmare inspektion ser jag att min tå bredvid stortån visst saknar nagel, och att den numera sitter inskjuten som ett rakblad i toppen utav tån

I detta läge har man följande att välja på:

1. Ta bort nageln själv
2. Åka till sjukhuset
3. Be någon i sin närhet om hjälp
4. Dö

Dom jag berättat det här för har sagt att dom skulle gjort enligt nr 2 - allihopa.
Men nu är ju inte jag som alla andra utan valde alternativ nr 1.
Efter ännu fler fina ord, mer tårar och med säkert flera liters blodförlust får jag äntligen loss den

Efter att ha gjort rent allt, lagt om tån och lindat med stödbandage runt foten känner jag mig ganska liten, pluttig och ensam Tomas jobbade och där satt jag med mosad fot.
Så skickade en utav stallkollegorna och hämta sallad på pizzerian åt mig - super snällt

På kvällen kom två kompisar hit, och mitt nya smeknamn blev som väntat "Halta Lotta".
På lördag morgon pulserade foten en massa, var lite tjock å blå och såret bara blödde igenom. Värken smög sig även upp i mitt knä och jag började oroa mig för ledbanden.
Så jag bestämde mig för ett besök på akuten.

Efter ett telefonsamtal får jag höra att dom har det lugnt just nu, så dom rekommenderar mig att komma direkt.
Då Tomas var ute och cyklade med Scooby var det bara till att hoppa in i bilen och köra själv.
Allt annat än skönt att bromsa med en skadad fot, så det fick bli till att vänster bromsa.

Fick komma in direk på akuten Skönt.. Jag som trodde det skulle hinna komma in femtielva ambulanser med akut ärenden innan jag kom fram.
När sedan sköterskan lindade av mitt bandage tog hon ett halvt steg bakåt med orden "Du det där var nog bland dom fulaste tår jag sett". Undrar vad hon hade väntat sig? Hon kunde väl inte på fullaste allvar tro att jag skulle sitta i fotbad innan jag åkte, fila fötterna, smörja med mjukgörande salva och måla tånaglarna. Hade nog ialla fall bara sett konstigt ut med bara 4 naglar

När hon sedan började förhöra mig om vad som hänt och hon fick höra att jag fått bort nageln själv tittade hon på mig med stora ögon och sa "Du måste vara en tålig tjej som klarat av allt det där själv"

Efter undersökning utav läkare fick jag domen, inget brytet men uttöjda muskelfästen i knät.
Tån skulle läggas om dagligen, foten/benet lindas med stödbandage och så värktabletter mot smärtan.

Idag gör det mest ont när jag går eller ska försöka ha en sko på foten. Men jag lever ju, och det är ju alltid något, om inte annat så underlättar det. Skador är saker man får räkna med i livet. Och egentligen är det otroligt att det inte händer mer när man handskas med stora 650kgs djur..

Har filmat Scooby idag när han apporterar Tomas snusdosa. Att inte äga en filmkamera i detta läge var mindre positivt. Men mobilen fick duga till försöket att fånga pralinen på film.

Så fram med popcornen och njut av våran lilla filmsnutt

Då har det gått 4a dagar sedan AIK vann SM guld, och här hemma har firandet börjat lugna ner sig.
Även om glädjen så klart ännu sitter i
Jag sitter och kollar igenom ungefär tusen klipp om dagen på youtube och ler glatt över vårat fina SM guld

På lördag kl 16 är det Svenska cupen final på Råsunda och AIK möter återigen Göteborg.
Dags för ännu en pokal? Antagligen

Igår berättade Tomas att han lärt Scooby ett nytt trick.
Jag frågade direkt om det hade något med snus att göra, eftersom Tomas tidigare sagt att han skulle lära Scooby hämta hans snusdosa.
Och ja, mycket riktigt så var det precis de det hela gick ut på.
Tomas säger "Hämta snuset", och Scooby springer iväg och hämtar det för att byta mot en bit korv
Ska försöka filma det hela imorgon så ska ni få se

Idag har det snöat här. Riktigt ordentligt. Termometern visade på -0.5 och snöflingorna virvlade ner ifrån skyn när jag hoppade på cykeln för att besöka en kompis på förmiddagen. Burr vad kallt det var. Riktigt bitande kyla, och mina leder uppskattar verkligen inte detta väder
Ett tag trodde jag nästan att det vita täcket skulle ligga kvar tack vare temperaturen, men icke sa nicke. Och mot kvällningen övergick det hela i spöregn!

Att bo efter grusväg under dessa väderförhållanden är mindre kul.
Skitigt, kladdigt, smutsigt, lerigt, grusigt, lortigt - ja det är bara några utav orden som passar in.
Det är tur att man inte är någon stilettklacks primadonna, utan hellre hoppar i gummistövlarna

Att ha hund under dessa skitperioder kan ju också vara rätt jobbigt.
Grus och lera överallt, som sååå gärna vill följa med in i värmen när man varit utomhus.
Som tur e är Scooby en uppfostrad pojke.. Redan sina första dagar här hemma fick lära sig att har man varit ute sätter man sig innanför dörren och väntar tills matte/husse tagit av sig sina tillhörigheter, för att sedan torka alla tassar och ben innan man klampar in.
Funkar kanoners! Så inga leriga golv här inte



Efter en lång promenad i kylan är det ganska skönt att ligga och värma sig framför kaminen tycker Scooby.
Huvudkudde är dock ett måste

Jajamensan det börjar närma sig december och ett besök på hund 2009. I år med hund
Chokladpralinen är anmäld och ska till stockholm och svansa runt i ringen söndagen den 13e december.

Ska bli roligt då han ju faktiskt börjar växa på sig nu och inte är ett litet smalt streck längre.
Dock blir det ingen utställningsdebut för mig som handler utan jag sätter Veronica på det jobbet även denna gång.

Om jag inte misstar mig alldeles så kommer även denna dag bli lite utav en "mini-opera-träff", då jag har läst mååånga kändis namn som kommer finnas på plats Super skoj!

En liten intern fråga, Ni som har en bit att åka, anländer ni till stockholm redan på lördagen??

När pappa i somras fyllde 50 så fick han bland att i present att tvingas umgås en hel kväll med sin fru, sina 2 barn och sin svärson på söder i Stockholm.
Om det var att tillbringa kvällen med familjen eller vara på söder som var värst för honom, låter jag förbli osagt..
Men jag med mitt svart/gula vet ju ialla fall vad jag hade svarat

Men nu skulle vi i alla fall till söder för att se Kvarteret Skatans föreställning på Rival.

Är det någon som missat Skatan gängets skojiga sketcher ifrån tv så har ni verkligen missat något.
Har man någon slags humor i kroppen så kommer man att älska detta! Bevis material finns på youtube.

Föreställningen var verkligen jätte bra och 2 timmar bara svischade förbi i väldans fart.
Det enda som gjorde mig påmind om tiden var min f**bannade nacke!!

Att jag inte ska klara av att sitta 2.5timme t/r till Stockholm för att sedan sitta still ytterligare 2timmar utan att jag ska behöva bli som en stel pinne med olidlig värk dagen efter!!

Nästan hela dagen igår låg jag på en värmedyna och vilade/sov med en extrem värk.
Å ingen hjälp får jag ifrån sjukhuset heller, mer än att jag går på massa besök hos sjukgymnasten och får akupunktur och tränar avslappning.
Vad är det dom inte fattar?? Det handlar väl inte om att jag vill gå nerdrogad om dagarna, men något mot min smärta måste det finnas att få!

Det enda det tjatas om nu är vilka jobb jag tror mig ska kunna klara av.
Eller har jag möjligtvis funderat på att börja plugga eller ta en praktik?
Allt för att få en person mindre ifrån dessa jävla papper, allt för att klara sitt eget skinn..
Hur personen i fråga mår verkar inte spela någon som helst roll..

Man måste va frisk för att orka vara sjuk. Dvs man kan inte va så sjuk/dålig att man inte klarar av att ringa och tjata om allt, för då sitter man där utan tex pengar och hjälp.
Det här samhället är så sjukt!
Är man drabbad av whiplash och diskbråck, som mig, får man verkligen se upp så man inte går och blir deprimerad till på köpet. Lätt hänt i dessa dagar där ingen bryr sig om hur det går för en.
Det enda viktiga är att man inte kostar samhället en massa pengar.

Men vad dom tydligen inte fattar är att om man tvingar ut en person som inte är fullt frisk/återställd i arbetslivet, är risken ganska stor att denna person snart står sjukskriven igen. Om inte för depression pga kravet på en, så utav att ens skada/sjukdom blivit mycket mycket värre.
När ska allt sluta funka så kortsiktigt?
Huvudsaken är visst att det ser bra ut på pappret för månadens budget!

Det bästa som kunde hända var väl att alla vi sjuka, skadade och långtidssjukskrivna människor dog. Kanske skulle vi - liksom djur som folk tröttnat på, få gå och få oss en spruta så att vi somnade in. Tänk så mycket pengar det skulle sparas in.

Fast det klart, med tanke på hur många sjukskrivna och skadade som finns i detta land kanske det inte skulle bli så kostsamt. Avlivningspreparaten lär ju kosta en del dom med, likaså lär det ju anställas någon som tar hand om våra döda kroppar sen. Varför inte ge oss råttgift, och ta sedan någon stackars underbetald-svensson-vaktmästare på att gräva en stor jäkla grop så funkar nog massgrav lika bra i sverige som i tyskland under andra världskriget - tror ni inte????