Jag blir galen. Jag hinner knappt skriva klart mitt förra inlägg om hur bra jag börjat må förrens det var dags igen.

Efter att ha varit "risig i kistan" hela fredagen var jag helt deprimerad eftersom vi skulle till Bäckatorp och Joel Andre och köra jaktträning med Simpson och ett gäng av syskonen. Jag trodde inte jag skulle kunna åka men hur det var så kom jag iväg på lördagen och vi hade jättekul. Det var mycket lärorikt eftersom Weimaranern ÄR en mycket speciell ras och kräver sin man när det gäller ledarskapet. Joel är ju en gammal räv inom jakten och specialist och uppfödare på Vhorster.

När vi kom hem (helt slut men mycket nöjda) var det bara att springa ut på toan igen och sen blev jag sängliggandes hela helgen.

När J kom hem efter lilljakten var jag i mycket dåligt skick och han fick ringa ambulans nästan med en gång. Väl på sjukhuset fick jag ligga på IVA ett par dygn eftersom mitt blodsocker låg så högt att kroppen börjat bli ordentligt förgiftad.

Till slut hittade dom en elak baskelusk som var mycket smittsam så jag blev isolerad. Nu är jag tack och lov bättre och hemma igen. Men som sagt jag har slutat tro att det inte kan bli värre för med min otur så verkar det som det alltid kan bli värre, suck!

Nu ska jag vila upp mig denna vecka och sen hoppas jag på att kunna komma ut i skogen och lägga blodspår åt Simpan och Shiwa för J hade med sig fyra nya fina älgkalvsskankar som jag bara längtar efter att få släpa runt i skogen

Vilken skillnad det är på storlek jämfört med rådjursskankar!! Och då är det bara kalvar. Tror Simpan kommer bli överlycklig över att få ett sånt byte som belöning

Så håll nu alla tummar för att jag slipper mera sjukdomar....åtminstone ett tag