Den trånga porten

Titel: Kung Oidipus
Författare: Sofokles (i översättning av Emil Zilliacus)
Datum: 8/1 2007
URL: http://www.ugglan.educ.goteborg.se/vasterlandets_klassiker.htm
Kommentar: Så var det då dags för de antika dramer som vi ska gå igenom under den första kursen i litteraturhistoria. Jag valde att redan idag inleda med att läsa en av dem; Kung Oidipus av Sofokles. Visst känner man till huvuddragen i historien, i ett samhälle där oidipuskomplex har blivit en etablerad och välkänd term, men jag var föga förberedd på den kraft som fanns i texten. Sofokles var en oerhört skicklig dramatiker - någonting som inte minst märks i de spetsfundigheter man kan hitta lite varstans i pjäsen. Min favorit var nog:

Du uslaste bland män, du kunde bringa
en sten till raseri!

(s. 25)

Anmärkningsvärt är också, till skillnad från de mest ruskiga rysare med några år på nacken, att Kung Oidipus får mig att huttra och känna stort obehag. Inte illa för ett 2400 år gammalt manuskript! Exempelvis känner man spänningar i axlarna då den tragiske hjälten har fått reda på de handlingar han omedvetet begått och beslutar sig för att sticka ut sina ögon med sin av självmord avlidne hustrus (mammas) klädspänne. Ett kusligt och bloddrypande händelseförlopp som inte lämnar en i samma skick som man var innan läsandet.

Min favoritkaraktär i historien var den blinde siaren Teiresias - varje gång jag läste hans repliker såg jag en skäggig man i toga, hållande en käpp, stående på en kulle med blixtar i omlopp över sig. Tänk Raiden (Christopher Lambert) i Mortal Kombat-filmerna, fast betydligt mäktigare och inte alls mesig. Hans ord kändes frenetiskt olycksbådande, en skön upplevelse från en skrift jag inte alls hade särskilt stora förväntningar på. Jag tog itu med läsandet som man gör med en plikt - med facit i hand så kan jag säga att det hela var ett rent nöje. Dialogen var mäktig och inte alls så komplicerad som jag tidigare var rädd för. Körstroferna kunde ibland te sig en smula förvirrande, men jag hoppas att jag känner större klarhet vid en andra genomläsning.

Du vittberömde Oidipus,
i samma sköte har du
som barn och brudgum vilat.

(s. 81)