Sagan om Josefin

I förrgår var det dålig stämning här i lägenheten, jag och Sonny kom INTE överens som jag skrev om. Kände mig lite dum tillslut, så jag tog ut Sonny på en lång försoningscykeltur som gick superbra. Han var jättefokuserad hela vägen! Men han är långsint den jäkeln, för senare på kvällen, medan jag duschade lyckades han åstadkomma en liten luddkatastrof (se bilden på tidigare inlägget). När jag upptäckte honom gick han och lade sig PÅ allt ludd och blundade. Jag förstår inte vad han menar med det, men det blev ett kul kort iallafall...

Igår gick vi en lång mysig morgonpromenad. Jag hade Sonny i midjebältet och stövlade fram med stavar! Gick bättre än att springa, men han drar rejält och jag fick bromsa upp. Mycket bra för mina lår- och rumpmuskler! På kvällspromenaden fick jag ett bevis på att mina inkallningsövningar gett resultat.. Skulle rätta till hans halsband och råkade på något sätt koppla av kopplet. Sonny märkte snabbt att han var fri som en fågel och tog massor av lyckosprång. Jag stod med kopplet i handen och kände paniken bryta ut. Mitt i stan, massor av bilar och folk, och jättemörkt. Men jag samlade mig, och ropade tillbaka honom. OCH HAN KOM! Svettigt men väldigt skönt! Tur att jag inte hetsade upp mig så han märkte det, för då hade han nog inte kommit tillbaka lika fort..

Idag har vi varit i en hundrastgård. Sonny fick springa av sig rejält, emn tyvärr inte leka då det var helt tomt på både folk och hundar. Trist. Så hittade jag en ny hundaffär, och köpte ett nytt jättefint brunt skinnhalsband till Sonny. Ska testa att inte ha stryp nu när promenaderna börjar gå så bra! Köpte massa leksaker också,så han ska låta bli mina kuddar och skor. Bland annat köpte jag en boll - nya favoriten. Det jobbiga är att den rullar in under möbler, och då anser Sonny att han inte når dem. Så han tokskäller istället för att ens försöka lösa problemet. Jag vill inte hjälpa honom, utan vill att han ska fatta själv hur han ska gå till väga. Annars lär han sig ju inte. Men när han skällt i ca 5 minuter på det här:

blev jag lite trött i öronen. Så jag hade ett litet pep-talk med min korkade hund. Lade mig på magen och visade med munnen hur han skulle göra. Uppmuntrade och gullade. Och till slut så fattade han. Han tog bollen, lekte typ två minuter, släppte den och lade sig på soffan och somnade.

Så går det när man anstränger sig..

Just nu är det för mycket på samma gång. Jobb, skola, festplanering, hundträning, distansförhållande och försök till ett socialt liv. Hjärnan går i högvarv och fingrarna trummar...måste varva ner! (Dessutom kan man ju ifrågasätta all tid jag lägger ner på den här bloggen i dessa dagar...)

Jag har iallafall inget tålamod, och blir irriterad för minsta lilla motgång. Idag har Sonny bestämt sig för att vara min motgång. Började i morse med ett försök till kloklippning. Det gick åt HELVETE! Han ylade, skällde, ryckte och slet. Han har aldrig gillad det så mycket, men har alltid fogat sig och låtit mig klippa på. Idag ville han inte och jag blev skitförbannad. Vilket knappast underlättade. Så han han får gå omkring ett tag till med för långa klor, tills jag lugnat ner mig. Ska nog börja pilla på hans tassar varje dag nu så han vänjer sig. Kände iallafall att jag INTE hanterade situationen bra.

Så begav vi oss ut för en timme med lite lydnadsträning. Ville träna fotgående, platsliggning, inkallning och lite annat. Det gick inte heller bra, och ju mer irriterad jag blev, desto mer intresserad blev Sonny av allt som inte hade med mig att göra. När vi kom tillbaka in, efter bara 35 min av misslyckad träning så mötte vi en man i trapphuset. Han blev glad, kände igen Sonny från bilden på vår dörr, coh skulle genast fram och hälsa. Sonny är, och har alltid varit, rätt osäker när det gäller att hälsa på folk, och jag vet inte riktigt hur jag ska träna det. Jag blir iallafall irriterad när människor (som dessutom har hund själva) ska fram och hälsa utan att fråga först. Så jag ryckte bort Sonny och sa att han inte var bra på att hälsa. Kände mig jätteotrevlig, jättemisslyckad och allmänt sur. Sonny stod och viftade på svansen och hade säkert hälsat alldeles utmärkt.. (någon som har nån bra idé om hur man stärker sitt eget och hundens självförtroende vid möten? För jag tror att det är min oro för att Sonny ska skälla som gör att han blir osäker och faktiskt skäller, kombinerat med ett antal obehagliga upplevelser med Sonny som handlat om främmande människor som skrämt honom rejält)

Nu när jag kom hem från skolan skulle vi ut på en liten runda. Jag estämde mig för att köra strikt med koppelträning, och inte acceptera minsta lilla drag ELLER sniffande i backen utan min tillåtelse (brukar aldrig vara så hård annat än att han inte får dra). Det är så skönt att veta att han kan uppföra sig när man går i stan elelr ska åka tåg eller vad som helst. Men det gick inte bra det heller, var ju trött och grinig redan innan promenaden så det blev ju inte bättre..

Har insett att jag och Sonny ska låta bli träning idag. Han får ligga på soffan, jag uppehåller mig vid skrivbordet. Imorgon ska vi bli kompisar igen!

Igår fick jag nån sorts ryck och bestämde mig för att sticka ut på en löprunda med Sonny. Jag har inte gjort det sen INNAN vi introducerade däckdragning i hans liv, och det märktes kan jag säga! Körde på som vanligt med midjebälte och Sonny i sele. Då brukar han springa lite snett framför, ibland drar han lite, mest i uppförsbackarna. Men inte mer än att man får lite extra skjuts.
Men igår: OJOJOJ. Han tog mig för ett bildäck (bilring? inte länge till!) och satte fart. Killen är stark, och jag fick kämpa för att bromsa upp honom. Efter halva spåret gav jag upp och fick springa med Sonny i vanligt koppel och halsband. Då travade han lite lugnare vid min sida, och jag fick lite konditionsträning!

Nu längtar jag tills det kommer snö och han kan dra mig på skidor - då kommer det gå fort!
(är det tillåtet med draghjälp i Vasaloppet???)

Man kan ju göra om sin sida på massa sätt!!
JIIIIHAA!

Cyklade med Sonny idag efter jobbet. Bjöd lite lägligt in mig själv på middag hos föräldrarna, som bor på perfekt cykelavstånd! Paketerade in Sonny i täcke, sele och reflexväst, sen bar det iväg. Cyklade längs ån, det är rätt mörkt där, men jag såg i allafall att det gick en tjej med en liten hund (kan det ha varit nån sorts terrier månntro??) en bit fram. Tänkte förvarna med att ringa på cykelklockan, men den var visst trasig (sen typ 3 år..). Så när vi cyklade förbi försökte jag få till ett så stort avstånd som möjligt, men det räckte tydligen inte. Den lilla hundrackaren fullkomligt flög på Sonny med ett våldsamt gläfsande och jag var nära att flyga av cykeln men lyckades styra upp det hela. Lite skärrad över att jag var så förfärligt nära att göra illa mig ordentligt blev jag, och jag tror att matten till den andra hunden blev rätt skärrad också. Hon fick ordning på sin hund iallafall, och jag lyckades räta upp både cykeln, Sonny och mig. i utbytte några ord, och medans jag cyklade vidare tänkte jag på några saker som jag lärde mig mitt i allt detta:

1. Det är bra med ringklocka på cykeln!
(Ska köpa en imorgon.)

2. Det är rätt smart att ha cykelhjälm när man är ute på hala vägar med en hund brevid sig, och annars också för den delen.
(Brukar ha det ibland, men oftast inte. Vet inte varför jag är så fånig och tycker det är "fult och obekvämt". Utlovar bättring!)

3. Ansvarstagande och trevliga hundägare är det bästa som finns!
(Som tjejen idag; hon bad om ursäkt för sin hund, och frågade om jag gjort mig illa. Jag svarade att det var dumt av mig att inte förvarna på något sätt, och att allt gått bra - så jag tror vi skötte oss ganska bra båda två!)

4. Sonny är helt fantastisk!
(han blev anfallen av en skitarg hund som bokstavligen hoppade rakt på honom, men gjorde ingenting tillbaka. Bara backade lite och kollade på mig! Tror han blev riktigt förvånad! Tror även att det hade varit annorlunda med en större hund...Men jag blev jättestolt! När vi cyklade vidare tog det bara några meter innan han sprang på som vanligt..)

Middagen var mysig - varma mackor framför tv:n - och Sonny var sitt roligaste jag. Bland annat gjorde han någon sorts svanhopp rakt upp i mammas knä, och ahde en liten dansuppvisning framför tv:n. När jag skulle cykla hem igen lånade jag en hjälm av syrran..