Här går jag omkring och tycker att jag är så himla trött och undrar varför. Jag menar det händer ju inget speciellt så varför är jag så trött?!

Så satte jag mig ner och gick igenom lite vad som har hänt egentligen och "MY GOD" för att citera min dotter. Det har ju hänt både det ena och det andra . Eftersom brukshundsklubben jag är med i inte är så där överengagerad i sina medlemmar (tycker jag iaf) så tränar jag ju oftast på ett annat ställe, Föreningen Loviseberg! Där har det precis varit årsmöte och då blev jag invald till styrelsen. Visserligen bara som Suppleant men det har ändå hunnit bli ganska många möten eftersom vi precis bytt ställe så både stuga och plan skall fixas till.

Faktiskt jättekul att vara med "från början" på ett ställe och kunna vara med och påverka. Det har varit lite turbulens i föreningen och några har slutat (pga mycket barnsliga skäl) och därför har jag även fått i uppdrag att hjälpa till med att hålla kurser. Jippie Det är ju perfekt för mig som ändå har tänkt mig att utbilda mig så jag kan hålla egna kurser en gång i framtiden. Nu får jag en perfekt "inlärning" av en tränare som jag tycker är mycket duktig

Så har ju lilla Oshiwa anlänt med buller och bång, vilket ingen kunnat undgå .

För ett par dagar sen var jag iväg till vetten för att kolla chippet eftersom uppfödaren inte var hundra på att det var rätt hund (höll ju på att bli fel där när jag hämta Oshiwa ). Jag var visserligen 100% säker men det är klart, på tre veckor kan det hända en hel del. NATURLIGTVIS hade jag rätt hund med mig hem Rätt häftigt tycker jag att man efter att ha studerat och umgåtts med en valp över en natt bara, kan få sån "connection" att man tre veckor senare känner att det är fel hund man först får se!

Nu börjar planerna torka upp här och jag har börjat träna lite mer systematiskt ÄNTLIGEN

Alice har fått träningstävla två ggr och första gången var katastrof (då var det ff blött ) men andra gången gick det riktigt bra. Det är dock lattjo att man efter "vinteruppehållet" nästan alltid måste backa tillbaka bandet för att dom helt plötsligt "glömt" bort vad vissa saker betyder

Simpson börjar bli riktigt duktig (för sin ålder) tycker jag. Han har otroligt svårt att koncentrera sig en längre tid när vi kör lydnad men om vi tränar spår eller sök är han nästan outtröttlig. Beror nog både på ålder och rasen tror jag En Weimaranerhane blir ju inte riktigt "vuxen" förrens han är så där tre år . Så det är bara att bita ihop och ta det för vad det är när han får sina tuppjuck ryck OCH DET FÅR HAN

I helgen var Rita med Jerry-Lee här och hälsade på. JÄTTEKUL . J-L är Alice brorsa och Rita köpte honom av mig för snart fyra år sen. Hon är världens bästa hundägare och Jerry-Lee är världens snyggaste kille. Jag tror J-L var ganska slut när han kom hem efter en dag i fyra andra hundars revir plus ett gäng katter som traskade runt honom oxå

Tiden går ju alldeles för fort när man har trevligt besök men det var kul så länge det varade och vi får snart göra om det Rita!

Simpson har tränat sök som vanligt och Alice har jag anmält till en Agilitykurs som börjar på måndag. Vi har ju tränat lite agility själva och hon verkar tycka det är roligt så jag tänkte testa på riktigt nu om man säger så Och på tal om Jerry-Lee så är han ju en riktig stjärna i agility så man får ju lite inspiration efter att ha sett honom tävla oxå

Som sagt var....det HAR ju faktiskt hänt en hel del och detta var bara det som har med hundarna att göra så om jag tänker efter så är det helt ok att känna sig lite trött tror jag

Lite bilder från Ritas besök...

Jerry-Lee





















Rita försöker gosa med pirayan Shiwa























J-L tycker att Simpson ska GÅ!























Janne får en puss av Jerry-Lee





















Och så lite vårbilder på Oshiwa....