Så var det då äntligen dags!

Vi startade kl 05:45 (skönt att man tack vare sommartidens slut fick sova en timme längre ) för att bege oss till Vallentuna Bk och Simpsons MH. Som alla andra gör såg jag fram emot detta och undrade naturligtvis om han skulle bete sig som jag trodde eller om han skulle bjuda på några överaskningar .

Simpson gick ut som tredje hund och efter att ha fått se den första hunden behöva bryta (vid Dumpe) och den andra hunden som också var en jakthund (jaktlabbe) först mer eller mindre strunta i haren och gå igång så kraftigt på skotten att föraren hade svårt att få in den då den bestämt sig för att efter skott ska man hämta något och drog iväg började jag VERKLIGEN undra hur det skulle gå .

Det jag mest var inställd på var just att även Simpan skulle vilja dra iväg och "jobba" på skotten eftersom vi skjuter när vi tränar jakt och för honom betyder skott INTE att stå still eller fortsätta leka . Hans syster som gjorde sitt MH för några veckor sen fick en trea fast hon inte är ett dugg skottberörd men pga att hon blev så låst på att jobba att det inte gick att få igång henne i lek sen, visserligen en "positiv trea" som beskrivaren sa men det blir ju ändock en trea

När det så var dags för oss och jag hämtade Simpson nästan kokade det i bilen, troligen hade han blivit taggad av skotten han hört och han visste knappt vilket ben han skulle stå på när han fick komma ut .

Så släpade han iväg med mig till gruppen och hälsade älskvärt på alla och tyckte dom var trevliga som kommit dit bara för att hälsa på honom . Han hälsade mer än gärna på beskrivaren och sen släpade han iväg honom också När dom "gick iväg" var Simpan ff helt säker på att han skulle spåra upp nån älgskank och letade febrilt efter ett spår men när dom kom tillbaka mot mig insåg han att så var inte fallet och försökte busa lite med testledaren Försöka ta kamptrasan ifrån oss var också jätteskojigt och varje gång han fick springa och ta den kom han duktigt till mig med den som den lilla apportör han börjar bli . När han kampar gör han det med glädje även om han tar nytt tag ibland.




Sen var det dags för haren. Full fart ut och första gången kom han även tillbaka med den i full karriär, som tur var stannade han när tråden tog slut, annars hade nog den anordningen inte fungerat resten av dagen


Aktiviteten blev nog precis som jag trodde. Detta är inte hundar som är kända för att varva ner så länge dom är ute och han pysslade med något mest hela tiden.

Avståndsleken gick som en dans, bokstavligen, för han såg verkligen ut som han bjöd upp figgen till en liten dans. Han kampade bra där också men gjorde omtag även där. Sen sprang han och la trasan på ett säkert ställe och tog sig ett litet ärevarv för att sen hämta trasan igen och springa tillbaka och leka med figgen igen


Så var det då dags för "Dumpe". Där var jag osäker på hur han skulle agera. Hur det gick ser ni här under. Det var jättejobbigt att stå där och inte få vända sig om så man vet vad hunden pysslar med. Man vet ju efter att ha varit publik att man ser rätt dum ut när man sitter där och lockar på hunden om den är typ 40 meter bort Innan Simpan valde att gå fram till den där läbbiga saken valde han att ställa sig hos testledaren eftersom han var den enda som pratade och betedde sig normalt såg han ut att tycka När vi sen skulle promenera runt dumpe var han ganska snabbt ointressant och Simpan plöjde på framåt som vanligt.


Skramlet var ingen baggis tyckte han och gick nästan omedelbart fram och kollade in läget själv.


Så var det spökdags ! Här var jag ganska säker på att han skulle skälla men icke sa nicke. Han mer eller mindre totaldissade dom. Kollade in dom lite, fortsatte med sitt för att sen bli lite mer misstänksam då dom kom nära. Han hade kontroll och löste situationen till slut med att nästan fälla det högra spöket med sin något burdusa älskvärdhet



Till sist var det då dags för skotten ! Det jag inte var nervös för egentligen (för jag vet att han är skottfast), men jag var inställd på att "1:an" kunde ryka pga att jag inte skulle få igång honom i leken igen. Jag fick jobba ganska hårt men visst satte han igång att leka igen, både under och efter . Vid skotten utan lek höll han på att dra omkull mig eftersom han minsann visste varifrån dom kom och skulle dit och kolla läget men som tur var höll jag mig på benen .




Så var det slut och beskrivaren kommer mot mig med ett leende som gick från örsnibb till örsnibb (Simpan brukar ha den inverkan på folk ) Det första hon sa var "vilken underbar hund" och jag blev varm i hela kroppen. Han var öppen, nyfiken, la inte på sig några rädslor och det fanns inget hotfullt i honom över huvudtaget och visst knep vi 1:an på skotten

Efteråt fick jag även höra att alla i gruppen hade öst beröm över mig och mitt agerande och tyckte att han var en mycket lydig och lyhörd hund, något som dom inte direkt hade hört att Weimaranern var. Det gjorde ju inte dagen sämre precis

Beskrivare för dagen var Ingrid Hult och Testledare Joakim Henriksson och så här blev beskrivningen

Kontakt: 1a 4
1b 3
1c 3

Lek 1: 2a 4
2b 4
2c 3

Förföljande: 3a 4
4

Gripande: 3b 4
2

Aktivitet: 4 4

Avst.Lek: 5a 3
5b 1
5c 5
5d 4
5e 2

Överaskning: 6a 2
6b 1
6c 2
6d 2
6e 2
Ljudkänsl: 7a 1
7b 5
7c 1
7d 1

Spöken: 8a 1
8b 3
8c 2
8d 4
8e 4

Lek 2: 9a 4
9b 4

Skott: 10 1


Denna dag gjorde även Simpans bror Bosse sitt MH och det gick bra för honom också, grattis Thomas


"Bosse" valde att skälla ut både dumpe och spökena!

























Det har varit en urkul dag där vi fått se ett gäng raser gå igenom sina MH:n och jag
kan inte vara gladare för Simpsons resultat, nu har vi KÄND MENTALSTATUS

Har varit sjuk, hängig och haft ont i den sabla ryggen så förra veckan hände inte speciellt mycket

I helgen började jag iaf må lite bättre och gjorde mitt bästa för att aktivera vovvarna efter dessa dödagar!


På lördagen hade vi en heldag med uppletande på Loviseberg (min klubb). Vi började dagen med fika ute i solen, skitmysigt. Alla hundarna sprang runt och umgicks med varandra under tiden. Det är så härligt när så många hundar av olika kön, ras och ålder kan umgås utan några större problem.

Sen var det dags för uppletande. Alla hundar låg på olika nivåer så vi tränade efter hur långt vi kommit. Simpson har inte kommit så långt än så när han kör skicka jag ut en figge som bollar lite med ett föremål långt ut på banan och när hon låter det falla till marken får Simpson kommando och springer ut för att hämta. Sen kommer han in med det till mig och får kampa lite som belöning och så ut efter nästa sak som figgen kastar på banan.
































































































Efter dom har hämtat sista föremålet på tävling ska dom ju avlämna detta som vid en apport med ingång och allt och det tränar vi alltid för sig efteråt






















Även Oshiwa fick börja med att lära sig att vilja ta olika föremål för att sedan komma med dom till mig och få något annat som belöning. Hon var världens duktigaste 3,5 månaders uppletandevalp









































































På söndagen skulle jag ha varit på utställning i Västerås med Linda, Simpsons uppfödare men en Simpsons syster Abbey blev halt så vi ställde in och istället tog jag med mig Simpan och Shiwa en en gång. Fast denna gång gav vi oss ut i sökskogen med ett gäng från klubben.

Det är så härligt med sök när det är varmt ute och hundarna kan följa med och vara i skogen tills det är deras tur. När det är kallt och dom måste sitta kvar i bilen och vänta känns det lite taskigt eftersom det kan blir lång väntan beroende på vilket startnr man har.

Shiwa och Simpson fick varsitt träd/station att ligga vid och dom var ganska duktiga tyckte jag med tanke på att det var första gången dom varit med ut hela tiden och inte är vana att vara fastbundna mitt i skogen. Visserligen såg det ut som om en hel vildsvinsflock varit och röjt där Simpson suttit, men vad gör väl det om hundra år.

Det var två "bebisar" med Oshiwa 3.5 mån och en liten Boxerbebis som var ungefär lika gammal, Majken.

Det är så häftigt att kunna börja lära dom saker redan i denna ålder och hur häftigt är det inte att se hur snabbt dom hajjar!!

Vi gjorde med dom små som vi gör med nybörjarhundar. Såg till att dom får figurantintresse genom att låta dom springa mellan två figgar med klicker och godis. ( så fort dom tittar på figgen, klickar hon och "tjoar" valpen till sig, när den är framme får den godis ett tag och sen blir figgen passiv och då ska valpen titta på figgen på andra sidan stigen och när den gör det händer samma sak. En klick och massa godis. Så fortsätter man så ett par gånger. Tro mig det tar inte många gånger innan dom hajjar precis vad ska göra! majken och Shiwa var lysande båda två
































































Här är dom vovvar som var med i sökskogen:
Malco:





Cleia:

Felice och Majken:



Alex:



Simpson:



Oshiwa:


Också Nicke men han var ute och sökte när jag tog korten så det får bli en bild på honom från uppletandedagen:




Igår måndag var Simpson en tid på sitt älskade hunddagis. Jag var lite ledsen på dagen och tog med mig tjejerna ut i skogen och satt där ett bra tag i det underbara vädret. Hundarna underhöll sig själva och jag passade på att filma lite. Oshiwa börjar bli stor nu och Alice tycker det är hög tid att visa henne att hon inte kan göra hur som helst längre. Oshiwa brukar lyssna på tjejerna medan hon totalt struntar i Simpson fast det beror säkerligen på att han ju faktiskt oxå är valp fortfarande!

Jag är helt slut efter denna helg men så otroligt nöjd med allt som hänt. Först har jag fått tag i en härlig valp sen fick Simpson sig en riktig genomkörare i sökträningen idag. Jag gjorde allting fel ibörjan ser jag på filmen (så himla bra att kunna se sig själv så man kan rätta till det till nästa gång)

Vi åkte till ett ställe som heter Balingsnäs först men där var det så halt att Simpson som var första hund höll på att bryta benen av sig vid första skicket. Vi bestämde oss då för att ta bilarna och byta ställe. När vi kom fram skulle Simpan vara först igen i "bebisgruppen", jag hade vid det här laget börjat bli ganska "kokko i kolan" efter för lite sömn och fötter som brann som eldar . Jag glömde sätta på honom "jobbavästen" och jag dirigerade honom med fel hand först och jag hade stooora problem att hålla mig längs "stigen". Men Simpan var så duktig att inget av det spelade nån roll i slutändan .

Vid ett skick kom han tillbaka två ggr utan att ha markerat figgen, det var jätteskumt, det var ett dike där som gick under en elledning så vi kom på att han är nog elallergiker .

Efter skicken körde vi lite markeringsövningar med honom för första gången och han var SKITDUKTIG Synd att jag inte fick med det på film för jag är jättestolt över honom. Han tog rullen, kom direkt till mig på ingång utan att släppa rullen en enda gång och "visade" mig figgen utan problem. Han kan nog bli riktigt vass på denna gren tror jag med tanke på hur fort det har gått framåt fast han är så ung!

Vi har ju så otroligt bra figgar i vår grupp och det är ju A och O för är dom inte intresserade av figgarna så kan man ju glömma denna gren. Det är mycket tack vare dom som det gått så bra hittills

Här kommer en väldigt hoppig och ibland suddig film men om ni orkar igenom hela ska ni få se världens lyckligaste hund på slutet

Stackars lilla Simpson. Han har det inte lätt nu Licka har varit i sitt höglöp och Simpson har varit så kär så kär och äntligen har Licka tyckt om honom efter ca två veckor av ständigt härdhänt avvisande Nu när höglöpet är över är hon helt plötsligt sitt vanliga bitska jag och Simpan fattar ingenting

Till råga på allt har nu Alice börjat löpa och luktar riktigt gott så nu är det dags att bli kär igen, få avvisande nyp tills höglöpet kommer, sen bli inbjuden igen fast matte säger "nepp" hela tiden och så småningom bli tillplattad av Alice igen efter hennes höglöp.

Jag lovar att det är snurrigt för "lilla" Simpson just nu. Inte blir det lättare av att han själv håller på att bli riktigt könsmogen oxå

Han har börjat lyfta på benet när han pinkar och det ser så roligt ut när man inte är van Han håller på att bli vuxen min lilla bebis Tur att det är en ny på ingång annars kommer jag ju få abstinens

Det är iaf skönt när vi är ute för då bryr sig ingen av dom om löp eller något annat än att leka och busa, så bra när man har fler hundar, då har dom alltid någon att leka med
]

Så var det då över och förbi, våran stora utställningsdebut!!

Det var jättekul och det gick jättebra tycker jag.

Som den nervösa nybörjare jag är var vi där prick tio minuter i åtta då insläppet och vetr-besiktningen började . Det var bra tyckte jag för då kunde man välja plats och bre ut sig så mycket man bara ville. Medan vi släpade oss mot ring sju passade Simpan på att hälsa på alla vovvar och människor som fanns på vägen dit eftersom jag hade händerna fulla och möjligheten då fanns att sträcka ut kopplet lite extra, om man säger så .

Janne vecklade ut Simpsons Canavasbur och jag bredde ut våra saker så det skulle finnas plats för dom andra som skulle komma lite senare . Simpson protesterade bara någon sekund sen gick han snällt in och la sig i buren som om han aldrig gjort annat Duktig vovve .

Det blev snart ganska fullt och vid nio satte det igång i alla nio ringarna. Det skulle vara 12 raser i våran ring och vi var naturligtvis sista rasen. En lååång väntan började, trodde jag...men eftersom det inte var så många hundar i varje ras så gick det med en rasande fart i början. Till slut började jag bli orolig att Simpsons uppfödare och den andra ägaren som skulle ställa inte skulle komma i tid varpå mina, redan ganska hispiga nerver, blev ännu värre. Men det var ingen fara, dom kom i tid och vi han låta hundarna hälsa ordentligt på varandra oxå

Simpan i buren












Så närmade det sig, det var bara Simpan och hans syskon i Weimaranergruppen och Simpson och jag var först ut att springa. Typiskt, jag var den enda av oss som inte ställt förut och hade ju hoppats på att få kolla in hur dom andra gjorde men det var bara att ta tjuren vid hornen och sätta fart. Jag tycker nog att vi skötte oss bra för att vara nybörjare. Enda problemet var väl då att Simpson har liiiite svårt att springa lugnt och sansat utan studsade runt lite väl mycket. Detta resulterade i att jag fick springa ganska många varv innan domaren var nöjd och såg hans steg ordentligt, och med min kondis kunde jag konstatera att jag inte hade behövt ta på mig någon rouge på morgonen, om man säger så






































Simpson blev tvåa och brorsan Attitude vann med HP. Senare blev "Atten" även BIG tvåa, DUKTIG VOVVE

Uppfödaren trodde Simpson skulle vinna av syskonen men jag tror att det hade mycket att göra med att han sprang sämre, att han kom tvåa. Dom fick fin kritik båda två men Atten sprang jättefint.

Ylva och Attitude blev BIG tvåa, GRATTIS !!

























Sen var det uttagning till syskongruppfinal i vår grupp och där gick vi vidare med HP (Röd Setter gick oxå vidare) och det var här den lååånga väntan egentligen började. Det gick ganska fort i vår ring och det blev flera timmars väntande. Vi tillbringade tiden med att gå ut med hundarna och jag rännde runt och hälsade på övriga vänner som oxå ställde ut för att se hur det gick för dom. Vi gick
även till hundfotografen och tog kort på lilleman.

Det skulle vara en Dobbis med som jag så gärna ville se, Dybvoyage di Caprio. Orsaken till att jag så gärna ville se den var att den var från e: Mezzrow´s Finta och u: Jean Dark Sun Moon Stars och nu har jag ju följt några Mezzrow´s och Jean Dark hundar en tid. Någon som känner till dessa hundar??

Till slut var det iaf dags för syskongrupperna. Det stod bla mellan raserna: Weimaraner, Röd Setter, Cocker Spaniel, Dalmatiner, Flat Coated Retriver, Vit herdehund, Galgo Espanol och några till. Det blev ett väldigt springande och ställande och en efter en åkte raserna ut och det började bli riktigt spännande eftersom hon gick förbi oss hela tiden och vi fick stå kvar. jag började bli kissnödig och nervös och hoppades att domaren skulle bestämma sig snart och som på beställning åkte dom sista som skulle ut, ut och vi blev trea, Galo Espanol-tvåa och första platsen knep en kull Vit herdehund.













Springa framåt













och bakåt














Simpson passade på att pussa lite på en Dalmatinertjej












Det går åt mycket godis när man väntar













3:a med HP i syskongrupp













Vi blev trea matte:












Nu var vi alla nöjda och trötta. Till och med Simpson var helt slut. Första gången sen han kom till mig som han faktiskt var totalt körd Jag och Simpson slocknade i bilen på hemvägen och sen fick jag inte upp ögonen ordentligt igen förrens kl var ca 22:00. Vi hade köpt med oss sallad på hemvägen (här skulle baske mig inte lagas någon mat). Jag satte mig i sängen och skulle äta den och titta på tv:n tänkte jag. Jo hej du, jag åt kanske sju tuggor sen slocknade jag med salladsskålen i famnen och gaffeln i högsta hugg

, mitt i en tugga. Jag vaknade till några timmar senare av att telefonen ringde, då satt jag ff med skålen i knät, gaffeln i handen och Simpson låg brevid mig och sov som en gris

Detta var värre än vilket träningspass som helst och tog verkligen musten ur mig men åhh så kul vi hade. Och roligast av allt var att träffa Simpans syskon, tack för en trevlig dag Linda, Jan och Ylva.

Här kommer en liten sammanfattning av dagen:

Jag kunde konstatera att Simpson ÄR stor. Jämfört med två av sina syskon är han gigantisk

Jag snubblade INTE och Simpson satte INTE krokben för mig

Jag har blivit riktigt utställnings"drabbad" och kommer definitivt fortsätta med detta. (Lilla Stockholm - here we come)

Simpson är en underbar och RIKTIGT duktig vovve

Simpson måste tränas i att springa och inte studsa runt av lycka

Jag är jättenöjd och tycker att jag och Simpson var jätteproffsiga nybörjare!



Stilstudie:





















Vår domare var Hans Rosenberg och här är Simpsons bedömning:
Maskulin hane under utveckling. Ännu något enkel i sitt huvud, bra uttryck, bra hals. ngt öppen front. Prop kropp, ngt lång i länden. Bra bakparti. Rör sig ännu ngt osamlat fram, lösa armbågar och kastande osammanhängande rörelser( tror knappt han hade tassarna i marken när vi sprang .) Mkt trevlig och tillgänglig hund som spås en bra framtid!

Fyra glada syskon









Mera bilder från utställningen ser ni här http://my.opera.com/viveca/albums/show.dml?id=673786