Hemma i Karlstad nu.
Saknar min Mikaela och lyssnar på ett par nya favoriter; Pajala Truck Co.
Gud, jag älskar Tornedalen. Det är fantastiskt vad det lilla området kan häva ur sig - allt från Mikael Niemi till vansinnigt trevliga människor till Erkheikki till detta. Ibland till och med i kombinerade former. Mycket bra.
Indiepatrullen, kom och hämta mig!
Jag tycker nämligen väldigt bra om The Fray's How to save a life, och jag kan inte hjälpa det.
Vissa låtar som sönderhypas av MTV förtjänar verkligen uppmärksamheten, tro det eller ej.
Så indiepatrullen, kom och hämta mig.
Ty jag har syndat. Och syndar fortfarande.
I skrivande stund.
Where did I go wrong, I lost a friend
somewhere along in the bitterness
and I would have stayed up with you all night
had I known how to save a life
Min vistelse här har hittills inte varit den studiemässiga succé som jag hoppades på - om man borträknar att jag har peppat mig själv inför den kommande terminen (nej, det har jag ju faktiskt inte heller gjort). Faktum är att jag inte har öppnat en enda studiebok än. Bland de uppgifter jag måste göra fram till åtminstone den 17 januari hör två skriftliga tentor till retoriken, utläsning av vår stilistikhandbok, omskrivning av en vetenskaplig text till populärprosa, förberedelse av argumentationsredovisning till retoriken. Ah well, jag får se till att kicka igång imorgon, jag har ju trots allt två dagar på mig innan resan hem (!). I andra fall har jag åtminstone en vecka kvar av ledighet innan skolan startar den 8 januari. Allting kommer nog att bli bra. Allt blir bra. Ja. Jo.
Snapphanar var väl sådär igår kväll. Greven ta mig och mina höga förväntningar! Hela produktionen var indränkt i en slags rå töntighet. Låt oss göra en svensk Braveheart måste ha varit stridsropet under inspelningen, och intet ont i det - synd bara att det blev SÅ TÖNTIGT. Till seriens försvar kan väl nämnas att den faktiskt var en aning intressant; även om allting var en anakronistisk röra. Bland annat kan man ju skratta åt att Gabriel Lejonhufvud gav en prästlärling order om att ge ett par soon-to-be-avrättade busar den sista smörjelsen. 1670 hade Sverige varit lutherska i ungefär 150 år, ergo; ingen sista smörjelse till soon-to-be-avrättade busar. Per Westberg har skrivit bra om det tabbesmörgåsbord serien visade sig vara. Jag ska dock se de resterande avsnitten; det är inte alltid man får ta del av en exposé i svensk historia under så pass många kvällar det faktiskt rör sig om (fyra, om man räknar med den dokumentär om Snapphanar som kommer att visas på torsdag).
Mötet igår med min högstadievän Ulf var roligt. Vi talade en hel del om musik och vad han hade donat med under de senaste två åren. Det gick så långt att vi till och med har bestämt oss för att spela in en låt tillsammans - givetvis bara som en rolig grej, med Ulf på ukulele och jag på gitarr. Den vi bestämde oss för var en gammal, enkel dänga som jag skrev när jag spelade med Jenny, Olivia och Monika i Göteborg. Det är faktiskt själva anledningen till att jag är uppe såhär tidigt - vi bestämde oss nämligen för att få det överstökat så tidigt som möjligt idag. Mer om hur det gick senare.
Igår var jag på en sjusärdeles trevlig fest hos min vän Jonna och hennes sambo. Vår fina lilla grupp var där (förutom Martin) och höll hov, så det var verkligen jätteroligt. Rebecka sa att vi hade ett gäng - kul! Det var länge sedan jag hade ett gäng, och jag har saknat det mycket. Och det är faktiskt världens finaste människor, dessa musketörer.
Jag tog med en blandskiva dit som jag hoppades skulle spelas åtminstone en gång, och åtminstone ett par spår. Istället slutade det med att den slogs om igen och igen, gissningsvis runt 10 gånger allt som allt. Förvisso väldigt roligt för den var ju bra, men jag hoppas att det klientel jag underlät att prata med inte trodde det var jag som sprang och slog på den hela tiden. Låtlistan var som följer:
1. Moneybrother - Dom vet ingenting om oss 2. Organism 12 - Diamanttårar 3. Le Sport - Tell no one about tonight 4. Hello Saferide - 2006 5. Laakso - Second winter 6. Paloma - Secret love 7. The Foundations - Build me up buttercup 8. Long Beach Dub Allstars - My own life 9. Jens Lekman - Black cab 10. The Killers - Sam's town 11. Montt Mardié - 1969 (mycket passande med tanke på Fuglesang!) 12. The Pipettes - Your kisses are wasted on me 13. Van Morrison - Brown eyed girl 14. The Cure - Friday I'm in love
Kvällens hemliga experiment var att se hur omgivningen reagerade på Palomas Secret love. Paloma, som var Kirunas absolut bästa band enligt mitt tycke, påverkade nog inte festklientelet nämnvärt (fast egentligen vill jag tro att de nog blev en smula gladare trots allt). Jag har haft en liten nostalgistund här denna morgon och lyssnat på dem - ta och gör det ni också! Följande låtar finns för nedladdning (i omixade studioversioner):
Det känns som 100 år sedan vi skuttade runt till de låtarna som vilda muppar i Kiruna. Kanske får man en chans att göra det under jullovet? Time will tell.
Jonna sa på festen att hon hade sett mig och Mikaela gå hand i hand (vilket vi alltid gör) flera gånger innan hon lärde känna mig, och att hon alltid sa till Andreas (hennes pojkvän) att vi passade så bra ihop - till den grad att han började skratta till slut, för att hon sa det så ofta. Det var fint att höra, jag blev glad. Och idag kommer Mikaela hem! 12:02 ska jag möta upp henne på tågstationen! Hurra för mysig bakisdag!
för 
