Divah & Aldo

Jag har alltid gillar katter... så nu idag var jag och sökte runt på lite olika kattraser, fann två raser som jag skulle kunna tänka mig: ragdoll eller maine coon, mycket söta fina katter. Dock så lär det inte bli några katter så länge Divah eller Aldo lever, ingen utav dom är speciellt förtjust i katter, det är iofs inte Daniel heller. Jag kan dock tänka mig både katt och hund.

Ni som har både hundar och katter, hade ni katten eller hunden först? Jag har läst någonstans att det skall vara bäst att ha katten innan man skaffar hund? Dessutom har jag hört att det bästa är att ha två katter så de inte känner sig ensamma?

/A.

P.s Det kommer aldrig in en kattjävel här !

/D

Ja, ställa tillbaka klockan en timme, det gjorde man minsann inatt och det märkte jag av när jag och Kevin var ute med Divah på sista promenaden, gick över gidde och fan vad fort det mörknade. Nu hoppas jag det kommer lite snö snart, den ljuva vita snön gör att det lyser upp och blir lite ljusare iaf.

/A.

Tja tänkte börja skriva nu igen när det börjar lunga ner sig lite. Det blir nog inget tävlade alls för mig och Mr A denna sommar livet är alltid fullt av överraskningar och för tillfället så kommer vi vara fosterföräldrar. Vilket har medfört att vi haft fullt upp att anpassa oss till den nya tillvaron, flytta så Kevin får ett eget rum. Vårdplaner som ska planeras, genomföras, utvärderas osv. Vi har också varit tvungna följa med honom till skolan i Fagersta 3 dagar veckan som stöd för honom. Nu ska skola och allt annat flyttas över till Västerås. Efter sommaren är planen att han ska klara gå i skolan själv och 5 dagar i veckan.

Anne har haft det väldigt jobbigt med den situation som uppkommit så jag har tagit mesta/mycket av ansvaret tyvärr så är jag bara människa och hundarnas liv har blivit extremt mycket tråkigare om man frågar dom ! bara promenader samt lite uppletande i lägenheten.

Mr A har bestämt sig för att han ska vakta exakt alla i flocken. Resultat av det har blvit att han nästan är nervös av det. Självklart får dom sina 3h promenader men eftersom den mentala träningen nästan helt lyst med med sin frånvaro så har han blivit familjens vakthund. Han hanterade att Kevin kom bäst av våra vovvar först men nu när Kevin bott här ett tag så har Mr A verkligen börjat försöka köra med Kevin. Han springer och nafsar efter honom om dom leker själva, snor mat osv. och Aldo har kommit på att skäller man lite på Kevin så skriker han och vågar inte säga nej på det sättet. Aldo snor hans mackor om vi inte är hemma eller i rummet... vi har talat runt det och ska lägga ner mer tid på att få deras relation att fungera bättre och försöka bygga upp mer respekt för Kevin. mr A är en rikigt ögontjänare och skulle inte drömma om göra något när jag är med men han tycker helt uppenbarligen att Kevin inte är värd lyssna på.

Divah var mycket nervig när Kevin flyttade in, kunde inte slappna av alls utan följde efter honom överallt och skulle "övervaka" honom, vilket hon inte fick och blev både sur och trött på oss. Men med tiden så har hon helt accepterat honom och tar inte större notis om honom, hon kör inte alls med honom som mr Aldo gör utan tycker det är ganska lungt. Dock så är hennes respekt för kevin 0 med och hon har morrar åt honom några ggr när han försöker flytta henne från sägen och då låter han henne vara. Så länge allt är på hennes villkor är det ganska lungt och hon bryr sig inte.

Så vad har jag gjort i stället för att träna min änglar? Jo eftersom jag blir tokig av att sitta still så har vi planerat och genom fört 1 vandring och planerar minst två till i sommar. Har också varit två veckor ute i skogen vid vår stuga i Malexander (Småland).

Vi har börjat titta på hus uppåt i landet för jag orkar inte med staden mer, hittat helt sjukt fina hus. Så vi ska nog ta åka oss upp och titta på lite hus där när vi har tid och planerat lite bättre, och även om jag helt är mot jakt för höga nöjes skull så tror jag endå att jag måste ta en jägarexamen.

Vandrigen var som vanligt tänkte jag säga, bruksleden med vovvarna, Anne och Kevin gick jätte bra. Vi såg både mycket älg, hjort, rådjur, och lyckades även se en räv. Hundarna knatade på i bra fart och efter 8h så åt vi korv. Anne hade så skoskav så det förstörde lite för henne .
Nästa dag var helt underbar med men när vi skulle övernatta i stugen efter nästa etapp och jag gjorde öppen eld ute så satt kevin och låste gästboken i stugen och så klart hade något skrvit att det spökade osv... vilket resulterade i att han blev livrädd och som vilken galen unge som helst sa han inget om det utan väntade till kl 22 att berätta att här tänker jag inte stanna och vägrade gå in i stugan.. så det blev att ringa till farsa som var helt underbar och ställde upp och kom hämta oss fick gå tillbaks nästan 1 mil för komma till en väg vilket alla som är mycket ute i skogen och vandra vet att en mil med en 80 liters väska kan vara kännas lite och när det börjar skymma med så är det inte det lättaste gå leta markeringar på träd/marken heller . Efter några timmar så kom vi fram i allfall och vi var väl tillbaks i staden runt tolv. Kevin däckade på en gång när vi kom hem. Jag var sur och trött så tog en en proemad med Mr A och köpte cigg.

Nästa två som vandriningar som ska av klaras av är kungsleden 11 mil i fjällen. Längtar!!! några dagar i Gästriklands skogar har sett ut en bra led där så ska bli mysigt, det är på runt 7 mil.

Vart i stugan med som ligger mitt ute i igenstans med sjötomt och allt. Divah var lös exakt typ hela tiden utom när vi rörde oss i skog där jag visste att folk jagade. Divah är helt perfekt, missade inte än inkalling och höll sig aldrig mer än 20 meter från oss helt klockren, Hon har badat och åkt båt grävt mask och fiskat med mig och kevin. Hon lärde sig även att dra in båten vilket hon hjälte till med varje gång vi skulle lägga upp den eller fästa den i bojen. Vi har även vart extremt mycket i skogen eftersom jag är en skogsnörd!!! klättrat lite i bergen som finns där var lite orolig att hundarna skulle ha problem att komma upp men jävlar dom var som bergsgeter helt galna på att hitta stigar som inte var bredare än 20 cm och i bland var det runt 30meter till marken men dom verkade inte bry sig alls utan klättarde vidare, ska tillläggas att Divah vid flera tillfällen mer eller mindre drog upp Anne för vissa delar hon arbetade på och hjälpte Anne. Man såg verkligen lycka i Divahs ögon när hon stod på toppen på visa berg och kollade ner på skogen, lilla tösen är verkligen en liten skogshund.

För Mr As del kom vi ganska snabbt fram till att han inte skulle klara av att vara helt lös på gården hans jakt instinker är helt galna och han började leta spår i den sec han kom ur bilen. Som tur är finns det massa löplinor som går över hela tomten som är på nästan 900m så han kunde röra sig nästan helt fritt hela tiden. Bada var inte alls hans sak dock så har han börjat vänja sig vid min kärlek för springa i skogen, och fick se en helt ny sida hos honom som jag inte sätt tidigare. Han som brukar vara ivrig och drar i bland som en tok. När vi skulle klätta upp för bergen var jag lite orolig att han skulle försöka smita/knuffa sig förbi oss eller bara dra med mig upp fast jag inte sagt åt honom. men Mr A väntade bakom mig tills jag sa att hon kunde komma efter eller stanade vid min sida och väntade snällt utan att jag än behövde säga något om det var för han förstod allvaret i att det inte fanns så mycket utrymme på trånga bergs stigar och fall där skulle vara öderstigna. Vilket som det var en helt annan hund en när vi vandrar då brukar han knata på i sin egen takt och vara draghjälp till mig om det behövs. Dock verkade han inte alls finna samma gäldje som Divah och oss andra när vi kommit upp på toppen han hittar snabbt någon älg eller råddjurs stig som han vill följa och spåra djur HELA tiden sitta still är inte hans stil i skogen när det finns djur att spåra. Enda gången han faktiskt inte var så tänd på gå vidare var när vi hittade björnspår då restes raggen och han tyckte inte vi skulle följa spåren vilket vi alla var rörade överäns om. Det var andra gången i mitt liv jag sätt björnspår i skogarna runt stugan. men att det var björn var det ingen tvekan om. jag och Aldo försökte även oss på ett vatten äventyr. vi åkte båt eller jag tvingade i Aldo i båten en dag och vi åkte över till en av alla små öar men Aldo gillade inte båten utan tjöt hela resan och var inte förens på vägen hem dom sista 20m som han lugnade sig lite. Så någon båtsman blir det inte av Aldo han gillade inte bada spec mycket utan var enadast när jag och Kevin kastade macka han vågade sig ner i sjön för att försöka fånga stenarna vilket han totalt misslyckades med och skällde mest frusterat åt stenarna.

Så planerna på tävla får väl bli till nästa sommar när flytt och allt annat är klart dock så ska jag/vi ta tag i träningen nu efter midsommar börja träna cykla mer Aldo och Divah så dom orkar med kungsleden, även Anne har börjat gyma för att bygga lite mer ryggmuskler för att orka bära sin del

Bilder från semestern plus hundarnas födelsedagar och lite annat kommer upp, bloggen ska även börja leva lite mer nu när vi äntligen börjar landa i tillvaron och hundarna får den tid som dom verkligen behöver och förtjänar. Titta på bilderna här.

Anledningen varför vi inte skrvit på ett tag är att vi inte vi inte gjort spec mycket med hundarna mer än lång promenader och lite godis sök. På grund av en komplicerad familjesitation ser det ut som att vi kommer bli fosterfäräldrar åt Kevin Annes lille bror på tolv år. Det har varit mycket kontakt med alla möjliga myndigheter, osv för tillfället väntar vi på på en familjehems utredning så vi får veta om och hur länge kevin kommer stanna hos oss.


Hundarna har tagit det bra dock så är jag själv inte direkt helt trygg i en förälder roll, som sagt va det komm plöstligt, det innebär ju ganska stora förändringar, vi måste flytta så grabben får ett eget rum, tror både hundarna och vi ser det som något posetivit dock att kommma bort fran stan .

Divah har dock hittat en kompis i Kevin och hon har överget mig och Anne för att sova med kevin i hans säng. Kevin som levt i en otroligt otrygg miljö säger han känner sig trygg när Divah vaktar honom så det är ju kul att hon kan hjälpa någon

Först var Kevin väldigt försikigt och rädd för hundarna, vilket har vart posetvit för allafall Divah som fått lite tid på sig vänja sig vid att ha en unge här hemma. dock har hon svårt att slappna av helt och vill gärna ha koll på vad Kevin har för sig. Kevin behöver mycket stöd och har mycket funderingar om allt som hänt och kommer hända så det tar tid som vi annas lagt på hundarna, hoppas när västa lagt sig kunna åter gå till lite mer normala runtiner.

Idag var vi ute i allfall jag och kevin tänket han och MR A skulle få lite lite godis och springa lite vilket funkade shit bra utom att det kom en lite tjuv i from av en japansk spets och nallade av godiset som Kevin hade gömt i skogen. Aldo skötte sig men var noga med att pissa över den alla piss markeringar den lilla tjuven hade gjort. som tur va så gick tjuven och dess husse i väg efter 5 min och det visade sig att den missat ca 15 godisar Kevin som hade verkligen verkligen GÖMT godisarna på trädgrenar och under mosa osv. så Aldo hade att göra men han hittade alla i allfall. Annas så har det inte hänt spec mycket på hund fronten var och fikade med Jenny och pratade lite om hur man bäst kan hantera när Divah börjar stressa upp sig vilket hon gör i bland forfarande och vi har märkt det blvit mer sen Kevin kom men det är ju förståligt för är ju en ny flockmedlem som helt plöstligt tar all tid och mycket tid som dom fått har nu tvingats lagts på hans behov.

hundarna och kevin har fort gjort massa övingar tillsammas kontakt övningar och kevin får hålla i ben när dom äter dom osv och allt funkar så finns ju en förhoppning om att detta ska funka. Nu är jag mer säker på att jag ALDRIG ska skaffa barn. Dom tar hur mycket tid som helst och aldrig vart så trött som jag är nu barn har en tendens att tjata hål i skallen på en om allt och inget. Tacka vete jag hundar tysta underbara och bråkar inte spec mycket. Dock så känns det bra att kunna finnas där för kevin när han har det jobbigt känt grabben sen han var 5 år.

eftersom vi inte gjort något kul alls mer än kastat lite boll och letat saker inom hus senaste veckorna så kryper det i hundarna... Aldo gör dom guligaste lek inviterna på varje promenad och hoppar om kring som en tok.

i min feber yra så har jag legat tänk på hur det är att vara en hund. Det som slog mig mest måste vara hur underbart det måste vara att kunna glo på alla kvinorövar hela tiden utan att någon reagerar Aldo är i perfekt höjd när han går framför en människa så är det enda han ser ett par väl formade skinkor som guppar fram. Sen har jag funderat mycket på hur olika hundarna kan vara som personligheter. Divah kan är en liten hulligan som alltid ska hitta på något Aldo har MASSA spring i bena men han tar det lungt och ligger i sängen och softar när vi är inne... divah vet inte hur man gör det om det inte innebär massa mys då kommer hon snabbt och ska ligga nära och bli kliad på magen.'

Ne nu ska jag krypa ner bredvid Aldo igen och hoppas på febern ger sig så jag kan tänka på normala saker än vilken utsikt hundar har när dom går framför människor ha det bra alla där ute i vinter kylan.