När jag var på belgarvalputställning med Shiwa på IVÖ i somras så såg vi ju att hon redan då var lägre än de syskon som var med. På den utställningen fick hon ju jättefin kritik och även på nästa vi var på då hon blev BIR valp. På IVÖ utställningen pratade jag en del med vår domare som ju självmant kom fram för hon blev så förtjust i Shiwa. Hon berättade att hon påminde henne om en tik hon haft i sin uppfödning som var den absolut bästa tiken hon haft och som hon sörjde mycket då hon precis gått bort. Även denna tik var som hon kallade det "petit".

Jag har inte tänkt så mycket på hennes "litenhet" utan tänkt att hon växer väl på sig, men nu är hon 9 mån och ser i mina ögon ut som en "miniterv" och jag har nästan börjat undra vad det ska bli av den lilla damen, kommer hon komma upp i godkänd höjd osv... t om mina barn har börjat undra om hon alltid ska vara så där liten . Idag slutade jag oroa mig. Dels pga att jag lyckades få kontakt med domaren som själv haft en liten tik och dels pga att jag var och hälsade på en uppfödarkollega http://www.belgarhuset.com/index.htm som har en underbar kull med ca 6 veckor gamla tervvalpar och när jag såg hennes tik såg jag att Shiwa inte är sååå liten som jag tycker. Det blir också lite förvirrande för mig eftersom Alice är ovanligt stor och Licka är inte så liten hon heller och Simpson är ju en jätte så i min flock ser hon förmodligen mindre ut än vad hon är. Hon är 53cm hög nu och Tervtikens idealmankhöjd är 58cm med -2 och +4 som tillåten avvikelse så jag hoppas hon växer lite till innan hon blir året och kommer upp till den lägre höjden. Detta mest för utställningarnas skull i övrigt spelar det ingen roll.

Har anmält henne till en ren valputställning där dom får vara mellan 6mån och 1 år och hoppas på att det kommer många tervar så jag får en lite rättvisare jämförelse!

Så har vi då Simpson och alla hans hanhundshormoner som ställer till det ordentligt just nu. Han bruka normalt sett inte ha problem med andra hundar (för utom om Alice är sitt vanliga trevliga jag och skäller ut okända hundar som ska passera. Då hänger han gärna på)men idag när vi mötte en liten lurvig sak blev han helt plötsligt som förbytt. Lyssnade INTE på mig (jag var som bortblåst i hans hjärna)och drog till så hårt att han drog omkull mig bara för att skulle till den andra hunden och "kaxa" . Jag fick förbryllad be om ursäkt och samtidigt räkna till 1000 för att inte där och då få ett ordentligt utbrott på honom . Jag har sedan tjejernas maratonlöp visserligen märkt att han blivit mer förvirrad i sin roll som hanhund men så här har han aldrig gjort förut. Normalt sett brukar han inte ens visa andra hundar nåt större intresse och när han är med hundar han känner är det fortfarande aldrig några problem vare sig dom är kopplade eller lösa. Men nu är det bara att inse att han håller på att bli man och se till att visa vem som är boss trots allt och framför allt...VARA BEREDD VID HUNDMÖTEN om man säger så för han är stark den "lille grå"

Jag vill tacka GunBritt för titten idag, dom är ljuvliga dom små trollen och jag längtar tills det är dags för min första kull i eget kennelnamn.