Den trånga porten

Idag lärde jag mig en läxa (antar jag) - jag är inte osårbar på universitetet. Efter att ha skrivit det sämsta provet någonsin i min eftergymnasiala karriär gick jag hem, var helt apatisk och lade mig i fosterställning på sängen. Provet, provet; det fanns inte nog med tid. När jag kom till den fjärde och sista uppgiften (den största, mest poänggivande) hade jag en halvtimme kvar. Jag stressade mig igenom texten jag skulle göra min analys på, övertygad om att jag aldrig skulle hinna klart i tid. En kvart innan tentaslut bläddrade jag då i provhäftet, och såg att jag har missat att analysera 75% textmassa. Ungefär då fick jag kortslutning, skrev en efterbliven slutnotis och gick iväg på ett märkligt humör.

Det är inte hela världen att få G på en 5-poängskurs.
Men för tillfället hatar jag mig själv.
Ändå.

Dagens lektion i stilistik var skapligt trevlig; vi hade fått läsa lite ur Lars Melins Litterära laborationer innan, vilket är en fantastisk bok som göder författarsjälen maximalt. Förhoppningsvis tar jag mig i kragen snart och skriver litegrann - att komma igång med ett systematiskt novellskrivande vore det bästa i hela vida världen. Därför ska jag ta med den boken, Claes Anderssons Har du sett öknen blomma? - Om skrivandets lust och vånda och Göran Häggs Nya författarskolan när jag reser. Tyvärr finns risken att jag bara sitter och blir inspirerad utan att egentligen komma till skott.

Idag var vi och tittade på en lägenhet på 62 kvadratmeter i Haga som vi har talat om att byta upp oss till (i brist på de 25 miljoner euro som Draculas slott kostar). Den var väldigt fin, och dess nuvarande innehavare verkade trevliga och ärliga. Det enda minuset som jag kunde se var kylskåpet, som hade ett infernaliskt brummande (litegrann som ett brunstighetsläte; kanske finns det kylskåp i grannlägenheterna som uppvaktar eller blir uppvaktade?), men förhoppningsvis kan en snabbkoll av vaktmästaren ordna upp det. Jag tyckte att det var en strålande mysig lägenhet med en söt liten chihuahuau (som vi nog tyvärr inte får med på köpet). Det kommer vara så underbart gött att ha en riktigt mysig lägenhet tillsammans med söta, söta Mikaela. Imorgon skriver vi kontrakt och slipper det här upphottade uthuset i Kronoparken förevigt! Vi kommer att bli stadsfolk. Cityslickers. Heippa!



På onsdag åker jag upp till Kiruna. Det kommer att bli jätteroligt att träffa alla igen, och att få äta mig traditionstjock med fina familjen H. Jag önskar att fästmön kunde följa med men jag förstår att hon också vill träffa sin familj (som är bosatt i Lidköping). Hursomhelst så ses vi ju till nyår som kommer bli vansinnigt mysigt. Bara vi två och härligt mycket mat. Vårt favoritscenario!



Jag är lite nervös över min julklapp till M. Hon har redan gett mig en liten del av min - en penna med inspelnings- och uppspelningsfunktion. Om gåvorna stegras uppåt i coolhetsvärde så ligger min gåva brunt till, statusmässigt sett. Jag hoppas att den faller henne i smaken; den kommer från hjärtat. Alla tre eklektiska delar av presenten, den vackert utsmyckade kartongens dyrbara, leendeuppväckande triumvirat.

22:35 Har du någonsin tittat dig själv i spegeln och tänkt: "herregud, den här mannen får knulla i princip vad han vill i Sverige"...? Haha. Ett herrans liv med Mikael Persbrandt är hittills det enda avsnittet i serien som har varit sevärt. Om man borträknar videoklippet som min lillasyster skickade till mig, innehållandes Lill-Babs i en tv-spelsbutik.