Kl 00.00 natten till torsdagen bar det av mot Ivö i skåne för AfBv:s rasspecial och Oshiwas första utställning.

Jag hade försökt sova lite på kvällen utan att lyckas sådär jättebra så det blev en ganska lång natt. Vid 03.00 tiden tog J över ratten och jag lyckades sova lite innan vi var framme vid halv sju tiden. Jag har hört mycket om denna utställning som hålls på Ivö camping och är en internationell och mycket känd utställning för Belgarfolk runt om i Europa men redan när vi kom dit kändes det som om det skulle bli en strulig utställning eftersom det inte fanns en enda skylt som talade om exakt VAR på campingen utställningen skulle hållas.

Efter att ha jagat över hela campingen för att hitta en toalett som inte krävde ett speciellt kort för att komma in fick jag ge upp och kasta mig in i ett buskage och lätta på blåsan för att undvika klädbyte! Jag kan förstå att man vill att endast campingens gäster får använda toaletterna men om man arrangerar en utställning där det kommer folk från hela Europa tycker jag att man kan ställa upp ett par "bajjamajor" om inte annat just den dagen!

Till slut hittade vi i allafall utställningsområdet och "boade" vid vår ring. Det skulle bli en varm och solig dag vilket jag först var jätteglad för men pga att allting tog sån tid och utställningsstarten blev försenad kraftigt så hann vi allihopa bli ordentligt varma och särskilt då våra stackars vovvar. Vi hade med oss Simpson och han låg snällt i sin canavasbur och väntade men han blev grinigare och grinigare eftersom han är van att vara "mittpunkten" när vi är på utställning och nu var det ju inte så! Jag försökte tala om för honom att vi hade en överraskning åt honom om han bara kunde vänta lite men han ville inte höra på utan matvägrade och la sig för att sova en stund istället eftersom ingen uppenbarligen brydde sig om honom

Innan utställningen började mötte vi ett par som hade köpt en av Oshiwas systrar, Ophelia, och dom fick busa en stund. Ophelia var större än Oshiwa och när uppfödaren sen kom med mamma Puh, pappa Daigo och tre av syskonen visade det sig att Oshiwa var minst av alla! Det var rätt lustigt att se henne se så liten ut med tanke på hennes "stora" attityd .

Till slut började iaf utställningen och Oshiwa blev 3:a med HP, dessutom fick hon domarens utmärkelse till "glimten i ögat" priset . Oshiwas syster Ophelia vann, GRATTIS . Vi var oxå med i Avels och uppfödargruppen och fick HP där men den andra kenneln fick 1:a priset.

Allting tog sån tid och i värmen blev lilla Oshiwa helt slut (och alla andra valpar oxå) och jag tyckte så synd om henne samtidigt som jag var tvungen att försöka "peppa" henne att stå fint på slutet. Vi är jättenöjda med resultatet och hon fick jättefin kritik, tyvärr fattade vi inte att vi skulle stannat kvar till finalerna för där skulle alla som fått "glimten i ögat" priset tävla mot varandra men då var inte vi kvar. Det var med andra ord jättedålig information för oss som var nya på denna utställning och vi fick inte ens några rosetter, förutom HP rosetten, för "deras ekonomi tillät det inte". Jag försökte påpeka att man brukar ju iaf ha rosetter tillgängliga så deltagarna kan köpa men det lyssnade dom inte på. Tråkigt att inte få en rosett på premiärutställningen och särskilt för Ophelias ägare som ju fick ett 1:a pris

En mycket trevlig sak fick jag iaf vara med om...domaren i våran ring (som var en Tervuppfödare från England) kom fram till mig och Shiwa och förklarade att hon var så förtjust i Shiwa eftersom hon hade haft en tik som var borta nu som var precis som Shiwa till utseende och sätt. Hon saknade den så och var så glad att hon fått en massa barn och barnbarn, som hon kallade dom, efter henne Hon sa att när hon såg Shiwa så var det som att se hennes hund igen och med detta i bakhuvudet känner jag nu att Shiwa nog hade vunnit detta "glimten i ögat" pris om jag bara fattat att vi skulle stanna kvar. Detta var nog hur som helst den bästa valpdomare jag haft, en urgullig dam som visste hur man beter sig när valpar ställs ut!

Men som sagt denna utställning ser jag som ett nödvändig ont om jag ska vara ärlig och jag hade nog inte åkt om jag vetat innan hur det skulle bli.

SOM TUR ÄR hade jag ju något jättetrevlig att se fram emot och det var det jag försökte få Simpan att förstå . Vi fick nämligen besök av Operas egen Weimiskattis och hennes Jonas!

Det var verkligen skitkul att träffa er och Doris och Sixten! Trevliga människor med härliga hundar är det bästa jag vet

Kattis och Jonas kom innan själva utställningen var klar så J och Simpson gick med dom till en äng så de grå fick springa och busa med varandra. När Shiwa och jag var klara packade vi ihop oss och så gick vi allihopa till ängen och pratade och vovvarna fick busa igen Sixten blev liiite sotis på Simpson som naturligtvis blev dökär i Doris (Doris är ju hans) och fick komma ut när de tu lugnat ner sig lite igen. Shiwa sprang runt och jäklades med allihop som den lilla krokodil hon är


Jonas tillverkar dummis själv och dom hade varit snälla och tagit med sig lite smakprov på olika storlekar som vi fick titta på. Vi köpte ett gäng som Simpson verkade gilla så nu ska vi ut och träna massor med roliga saker!

Kattis och duktiga Doris fick visa oss lite saker vi kunde träna på bl a "klockan" som visserligen Kattis förklarat för mig förut men med mitt minne så..... Vi fick också massor med tips och info som är bra att ha inför Simpsons jakt och spårträning. JÄTTETACK FÖR DETTA!

Efter att ha käkat världens sämsta camping gatuköks mat var det dags att starta färden tillbaka mot Stockholm och vi tackade Kattis och Jonas för en jättetrevlig dag.

Resan hem gick bra J körde och jag sov som en gris och eftersom vi kom iväg i skaplig tid var vi hemma vid 21.30 tiden. Efter ett kärt återseende av resten av flocken (vi hade ju varit borta jäääätte länge) och en gemensam rastning tuppade jag av i sängen och sov riktigt gott för ovanlighetens skull

Oshiwas kritik: 4m red female. Good long head, small dark eyes, Ears well set and used. Good neck, good angulation all around. minimum size small, A little long in loin. Needs to come up on leg. Excellent caracter!

Fin kontakt












Ställer sig fint...i början












När värmen gjort sitt får matte hjälpa till att hålla upp huvudet














......och kroppen...














Vi fick iaf en HP rosett!





















Kattis, Jonas, Sixten och Doris












Duktiga Doris visar hur man apporterar en dummy














Kattis och Doris visar hur man tränar "klockan"













Janne, Simpson, Kattis, Doris














Simpson jagar Doris som är snabb!














Doris jagar Simpson som oxå är snabb!












"SnyggDoris"...inte konstigt att Sixten vill ha henne ifred













Mer bilder från utställningen och Weimaranerträffen finns här

Så var det då över och förbi, våran stora utställningsdebut!!

Det var jättekul och det gick jättebra tycker jag.

Som den nervösa nybörjare jag är var vi där prick tio minuter i åtta då insläppet och vetr-besiktningen började . Det var bra tyckte jag för då kunde man välja plats och bre ut sig så mycket man bara ville. Medan vi släpade oss mot ring sju passade Simpan på att hälsa på alla vovvar och människor som fanns på vägen dit eftersom jag hade händerna fulla och möjligheten då fanns att sträcka ut kopplet lite extra, om man säger så .

Janne vecklade ut Simpsons Canavasbur och jag bredde ut våra saker så det skulle finnas plats för dom andra som skulle komma lite senare . Simpson protesterade bara någon sekund sen gick han snällt in och la sig i buren som om han aldrig gjort annat Duktig vovve .

Det blev snart ganska fullt och vid nio satte det igång i alla nio ringarna. Det skulle vara 12 raser i våran ring och vi var naturligtvis sista rasen. En lååång väntan började, trodde jag...men eftersom det inte var så många hundar i varje ras så gick det med en rasande fart i början. Till slut började jag bli orolig att Simpsons uppfödare och den andra ägaren som skulle ställa inte skulle komma i tid varpå mina, redan ganska hispiga nerver, blev ännu värre. Men det var ingen fara, dom kom i tid och vi han låta hundarna hälsa ordentligt på varandra oxå

Simpan i buren












Så närmade det sig, det var bara Simpan och hans syskon i Weimaranergruppen och Simpson och jag var först ut att springa. Typiskt, jag var den enda av oss som inte ställt förut och hade ju hoppats på att få kolla in hur dom andra gjorde men det var bara att ta tjuren vid hornen och sätta fart. Jag tycker nog att vi skötte oss bra för att vara nybörjare. Enda problemet var väl då att Simpson har liiiite svårt att springa lugnt och sansat utan studsade runt lite väl mycket. Detta resulterade i att jag fick springa ganska många varv innan domaren var nöjd och såg hans steg ordentligt, och med min kondis kunde jag konstatera att jag inte hade behövt ta på mig någon rouge på morgonen, om man säger så






































Simpson blev tvåa och brorsan Attitude vann med HP. Senare blev "Atten" även BIG tvåa, DUKTIG VOVVE

Uppfödaren trodde Simpson skulle vinna av syskonen men jag tror att det hade mycket att göra med att han sprang sämre, att han kom tvåa. Dom fick fin kritik båda två men Atten sprang jättefint.

Ylva och Attitude blev BIG tvåa, GRATTIS !!

























Sen var det uttagning till syskongruppfinal i vår grupp och där gick vi vidare med HP (Röd Setter gick oxå vidare) och det var här den lååånga väntan egentligen började. Det gick ganska fort i vår ring och det blev flera timmars väntande. Vi tillbringade tiden med att gå ut med hundarna och jag rännde runt och hälsade på övriga vänner som oxå ställde ut för att se hur det gick för dom. Vi gick
även till hundfotografen och tog kort på lilleman.

Det skulle vara en Dobbis med som jag så gärna ville se, Dybvoyage di Caprio. Orsaken till att jag så gärna ville se den var att den var från e: Mezzrow´s Finta och u: Jean Dark Sun Moon Stars och nu har jag ju följt några Mezzrow´s och Jean Dark hundar en tid. Någon som känner till dessa hundar??

Till slut var det iaf dags för syskongrupperna. Det stod bla mellan raserna: Weimaraner, Röd Setter, Cocker Spaniel, Dalmatiner, Flat Coated Retriver, Vit herdehund, Galgo Espanol och några till. Det blev ett väldigt springande och ställande och en efter en åkte raserna ut och det började bli riktigt spännande eftersom hon gick förbi oss hela tiden och vi fick stå kvar. jag började bli kissnödig och nervös och hoppades att domaren skulle bestämma sig snart och som på beställning åkte dom sista som skulle ut, ut och vi blev trea, Galo Espanol-tvåa och första platsen knep en kull Vit herdehund.













Springa framåt













och bakåt














Simpson passade på att pussa lite på en Dalmatinertjej












Det går åt mycket godis när man väntar













3:a med HP i syskongrupp













Vi blev trea matte:












Nu var vi alla nöjda och trötta. Till och med Simpson var helt slut. Första gången sen han kom till mig som han faktiskt var totalt körd Jag och Simpson slocknade i bilen på hemvägen och sen fick jag inte upp ögonen ordentligt igen förrens kl var ca 22:00. Vi hade köpt med oss sallad på hemvägen (här skulle baske mig inte lagas någon mat). Jag satte mig i sängen och skulle äta den och titta på tv:n tänkte jag. Jo hej du, jag åt kanske sju tuggor sen slocknade jag med salladsskålen i famnen och gaffeln i högsta hugg

, mitt i en tugga. Jag vaknade till några timmar senare av att telefonen ringde, då satt jag ff med skålen i knät, gaffeln i handen och Simpson låg brevid mig och sov som en gris

Detta var värre än vilket träningspass som helst och tog verkligen musten ur mig men åhh så kul vi hade. Och roligast av allt var att träffa Simpans syskon, tack för en trevlig dag Linda, Jan och Ylva.

Här kommer en liten sammanfattning av dagen:

Jag kunde konstatera att Simpson ÄR stor. Jämfört med två av sina syskon är han gigantisk

Jag snubblade INTE och Simpson satte INTE krokben för mig

Jag har blivit riktigt utställnings"drabbad" och kommer definitivt fortsätta med detta. (Lilla Stockholm - here we come)

Simpson är en underbar och RIKTIGT duktig vovve

Simpson måste tränas i att springa och inte studsa runt av lycka

Jag är jättenöjd och tycker att jag och Simpson var jätteproffsiga nybörjare!



Stilstudie:





















Vår domare var Hans Rosenberg och här är Simpsons bedömning:
Maskulin hane under utveckling. Ännu något enkel i sitt huvud, bra uttryck, bra hals. ngt öppen front. Prop kropp, ngt lång i länden. Bra bakparti. Rör sig ännu ngt osamlat fram, lösa armbågar och kastande osammanhängande rörelser( tror knappt han hade tassarna i marken när vi sprang .) Mkt trevlig och tillgänglig hund som spås en bra framtid!

Fyra glada syskon









Mera bilder från utställningen ser ni här http://my.opera.com/viveca/albums/show.dml?id=673786