Jaha ja. 45 år idag

När min mamma blev 45 år var jag 11 år och tyckte att hon var uuurgammal . Alla som var äldre än tjugo var ju i och för sig urgamla, tyckte man på den tiden .

Men jag är ju inte ett dugg gammal hur kommer det sig ?! Känns faktiskt riktigt skönt att vara "fullvuxen" men ändå inte känna sig lastgammal. Fast det är klart, rent fysiskt känner man sig ju som 75 ibland men det brukar gå över, bara man tar sig ur sängen på morron .

Min näst äldsta son fyllde ju 20 år igår vilket betyder att ni som kan räkna snabbt har förstått att jag blev lite snuvad på min 25-års skiva, om man inte räknar tårtbiten som BB-personalen var urgullg och kom in med på morgonen av min 25-års dag . Jag tänkte att men då j-klar ska jag fira 45 med dunder och brak men det går ju inte heller kom jag på sen. HUNDARNA!!! Det ska ju tränas hund för nu är det helg och det betyder lydnad på lördag och sök på söndag och något som ökat i samma takt som min ålder är intoleransen för alkohol. Förr kunde man ju festa till gryningen, gå och jobba och sen gå på´t igen på kvällen. Nu måste allt festande noga planeras in!! Jag måste veta att jag inte behöver göra något på åtminstone tre dagar efteråt eftersom det brukar ta så lång tid för mig att "bli normal" igen. Detta är faktiskt jättetråkigt, jättefrustrerande och jättesant. Jag blir jättedålig av att festa till ordentligt nu för tiden . (Jag skyller på diabetesen )

Nåväl, det kommer bli trevligt iaf. Vi ordnar en "lagom" födelsedagsmiddag för några få på lördagen. Då hinner jag både träna lydnad på fm och pallar med sökpasset på söndagen, perfekt

Nu har jag anmält Simpson till ytterligare två utställningar som lite "uppvärmning" inför lilla Stockholm. Cavallier King Charles klubben har utställning den 14/2 och Dobermannklubben har utställning den 28/2. Båda är i Sollentuna så det är perfekt för mig. Jag ser särskilt fram emot den 28/2 då jag hoppas på att få träffa dobbisfolk här ifrån Opera Så ni som ska dit...om ni ser en lång, förvirrad tjej med en grå fladdrig hund i andra ändan av kopplet, säg hej, för det är jag

Nu ska jag göra lite nytta och sen ska jag slafsa i mig tårta hela kvällen som den diabetiker jag är

Förutom stormen som drabbade oss (även om det inte blev så farligt som man trodde) så älskar jag att snön kommit . Det är ljusare och torrare. Borta är det gråa, ruggiga, blöta och skitiga!

För oss som har långhåriga hundar är detta regn som gör allting så skitigt, ängarna så geggiga, och hundarna både och, inte direkt favoritvädret! Och bor man i lägenhet och inte har någon "grovingång" är det ett enda torkande efter varje promenad. Golven blir skitiga och det är ingen mening med att skura heller eftersom man vet att det blir likadant efter nästa prommis, SUCK.

Näe tacka vet jag SNÖ (eller hur Nettan ). Det lilla som blir blött när man kommer hem är ju bara vatten och skitar inte ner

Jag hittade också en jättebra spray förra året till håriga tassar och ben så nu behöver inte vovvarna få "plattå-skor" när det är kramsnö

Mina hundar blir som småbarn när första snön kommer. Dom fullkomligt älskar att rusa runt så snön yr för att helt plötsligt tvärstanna och stoppa ner nosen i snön och frusta. Jag kan skratta ihjäl mig när tittar på dom små snömonstren .

För Simpson var det första gången han fick uppleva snön. Han gillade den skarpt men tyckte det blev lite kallt efter att ha blivit omkullkastad i snön några gånger så han får numer låna Alice täcke som till min fasa nästan passade. Fattar inte hur fort denna hund växer . Undrar verkligen hur stor han kommer att bli.

Det var länge sen jag tog några bilder så nu jäklar kommer det ett helt gäng

Ser ganska stolt ut i sitt täcke.




Alice o Simpson dagen innan snön kom.




Full fart.



Ibland är Simpson överst.


Och ibland är Alice överst.



Häärliga öron.




Riktig vintervovve.



Licka med "snöboll".


Jag och gänget.



Simpson och husse matchar varandra



Efter att vi varit ute och busat i snön hoppade Simpson upp till Michelle och mös i sängen och Alice delade min säng med katt-tjejerna