Den trånga porten

Numera hittar ni mig på: http://tobiastobias.blogg.se

Dagens notis: jag tycker inte om att prata med människor som har mörka solglasögon på sig - det känns som om de har ett svårmanövrerat övertag.

Läste ut Bärnstenskikaren idag, och får väl medge att en nu levande författare som får mig att läsa tre böcker á 400, 300 respektive 500 sidor på en vecka är värd att hänga i julgranen. Jag misstänker dock att den svenska översättningen av Philip Pullmans trilogi är en smula dassig, dessutom är böckerna omaskerat tendentiösa (särskilt den sista romanen) - men historien var mäktig och hade många drag lånade från Paradise lost. Sådant gillar vi!

Så. Jag antar att Guldkompassen får läggas till listan över filmer att se på bio (övriga titlar är: Ett öga rött, Fröken Julie och den kommande Selma Lagerlöf-filmen).

Har påbörjat läsandet av Birger Vikströms 13 historier.
Imorgon åker jag hem till arbetet, leendena och min ytterst saknade fästmö.

Vi kan nog fastställa att min blogg aldrig kommer att bli en av de stora - den främsta orsaken är, vid sidan om lamt innehåll, inaktivitet. Här nedan anges fyra händelser som har präglat min tillvaro sedan det senaste inlägget:

1. Jag ska gifta mig! Mikaela och jag vann The Wedding Singer-tävlingen och kommer att vigas inför 400 människor, direkt efter musikalen den 1 september. Det här är det största någonsin, och jag är en väldigt, väldigt lycklig norrlänning. Vi är nog dessutom det tursammaste paret i världshistorien; först Hello Saferide-biljetter, och sedan detta!

2. Stolt morbror till Teodor Diesel Tobias Jonsson Holmgren blev jag den 20 juni i år. Jag älskar den lille krabaten, som gissningsvis kommer att växa upp till svensklärare, alternativt litteraturvetare. Blond. Blåögd. Med en dragning till Värmland.

3. Jag befinner mig för tillfället i Kiruna. Här var föregående helg den första på åratal som jag spenderade med öl i handen tre dagar på raken, orsak: Kirunafestivalen. Det enda band som jag verkligen ville se, Willy Clay Band, missades dessvärre på grund av bristande kommunikationer och slapphet, men i övrigt måste jag säga att festivalen levererade det den alltid levererar: bakfylleångest, kära återseenden och pengabrist.

4. Jag fick VG på min senaste litteraturkurs, vilket var skööönt - jag var orolig där ett tag, eftersom min uppsats knappast höll måttet (enligt egen åsikt).

Utöver dessa punkter har jag inte gjort ett smack, knappt kissat.

Mitt i City här i Karlstad har tydligen chans till att vinna titeln Sveriges bästa köpcenter av Nordic Council of Shopping. Andra nominerade är Burlöv Center i Arlöv och Linden Köpcentrum i Norrköping. Två tankebanor inleds hos mig i.o.m. nomineringen:

1) Har tävlingens domare alls besökt större köpcentrum med mer omfattande sortiment, som exempelvis femmanhuset i Göteborg?

2) Har inte tävlingens domare någonting bättre att göra med sina liv?

Hursomhelst så har jag personligen ingenting emot att Karlstad kammar hem trofén. Mitt i City är välstrukturerat, litet och gemytligt - man går in, köper det man ska och hittar fort ut igen. Det gillar vi. Att byggnadens hjärta alltid är fullspäckat med diverse musiker och muppar med namnlistor/broschyrer/jobbighetsfaktor drar ner helhetsintrycket, men Mitt i City är knappast unikt i det avseendet. Mindre yta att fly på finns det förvisso på grund av den komprimerade arkitekturen; dock så klarar man lätt att obemärkt glida fram till rulltrappan när man väl har fått vanan inne.

Mer oförlåtligt är emellertid att jag en gång fick ett kryp serverat i min sallad på ett av de inneslutna matställena. Jag väljer dock att lasta restaurangen för detta, så Mitt i Citys rykte förblir obefläckat hos mig.


Läs mer på NCSCs hemsida

-----------

3) Har inte jag någonting bättre att göra med mitt liv?

-----------

Nytt (åtminstone för mig) är också att en film ska spelas in om Selma Lagerlöfs liv - alldeles lagom till författarens 150-årsdag, då hon dessutom kommer att hedras med att få sin bild tryckt på ett silvermynt (värde 200 kronor) och ett guldmynt (värde 2000 kronor). Värmland är verkligen happening now-adays, me tells ya.

Då har jag ännu en titel att se fram emot i filmväg. Listan lyder än så länge:
1) Rome, säsong 2 (träbox)
2) Filmatiseringen av Fröken Julie (dramatenuppsättningen)
3) Filmatiseringen av Ett öga rött.
4) Selma Lagerlöf baby.

Indiepatrullen, kom och hämta mig!
Jag tycker nämligen väldigt bra om The Fray's How to save a life, och jag kan inte hjälpa det.
Vissa låtar som sönderhypas av MTV förtjänar verkligen uppmärksamheten, tro det eller ej.

Så indiepatrullen, kom och hämta mig.
Ty jag har syndat. Och syndar fortfarande.
I skrivande stund.



Where did I go wrong, I lost a friend
somewhere along in the bitterness
and I would have stayed up with you all night
had I known how to save a life