Idag sken solen över Stockholm och jag tog med mig gänget och gick en riktig långprommis! Det var så skönt, varken för varmt eller för kallt! Simpson var överlycklig för vi gick åt ett håll vi aldrig gått förut och han hade massor att nosa på Han är så "igång" hela tiden att jag blir matt bara av att titta på honom. Dom är så härliga när dom är valpar, dom liksom bara flamsar runt, runt och det är knappt att alla benen går åt samma håll. Ena sekunden är det där lövet jätteintressant och nästa sekund är det något annat. Dom är liksom bara lyckliga hela tiden Detta gör tyvärr att det nästan är omöjligt att ta kort på den lille fladdermusen, så fort kameran klickar så springer han ju åt ett annat håll. Jag får ge upp varenda gång och nöja mig med några suddiga bilder på sin höjd Idag hittade han och Alice verkligen varandra. Han har hittills tyckt att det är lite småläskigt att leka med henne. Mycket beror nog på att hon håller ordning på honom hemma hela tiden och "hunsar" honom lite, dels beror det nog också på att Licka alltid ska springa runt och valla och skälla hela tiden. (jag måste alltid se till att hon har en pinne eller något i käften när andra hundar leker för annars låter hon så sabla högt ) Idag när Alice och Simpson började leka ordentligt skickade jag iväg Licka till skogsbrynet så hon fick leta reda på en pinne bland träden, det tar ju lite längre tid eftersom hon inte nöjer sig med vilken pinne som helst och då fick dom andra busarna lite "egentid" att busa på . Alice är så duktig och tålmodig när jag ska försöka plåta lillkillen. För att åtminstone få en hund ur vägen så kopplade jag henne och hon följde efter mig eller satt så snällt stilla medans jag svor och försökte få några kort på Simpson Till slut fick jag ett par kort och med hjälp av Licka fick jag honom t om att sitta still en sekund När vi kom hem igen var Simpson så slut, så slut och sin vana trogen hoppade han upp i min säng och kurade ihop sig och snart snarkade han