Igår bestämde vi oss för att söndagens nöje skulle bli tolkning. Ja inte språköversättning utan en se-döden-i-vitögat-upplevelse på miniskidor och snowracer, efter Ammon och Scooby

Då ryktet om våran plan spred sig till några utav våra närmsta vänner så var vi snart ett helt gäng på 6personer som ville ut i kylan. Så på förmiddagen bar det av.

Ammon har fått varit "tolkhäst" tidigare, så det gick fin fint. Han går på som ett ånglok och tycker att det är jätte roligt Tomas började på snowracern efter Ammon, och sen byttes personerna av bäst dom kunde bakom Ammon.

Under en utav svängarna ser jag rätt vad det är någon komma emot oss. Till en början tror jag att det är resten utav gänget som färdas till fots, men ganska snart upptäcker jag vilka det är.

En brun springare i full galopp med sin husse efter på ett par miniskidor
I fullfart kommer dom svischandes mot oss och Ammon ser en aningens fundersam ut till en början, ungefär som att han skulle ha tänkt "Är det en liten häst eller är det Scooby?"

Scooby har inte riktigt lärt sig kommandot "dra" så det är inte bara att ställa sig där bakom och säga dra för att nästa sekund fara fram i en väldans fart, utan man får liksom peppa och locka igång honom lite. Men det går bättre och bättre så snart sitter det nog

I normala fall brukar jag alltid få sitta på hästryggen då vi tolkar, pga att inte vem som helst klarar av att rida Ammon osv, men idag var Kajsa med oss ut, tjejen som varit medryttare till Ammon tidigare. Så till sist fick hon hoppa upp på Ammon och jag ner på marken för att försöka få till lite kort.

Hux flux får Tomas för sig att han ska prova miniskidorna efter Ammon, och i samma sekund bestämmer jag mig för att koppla snowracern efter Scooby

Då husse och gänget kom iväg före oss var det absolut inga som helst problem att få Scooby att förstå kommandot "dra", och han stack iväg som ett skott efter min vita springare med tillbehör.

Fullt ös medvetslös verkade vara hans motto, och bakpå snowracern satt jag och skrattade allt jag kunde och försökte fota lite samtidigt. Inte det lättaste, men fångade ialla fall ett par bruna bakben som flög fram.

Efter ett tag börjar Scooby sakta ner och mitt "dra" kommando hjälper inte Men bara någon sekund senare dyker husse-gänget upp och snart flyter allt igen. Scooby som är van att springa bredvid Ammon tar nu i för kung och fosterland och galopperar ikapp för att sedan lägga sig jämnsides

Alla överlevde dagen och väl hemma på stallplanen igen tog vi och drack varm choklad med grädde, och slutligen grillades korv och den sista julmusten dracks upp. Scooby fick det sista som fanns kvar utav julskinkan. En super mysig dag, fler sådana!!




Vissa tyckte visst att det fanns alldeles för få frigolit klossar att sitta på. Men vad går upp emot mattes knä? Och efter att ha sprungit runt med både matte och husse efter sig så kan det ju vara ganska så skönt att få slå ner baken en stund och bara vila sig

Så var julen 2009 över. Tiden går så fort, och det känns nästan inte som att det varit jul.
Man liksom stressar in i det sista så när det väl är dags att fira är man som avtrubbad.
Men vi hade en jätte mysig och trevlig jul, med massa fina klappar och god mat. Och även firande utav våran 1åriga förlovningsdag på självaste julafton

Några dagar innan jul klädde vi granen här hemma, och vi såg fram emot att se om den skulle få stå upp under hela julen. Då det skulle bli Scoobys första jul med gran. Förra året plöjde han allt i sin väg när han var ensam hemma så vi valde att avstå gran inomhus. Men i år skulle ett gran-försök göras.

Jag som är helt galen i svart, valde svarta kulor och så ett tjockt lila "korv" glitter Såå snyggt
Det måste även Scooby ha tyckt, för efter att han tillbringat några timmar själv hemma möts jag utav 3st kulor som måste ha fått ben. Även fina hål att andas i

Dock misstänker jag att det är hans kära vän "tratten" som sett till att kulorna fått ben och hoppat ner ifrån granen, då Scooby böjt sig efter ett ben eller en leksak. För sedan granen kom på plats har jag sett Scooby vara där och nosa på den max 5gånger.

I julklapp önskade jag mig bland annat en spikmatta, och tomten måste ha hört min önskan för i ett utav paketen låg inget mindre än just en spikmatta
Scooby som MÅSTE vara med överallt, pröva allt, stå i vägen överallt osv vart ju självklart tvungen att även testa min spikmatta. Han har dock inte avslöjat vad han tyckte om den

Idag efter jobbet hade Tomas stannat och köpt en ny säck foder till våran bruna pralin. Tydligen var det någon som var väääldigt hungrig, för han kunde inte hålla sig tills maten kom i hans egna skål. (eller så var det bara lyxigt att få 15kg serverat på en gång )

Tomas fick bland annat nya super mario spelet till wii utav mig i julklapp, så det vi gör om kvällarna nu när snön viner utanför husknuten, det kanske är ganska lätt uträknat
Imorgon får vi dock göra ett avbrott, för då ska vi tillbaka till Per-veterinär och ta bort stygnen på pralinen.. Återkommer!

Min vita springare Ammon står i ett så kallat kollektivt stall, där alla hjälps åt med ut -och insläpp, fodringar osv.. Och i fredags morse hade jag utsläpp utav pållarna.
Att ha utsläpp här hos oss innebär att man tillsammans med en annan (vi är alltid 2st på ut -och insläpp) fodrar alla hästar i stallet, byter täcken och tar av ev. benlindor, fodrar hö ute i hagen och
så tar ut hästarna så klart.

Då det var dags att ta ut Ammon och hans hagkamrat så hämtade jag först Ammon i sin box för att sedan gå till den andra hästens box och ta med även honom ut.
Ammon är en mycket intelligent häst, och han har för länge sen lärt sig att precis runt hörnet på hagkamratens box finns det en hink med äpplen. Är man snabb hinner man dessutom sticka dit huvudet och ta ett par stycken.

Så även denna morgon gör han sin procedur. Medans jag öppnar boxdörren och sätter på grimman på hans hagkamrat så smiter han runt hörnet med sin långa giraff hals. Dock vart jag lite irriterad när äpplena visst var intressantare än att följa med ut, så jag ryckte tag i honom och sa till på skarpen.
Känslig som han är min kille så backade han tillbaka i rallyfart och råkade sätta sin stora tass på min fot

Om jag var irriterad innan gjorde ju inte det här det bättre!
Trampad på tårna har man ju dock blivit ett par gånger så tänkte inte så mycket mer på det än att det gjorde lite ont så klart.
Släppte ut alla hästarna + mockade 2 boxar innan jag gick in. (har ju stallet utanför husknuten)

Väl inne åker skorna av och det är då jag känner de - smärtan som bara pumpar ut ifrån foten.
Går upp och väcker Tomas i halv panik, som blir lika skräckslagen han när det kommer in någon och väcker honom med tårarna forsandes. Han trodde väl att någon dött stackarn

När han får höra vad som hänt springer han och hämtar en sko och drar på min skadade fot, och snörar hårt åt så att den inte ska kunna svälla.
Jag drar sedan i mig värktabletter och lägger mig med den pulserande foten i högläge.

Mitt på dagen blir jag tvungen att hoppa ut i stallet och vara lite trevlig mot hovslagaren som kommit för att byta ut pjucken på Ammon.
Efter en sväng i stallet fungerar inte riktigt skon att ha inomhus så jag tar av den.
Det är då jag ser det, det är massa blod på strumpan och den sitter vid närmare koll fast i foten

Så vad gör man? Jo ställer fossingen i duschen och försöker med ljummet vatten få strumpan att lossna.
Det gör den också, efter en stund med många fina ord och ännu mera tårar.
Vad som döljer sig där under tyget är inte allt för vackert, blått - rött - kött - tjockt.
Vid en närmare inspektion ser jag att min tå bredvid stortån visst saknar nagel, och att den numera sitter inskjuten som ett rakblad i toppen utav tån

I detta läge har man följande att välja på:

1. Ta bort nageln själv
2. Åka till sjukhuset
3. Be någon i sin närhet om hjälp
4. Dö

Dom jag berättat det här för har sagt att dom skulle gjort enligt nr 2 - allihopa.
Men nu är ju inte jag som alla andra utan valde alternativ nr 1.
Efter ännu fler fina ord, mer tårar och med säkert flera liters blodförlust får jag äntligen loss den

Efter att ha gjort rent allt, lagt om tån och lindat med stödbandage runt foten känner jag mig ganska liten, pluttig och ensam Tomas jobbade och där satt jag med mosad fot.
Så skickade en utav stallkollegorna och hämta sallad på pizzerian åt mig - super snällt

På kvällen kom två kompisar hit, och mitt nya smeknamn blev som väntat "Halta Lotta".
På lördag morgon pulserade foten en massa, var lite tjock å blå och såret bara blödde igenom. Värken smög sig även upp i mitt knä och jag började oroa mig för ledbanden.
Så jag bestämde mig för ett besök på akuten.

Efter ett telefonsamtal får jag höra att dom har det lugnt just nu, så dom rekommenderar mig att komma direkt.
Då Tomas var ute och cyklade med Scooby var det bara till att hoppa in i bilen och köra själv.
Allt annat än skönt att bromsa med en skadad fot, så det fick bli till att vänster bromsa.

Fick komma in direk på akuten Skönt.. Jag som trodde det skulle hinna komma in femtielva ambulanser med akut ärenden innan jag kom fram.
När sedan sköterskan lindade av mitt bandage tog hon ett halvt steg bakåt med orden "Du det där var nog bland dom fulaste tår jag sett". Undrar vad hon hade väntat sig? Hon kunde väl inte på fullaste allvar tro att jag skulle sitta i fotbad innan jag åkte, fila fötterna, smörja med mjukgörande salva och måla tånaglarna. Hade nog ialla fall bara sett konstigt ut med bara 4 naglar

När hon sedan började förhöra mig om vad som hänt och hon fick höra att jag fått bort nageln själv tittade hon på mig med stora ögon och sa "Du måste vara en tålig tjej som klarat av allt det där själv"

Efter undersökning utav läkare fick jag domen, inget brytet men uttöjda muskelfästen i knät.
Tån skulle läggas om dagligen, foten/benet lindas med stödbandage och så värktabletter mot smärtan.

Idag gör det mest ont när jag går eller ska försöka ha en sko på foten. Men jag lever ju, och det är ju alltid något, om inte annat så underlättar det. Skador är saker man får räkna med i livet. Och egentligen är det otroligt att det inte händer mer när man handskas med stora 650kgs djur..

Har filmat Scooby idag när han apporterar Tomas snusdosa. Att inte äga en filmkamera i detta läge var mindre positivt. Men mobilen fick duga till försöket att fånga pralinen på film.

Så fram med popcornen och njut av våran lilla filmsnutt

Redan som liten fick man lära sig utav pappa att man inte skulle äta vid datorn. Inte sitta och kladda på tangenterna med några smörgås-smörflottiga-fingrar, inte heller spilla äppel jucie osv.

Rebellisk som man är så har jag ändå ätit något när jag suttit vid just datorn. Ett glas jucie, en macka, en banan, en öl eller tom en paj. Alltid har jag varit noga med att det jag druckit eller ätit alltid har stått långt upp på databordet/skrivbordet för att undvika alla sorters olyckor..

I alla dessa år har det gått smärtfritt, och inga problem har uppstått.
Men så idag, efter alla dessa år, när man sakta med säkert börjar närma sig sitt 25e år i livet, då inträffar det som bara inte får hända!!
Jag råkar med min låååånga höger arm dra med mig mitt glas fullt med lila härlig bär fylld yoghurt, rakt ner över siffer delen utav tangentbordet

Inte nog med det, utan glaset fortsätter ner på mitt högra ben, och slutligen ner på golvet med en smäll och yoghurten stänker åt alla håll och kanter!!
Efter att ha svurit en lååång ramsa med alla fina ord jag kan tänkas komma på inser jag att den lila sörjan inte kommer att torka upp sig själv så det är bara hämta en disktrasa för att få bort skiten, och en kniv och pilla bort tangenterna med.

Efter att ha fått rent allting och det är dags att sätta tillbaka tangenterna igen börjar jag fundera på om jag kanske ska ta och möblera om lite i bokstäverna, bara för att. Bilda någon rolig text eller så. Jag tittar ju ändå inte på tangenterna när jag skriver, så mig skulle det inte spela någon roll. Men det skulle ju bli en kul överraskning för Tomas när han ska sitta här Men snäll som jag är struntade jag i det..

Slutligen...

...något helt annat, som många reflekterat över, är min nya banner. Och jag ska genast erkänna att jag inte gjort den själv. Utan det är Sandra som varit i farten och snyggat till lite här hos mig. Tack super gulliga du!

Måste avsluta med att erkänna att jag nu, efter flera års negativt prat, fallit för grupptrycket och blivit medlem på facebook. Så snart är det väl bara du kvar Susanne

Nu tackar Scooby och jag för oss och säger god natt, för nu måste vi sova. Imorgon bitti ska vi släppa ut hästarna vid sju och sedan ta oss en egen tur tillsammans med Ammon.. Natti!