Exakt som det känns och är
Thursday, 18. December 2008, 15:09:24
Denna text är lånad från Niina Svartenberg...
Denna text av Niina Svartenberg, stämmer ju in på pricken hur det kändes och vår på tävlingen på lucia
Träna dig till att bli en bättre tävlingsförare!
Av Niina Svartberg
Tänk vad mycket jobb vi hundägare lägger ner på våra träningspartners! Vi gör allt för att hunden ska vilja samarbeta med oss. Vi planerar träningen. Var ska spåret läggas? Vilka lydnadsmoment ska tränas? Hur ska agilityträningsbanan se ut? Och sedan tränar vi. Vi tränar i lätt duggregn, såväl som i snöstorm (en och annan av oss, i alla fall...). Vi tränar på kvällar, vi tränar på morgnar. Belöningen för den flitige hundtränaren låter inte vänta på sig. Spårupptagen blir säkrare, inkallningarna snyggare och slalomingångarna alltmer glansfulla.
Så är det dags för att visa upp de fina prestationerna – det är dags för tävling! Med stora förhoppningar packar du träningstrunken och sätter klockan på ringning i en olidlig otta. Men upp kommer man alltid när det är tävlingsdags, för det är ju nu det gäller. Frukosten plockas fram, men aptiten tycks försvunnen, och frukostätandet ersätts med några toalettbesök innan det är dags för avfärd. Väl på plats, efter en ganska snurrig färd på grund av en slarvig vägbeskrivning (typiskt!), ska hunden rastas. Nu känns det att det är tävlingsdags, faktiskt känns det i hela kroppen. Med viss fumlighet sätts halsbandet på plats och hunden far med en hiskelig fart ut ur bilen. Just i dag känns det som om hunden är som förbytt – han far runt, nosar, spanar och ska kolla in varenda jycke som finns in närheten. Och just i dag känns du själv också som förbytt. Din annars så självsäkra attityd har ersatts av en mer beskedlig image, där du i bästa fall lyckas baxa runt hunden under rastningen och tillbaka till bilen.MER AV NIINA SVARTENBERG
Denna text av Niina Svartenberg, stämmer ju in på pricken hur det kändes och vår på tävlingen på lucia
Träna dig till att bli en bättre tävlingsförare!
Av Niina Svartberg
Tänk vad mycket jobb vi hundägare lägger ner på våra träningspartners! Vi gör allt för att hunden ska vilja samarbeta med oss. Vi planerar träningen. Var ska spåret läggas? Vilka lydnadsmoment ska tränas? Hur ska agilityträningsbanan se ut? Och sedan tränar vi. Vi tränar i lätt duggregn, såväl som i snöstorm (en och annan av oss, i alla fall...). Vi tränar på kvällar, vi tränar på morgnar. Belöningen för den flitige hundtränaren låter inte vänta på sig. Spårupptagen blir säkrare, inkallningarna snyggare och slalomingångarna alltmer glansfulla.
Så är det dags för att visa upp de fina prestationerna – det är dags för tävling! Med stora förhoppningar packar du träningstrunken och sätter klockan på ringning i en olidlig otta. Men upp kommer man alltid när det är tävlingsdags, för det är ju nu det gäller. Frukosten plockas fram, men aptiten tycks försvunnen, och frukostätandet ersätts med några toalettbesök innan det är dags för avfärd. Väl på plats, efter en ganska snurrig färd på grund av en slarvig vägbeskrivning (typiskt!), ska hunden rastas. Nu känns det att det är tävlingsdags, faktiskt känns det i hela kroppen. Med viss fumlighet sätts halsbandet på plats och hunden far med en hiskelig fart ut ur bilen. Just i dag känns det som om hunden är som förbytt – han far runt, nosar, spanar och ska kolla in varenda jycke som finns in närheten. Och just i dag känns du själv också som förbytt. Din annars så självsäkra attityd har ersatts av en mer beskedlig image, där du i bästa fall lyckas baxa runt hunden under rastningen och tillbaka till bilen.MER AV NIINA SVARTENBERG
WIDGETIZE
Julgrahn # 18. December 2008, 15:25
viveca # 18. December 2008, 20:23
Anonymous # 19. December 2008, 15:35
På pricken!
Skönt att ni är tillbaka i cyberrymden
Har saknat er!
God Jul & Gott Nytt År så ses vi den 3:e!
Toppdobbarna
am.bulldog # 20. December 2008, 11:10
Katia daker # 21. December 2008, 20:12
Kramar från Sofia och Katla
Kate1 # 22. December 2008, 08:11
Kram Kate&Co