Skip navigation.

December 2009

( Monthly archive )

NATURLIGTVIS

, , ,

Jaha ja! Inte nog med att man ska åka till Stora Stockholm med en Weimaraner med "halv svans" igår gick Shiwa in i sitt första löp så nu ska man ha en "bitchig" löptik med sig. Tur att hon precis börjat!

Det är inte klokt detta, hon är ju min BEBIS :cry: och nu har hon alltså blivit "stora" damen :eek: .

Nu är det alltså bara en tidsfråga innan Simpson helvete börjar igen med oavbrutet pipande, fiolsträngskropp och matvägran. Som sagt...tur att hon precis börjat...annars hade jag kommit till utställningen med en Weimis vars revben och höfter hade stått rakt ut för så blev det för den stackaren när Alice och Licka löpte efter varandra. Inte lätt att vara hanhund i en flock med tre tikar awww och Simpan är så väldigt "hanig", stackarn. Hade han inte varit tänkt för avel hade jag kastrerat honom för länge sen, men nu är det som det är.

Här är en liten "memory lane" från Shiwas uppväxt :heart:

Oshiwa 3 dgr














Shiwa 5v








Shiwa 8 veckor

















1:a utställningen























1:a spårträningen



















1:a dan i "sökskogen"

























Testar IPO











2:a utställningen














9 mån

















11 mån

















Min "stora" vackra dam

Grått överallt

, , ,

Så var ännu en helg till ända och det var en riktigt trevlig helg :happy:

Visserligen började den med att Simpson fick vattensvans :no: Hönsmamma som jag är ställdes den planerade jullunchen på hundklubben in på lördagen. Jättetrist men Simpson hade ont och jag hade ingen lust att slänga in honom med resten av flocken i en trång bil när han inte ens kunde sitta :frown: . Det har redan blivit lite bättre med svansen så jag hoppas att den "har kommit tillbaka" till utställningen nästa helg!

Simpson är ju en hund som har sin propeller igång 24 tim om dygnet och när han nu inte kan vifta på den så är det som om vi har en helt annan hund hemma, lyckliga Simpson har blivit låg, lilla ponken awww

Han kunde iaf vara med på dagens övningar med ett helt nytt Weimaranergäng som kom till Hällberga och hade jaktträning med oss. JÄTTEKUL!! Det är så skönt att se Simpson jobba för då spelar en vattensvans ingen roll. Han skulle kunna komma med brutet ben och ändå vara lika taggad p: . Shiwa fick oxå följa med så jag kunde bilda mig en uppfattning om hennes senaste reaktioner på skott.

Det var 8 Weimaraner allt som allt och det var grått överallt! Jättemysiga hundar med jättetrevliga ägare.

Först körde vi lydnad. Då var Simpson så flippad att jag undrar om han hade tassarna i marken en enda gång under en hel timme :lol: . Nytt ställe för lydnad, nya hundar, skällande Oshiwa som var med Jan som dirigerade oss och husse som körde en annans hund blev för mycket för den lilla Weimaranerhjärnan :rolleyes: . Nåja han gjorde bara så jag föll huvudstupa över honom en gång och som han studsa runt kunde jag lika gärna ramlat en gång i minuten :lol: :lol: .

Därefter åkte vi iväg för att ta blodspåren som Jan lagt igår kväll. Simpson var inte lika koncentrerad som vanligt och strulade lite men det är något som jag får ta på mig som inte varit duktig på sista tiden och lagt några viltspår själv :whistle: . Han tog iaf spåret och fick sin klöv, dutti vovve flirt

Efter att alla fått ta sina viltspår tog vi en välförtjänt fika i skogen :coffee:

Sen var det dags för eftersök med släpspår. Alla hundarna var överförtjusta och efter att ha fått sitt skott kastade sig alla ut på fälten, över stock och sten för att hämta sin hare och komma tillbaka med den :up:

Simpson måste lära sig att inte tugga på haren som ju gärna blir lite mjuk och "mysig" efter att ett antal hundar redan apporterat den. Mera träning på detta!!

Dom "nya" Weimisarna var jätteduktiga och jag hoppas dom fortsätter att hänga på när vi har våra träningar, alltid roligt när man är flera!

Shiwa fick efter ett skott ta ett vanligt spår och gjorde detta klockrent så hon har då inga problem att jobba efter ett skott iaf. Tror inte jag behöver oroa mig för att hon ska bli skotträdd utan det är bara att fortsätta panga på och inte göra nån affär av det :sherlock:

Efter allt detta var både vovvar och förare mycket nöjda och jag är ganska säker på att det är 8 grå hundar som sovit ganska gott ett par timmar (och en lurvig liten rödbrun sak :lol: )

Genomgång med Jan













Simpson har spårat upp sin stooora klöv






















Titta vad fint jag bär......























Snygg*Simpson



Sizka har hittat sin klöv





















Och Mica hittade sin klöv





















Cesar är på väg mot sin klöv














Och Trigger hittade sin





















Gemmas husse och matte var så nöjda med sin tös
















Nu är det bara att ladda om och tvätta ur djurblod och tallbarr ur pälsarna och förbereda sig för nästa helgs HUND 2009 :D

Är det spökåldern??

Härom veckan såg jag ett beteende hos Shiwa som fick mig på alerten!

Vi bor nära en skjutbana här i Ärla och det skjuts ganska hejvilt där vilket jag tycker är bra. Visserligen är Alice och Licka skotträdda men det räcker för dom att vara inne när det pangar så tycker dom att det är ok.

Simpson blir som alltid när det smäller bara upphetsad och hoppas på att få springa och apportera eller spåra upp en fågel eller hare och blir lika besviken varje gång han inser att det inte blir nåt "jobba" av trots "pangandet". Shiwa har ju alltid varit med när vi jakttränat med Simpson just för att hon inte ska bli skottberörd. Ända sen hon kom hem till oss har det pangats runt omkring henne och hon har aldrig lyft på ögonbrynen ens.

Så ser jag plötsligt en dag att hon reagerar på ett skott när det skjuts på banan och hon och Simpson är på uteplatsen och leker. Det smäller en gång till och då springer hon in.... Det här fick mig konfunderad. Visserligen var det ett vapen som lät väldigt högt men hon har hört det förut och brukar inte reagera ens. Det skjuts ofta på banan när vi är ute och går i skogen och hon har aldrig reagerat då heller, vare sig hon är kopplad eller lös.

På torsdagar har vi skottträning på klubben och fast jag hade för ont för att träna så bestämde jag mig för att åka dit med henne och bara gå runt lite medan det sköts. Hon reagerade, i början bara lite grann men när fjärde skottet kom tyckte hon INTE om det. Svansen hängde ner, jag fick inte samma kontakt som tidigare och jag såg att hon tyckte det var jobbigt. Hon försökte inte fly eller så men för att ha varit en hund som inte brytt sig för fem öre brydde hon sig alldeles för mycket nu tycker jag :worried:

Direkt kände jag att NÄHÄ, nu gäller det att åka ofta till Linda o Jan och panga och leka mm samtidigt så hon inte blir skotträdd, sen tänkte jag att det kanske är dumt ifall det blir motsatt effekt. Just nu känns det som jag inte vet hur jag ska göra. Jag vet liksom inte vad detta beror på eftersom det kommit så plötsligt....är det spökåldern (som hon definitivt är inne i), har jag missat nåt tillfälle där det pangats och hon blivit rädd?? Har det med olika situationer att göra (hon är beredd på att det skjuts när vi är i en jaktträningssituation)??????

Lite tips och råd från någon som varit i samma sits skulle kännas bra just nu. Nån som haft en hund i samma situation?! Vill inte göra fel nu, vore så synd om hon skulle bli skotträdd för att jag använder fel strategi nu!

HJÄLP !!!


Shiwas första "jaktträning" :love:

Äntligen.....kyla!!!

,

Idag kom äntligen kylan p: Efter en ganska lagom sovmorgon bestämde jag mig för att "dela upp" hundarna på morgonprommisen. Solen lyste och och det glittrade i det frostvita gräset så jag kände att jag ville njuta av promenaderna och inte tjafsa med fyra hundar som vill olika saker i stort sett hela tiden :rolleyes: .

Simpson fick stanna hemma först och jag hällde upp en stooor portion mat åt honom innan jag tog "lurvtjejerna" och varma skorna och gick ut.

Det var helt underbart :wink: Hundarna blir som barnungar när det är kallt och det ångade ur nosarna när dom studsade runt :love: . Idag var det bara promenera som gällde! Ingen träning, inget tjafs bara gå och gå och mysa. Det blir så mycket lugnare när man delar upp flocken ibland och tjejerna får vara ifred (eller är det kanske tvärtom :rolleyes: ) Efter en rejäl runda i skogen vände vi hemåt med frost i morrhåren och tindrande ögon, inte en fadäs på hela vägen, UNDERBART!

När vi kom hem stod Simpson och såg mycket bortglömd ut :lol: . In med tjejorna, mat i deras skålar, på med täcke på Simpan och iväg igen....

Simpson fullkomligt studsade första biten och för en gångs skull gjorde det inget eftersom jag "bara" hade honom och en portion extra tålamod :happy: . För att ta ur honom det värsta studset gick jag till stora backen först och körde lite ryck i backe med honom. Upp och ner, upp och ner fick han springa efter pinnen. Snart hade även Simpan frost i mustaschen :psmurf: :lol: . Sen tog även vi en rejäl runda i skogen. Nosen gick i ett och svansen lika så! Vi mötte några hundar, både lösa och kopplade och Simpson skötte sig utmärkt. Simpson som har blivit näst intill hysterisk när vi möter vissa hundar och tjejerna är med fungerar så bra när han är själv, är en helt annan hund då?!

När vi kom hem stod tjejerna och såg ut som om dom aaaldrig varit ute men efter att täcke och koppel tagits av Simpson återförenades dom i en enda stor krokodilhög och nu är alla glada och nöjda.

Jag kan efter förmiddagens bravader konstatera att ibland är livet underbart och Simpson behöver större täcke....

Tog lite bilder på prommisarna

Shiwa "terrar" Licka som "dissar" henne










Alice kyler ner hakan



























Fina Alice





























Tre lurviga rumpor











Oshiwa i blått vinterlandskap




























Tjejerna samlade











Ner och hämta pinnen...



























...och upp...



























upp igen...





























"galen Weimaraner"




"vaddå..vem...jag??" :lol: :lol:



























Simpson sprang MYCKET med pinnen idag











SnyggSimpson






















Snart kommer Linda och Jan och då ska vi utställningsträna lite på våran tomt inför Hund 2009 så nu ska jag passa på att käka lite innan så jag orkar kuta runt lite igen :D

Guinness Rekordbok

Jag undrar hur många gånger om dygnet jag säger ordet AJ?!

När jag ligger i sängen säger jag AJ i stort sett varje gång jag vänder mig. Jag säger det när jag reser mig ur sängen, jag säger det när jag klär på mig, jag säger det när jag går på toa, när jag går ut med hundarna (många gånger :rolleyes: ), när jag sätter mig i bilen, när jag kör bilen, när jag kliver ur bilen, när jag fixar och donar,jag säger det vid matbordet, jag säger det i soffan framför tv:n, jag säger det när jag går och lägger mig, ja jämt och ständigt som ni förstår.

Jag säger det så ofta att jag orkar snart inte höra mig själv säga det längre och jag försöker låta bli men det kommer liksom av sig självt :ko: .

Ibland säger jag inte AJ utan AAAJJJJ :lol: och det händer nog några gånger om dagen det med.

Jag börjar bli ruskigt trött på att ha ont jämt :frown: Det är jobbigt, man blir trött, får dåligt tålamod och känner sig ständigt gnällig och grinig. Stackars familj säger jag bara, om inte jag orkar lyssna på mig själv hur ska dom då känna :down: .

Undrar om man kan komma med i Guinness Rekordbok som den som säger mest AJ under en viss tid :rolleyes: :lol:
December 2009
M T W T F S S
November 2009January 2010
1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31