Denna helg har tillbringats i skolbänken!

Jag och några klubbkompisar har varit på Kursledarutbildning på Studiefrämjandet
och det var både intressant och skoj. Träffade massa hundfolk från andra BK:n och
det är alltid intressant att höra hur det fungerar på andra klubbar.

För en gammal räv som mig var det oerhört jobbigt att sitta i skolbänken, jag menar
det var ju typ 100 år sen jag gick i skolan , lägg till lite hypersomni på
det så förstår ni säkert att jag fått anstränga mig som fasen denna helg . Men det var en
bra kurs där man fick många tips och lärdom om hur folk lär sig saker och tolkar saker. MYCKET INTRESSANT. Jag är däremot INTE van att sitta på rumpan hela dagarna så nu är det ömt där bak kan jag lova

Hundarna har därmed mer eller mindre "legat på is" denna helg och det lär väl visa sig genom extra mycket djävulskap och bus

Underbara, älskade J har varit jätteduktig här hemma och fixat och donat så nu behöver jag inte vara orolig för att det framtida julpyntet inte ska synas bakom allt skräp som tornat upp sig sista tiden

Det är mycket på helgerna nu innan jul. Är uppbokad på nåt i stort sett varje helg så jag hoppas jag hinner pynta över huvud taget

Nu ska jag i alla fall "gå och nana kudden" för imorgon är det ju äntligen dax att jobba igen

SOV GOTT

Jaha ja. Nu har jag gått och klantat till det (igen). Jag anmälde Shiwa till en valputställning i Uppsala nästa helg på söndagen och var helt säker på att det inte skulle krocka med något. Vill gärna att hon ska få en "träningsutställning" innan HUND 2009 och dessutom vill jag gärna få en bedömning nu med tanke på hennes storlek, höra vad en domare tycker.

Men ledig var jag definitivt INTE på söndagen. Då ska nämligen min älskling utnyttja sin Upplevelsejulklapp han fick av mig och köra rally och då vill ju hela familjen vara med och titta och skratta så nu står jag här med en anmäld hund och ingen som kan ställa henne.

Om det finns någon som har tid och lust att ta en tur till Uppsala på söndag (8/11) och titta på andra valpar i alla åldrar och springa några varv åt vänster med en snart 10 månaders Belgisk Vallhund Tervueren, är det bara att säga till Skulle verkligen vilja veta hur hon uppför sig i en ring nu eftersom det var länge sen hon ställdes!

Så kära vänner.... nu är det bara att ställa sig i kö så väljer jag den som verkar bäst lämpad!

Sådär nu är Shiwa ren och luktar hund igen! Får nog bli koppel på när vi går kvällsrundan så vi slipper hålla på med denna procedur varje dag

Varför är hundar så galna i hästbajs kan man fråga sig?! Nåja, hon ska ju ställas nu i början på November så badet passade ju bra iaf och nu är dessutom jag, Janne och badrummet duschade oxå. Det hjälpte Shiwa till med när hon ruskade av sig

Så här eländig, oj då hon står visst brevid mig....jag menar söt är hon i badet

Natti natti

Så var det då äntligen dags!

Vi startade kl 05:45 (skönt att man tack vare sommartidens slut fick sova en timme längre ) för att bege oss till Vallentuna Bk och Simpsons MH. Som alla andra gör såg jag fram emot detta och undrade naturligtvis om han skulle bete sig som jag trodde eller om han skulle bjuda på några överaskningar .

Simpson gick ut som tredje hund och efter att ha fått se den första hunden behöva bryta (vid Dumpe) och den andra hunden som också var en jakthund (jaktlabbe) först mer eller mindre strunta i haren och gå igång så kraftigt på skotten att föraren hade svårt att få in den då den bestämt sig för att efter skott ska man hämta något och drog iväg började jag VERKLIGEN undra hur det skulle gå .

Det jag mest var inställd på var just att även Simpan skulle vilja dra iväg och "jobba" på skotten eftersom vi skjuter när vi tränar jakt och för honom betyder skott INTE att stå still eller fortsätta leka . Hans syster som gjorde sitt MH för några veckor sen fick en trea fast hon inte är ett dugg skottberörd men pga att hon blev så låst på att jobba att det inte gick att få igång henne i lek sen, visserligen en "positiv trea" som beskrivaren sa men det blir ju ändock en trea

När det så var dags för oss och jag hämtade Simpson nästan kokade det i bilen, troligen hade han blivit taggad av skotten han hört och han visste knappt vilket ben han skulle stå på när han fick komma ut .

Så släpade han iväg med mig till gruppen och hälsade älskvärt på alla och tyckte dom var trevliga som kommit dit bara för att hälsa på honom . Han hälsade mer än gärna på beskrivaren och sen släpade han iväg honom också När dom "gick iväg" var Simpan ff helt säker på att han skulle spåra upp nån älgskank och letade febrilt efter ett spår men när dom kom tillbaka mot mig insåg han att så var inte fallet och försökte busa lite med testledaren Försöka ta kamptrasan ifrån oss var också jätteskojigt och varje gång han fick springa och ta den kom han duktigt till mig med den som den lilla apportör han börjar bli . När han kampar gör han det med glädje även om han tar nytt tag ibland.




Sen var det dags för haren. Full fart ut och första gången kom han även tillbaka med den i full karriär, som tur var stannade han när tråden tog slut, annars hade nog den anordningen inte fungerat resten av dagen


Aktiviteten blev nog precis som jag trodde. Detta är inte hundar som är kända för att varva ner så länge dom är ute och han pysslade med något mest hela tiden.

Avståndsleken gick som en dans, bokstavligen, för han såg verkligen ut som han bjöd upp figgen till en liten dans. Han kampade bra där också men gjorde omtag även där. Sen sprang han och la trasan på ett säkert ställe och tog sig ett litet ärevarv för att sen hämta trasan igen och springa tillbaka och leka med figgen igen


Så var det då dags för "Dumpe". Där var jag osäker på hur han skulle agera. Hur det gick ser ni här under. Det var jättejobbigt att stå där och inte få vända sig om så man vet vad hunden pysslar med. Man vet ju efter att ha varit publik att man ser rätt dum ut när man sitter där och lockar på hunden om den är typ 40 meter bort Innan Simpan valde att gå fram till den där läbbiga saken valde han att ställa sig hos testledaren eftersom han var den enda som pratade och betedde sig normalt såg han ut att tycka När vi sen skulle promenera runt dumpe var han ganska snabbt ointressant och Simpan plöjde på framåt som vanligt.


Skramlet var ingen baggis tyckte han och gick nästan omedelbart fram och kollade in läget själv.


Så var det spökdags ! Här var jag ganska säker på att han skulle skälla men icke sa nicke. Han mer eller mindre totaldissade dom. Kollade in dom lite, fortsatte med sitt för att sen bli lite mer misstänksam då dom kom nära. Han hade kontroll och löste situationen till slut med att nästan fälla det högra spöket med sin något burdusa älskvärdhet



Till sist var det då dags för skotten ! Det jag inte var nervös för egentligen (för jag vet att han är skottfast), men jag var inställd på att "1:an" kunde ryka pga att jag inte skulle få igång honom i leken igen. Jag fick jobba ganska hårt men visst satte han igång att leka igen, både under och efter . Vid skotten utan lek höll han på att dra omkull mig eftersom han minsann visste varifrån dom kom och skulle dit och kolla läget men som tur var höll jag mig på benen .




Så var det slut och beskrivaren kommer mot mig med ett leende som gick från örsnibb till örsnibb (Simpan brukar ha den inverkan på folk ) Det första hon sa var "vilken underbar hund" och jag blev varm i hela kroppen. Han var öppen, nyfiken, la inte på sig några rädslor och det fanns inget hotfullt i honom över huvudtaget och visst knep vi 1:an på skotten

Efteråt fick jag även höra att alla i gruppen hade öst beröm över mig och mitt agerande och tyckte att han var en mycket lydig och lyhörd hund, något som dom inte direkt hade hört att Weimaranern var. Det gjorde ju inte dagen sämre precis

Beskrivare för dagen var Ingrid Hult och Testledare Joakim Henriksson och så här blev beskrivningen

Kontakt: 1a 4
1b 3
1c 3

Lek 1: 2a 4
2b 4
2c 3

Förföljande: 3a 4
4

Gripande: 3b 4
2

Aktivitet: 4 4

Avst.Lek: 5a 3
5b 1
5c 5
5d 4
5e 2

Överaskning: 6a 2
6b 1
6c 2
6d 2
6e 2
Ljudkänsl: 7a 1
7b 5
7c 1
7d 1

Spöken: 8a 1
8b 3
8c 2
8d 4
8e 4

Lek 2: 9a 4
9b 4

Skott: 10 1


Denna dag gjorde även Simpans bror Bosse sitt MH och det gick bra för honom också, grattis Thomas


"Bosse" valde att skälla ut både dumpe och spökena!

























Det har varit en urkul dag där vi fått se ett gäng raser gå igenom sina MH:n och jag
kan inte vara gladare för Simpsons resultat, nu har vi KÄND MENTALSTATUS

Jag blir galen. Jag hinner knappt skriva klart mitt förra inlägg om hur bra jag börjat må förrens det var dags igen.

Efter att ha varit "risig i kistan" hela fredagen var jag helt deprimerad eftersom vi skulle till Bäckatorp och Joel Andre och köra jaktträning med Simpson och ett gäng av syskonen. Jag trodde inte jag skulle kunna åka men hur det var så kom jag iväg på lördagen och vi hade jättekul. Det var mycket lärorikt eftersom Weimaranern ÄR en mycket speciell ras och kräver sin man när det gäller ledarskapet. Joel är ju en gammal räv inom jakten och specialist och uppfödare på Vhorster.

När vi kom hem (helt slut men mycket nöjda) var det bara att springa ut på toan igen och sen blev jag sängliggandes hela helgen.

När J kom hem efter lilljakten var jag i mycket dåligt skick och han fick ringa ambulans nästan med en gång. Väl på sjukhuset fick jag ligga på IVA ett par dygn eftersom mitt blodsocker låg så högt att kroppen börjat bli ordentligt förgiftad.

Till slut hittade dom en elak baskelusk som var mycket smittsam så jag blev isolerad. Nu är jag tack och lov bättre och hemma igen. Men som sagt jag har slutat tro att det inte kan bli värre för med min otur så verkar det som det alltid kan bli värre, suck!

Nu ska jag vila upp mig denna vecka och sen hoppas jag på att kunna komma ut i skogen och lägga blodspår åt Simpan och Shiwa för J hade med sig fyra nya fina älgkalvsskankar som jag bara längtar efter att få släpa runt i skogen

Vilken skillnad det är på storlek jämfört med rådjursskankar!! Och då är det bara kalvar. Tror Simpan kommer bli överlycklig över att få ett sånt byte som belöning

Så håll nu alla tummar för att jag slipper mera sjukdomar....åtminstone ett tag