Så var det då äntligen dags!

Vi startade kl 05:45 (skönt att man tack vare sommartidens slut fick sova en timme längre ) för att bege oss till Vallentuna Bk och Simpsons MH. Som alla andra gör såg jag fram emot detta och undrade naturligtvis om han skulle bete sig som jag trodde eller om han skulle bjuda på några överaskningar .

Simpson gick ut som tredje hund och efter att ha fått se den första hunden behöva bryta (vid Dumpe) och den andra hunden som också var en jakthund (jaktlabbe) först mer eller mindre strunta i haren och gå igång så kraftigt på skotten att föraren hade svårt att få in den då den bestämt sig för att efter skott ska man hämta något och drog iväg började jag VERKLIGEN undra hur det skulle gå .

Det jag mest var inställd på var just att även Simpan skulle vilja dra iväg och "jobba" på skotten eftersom vi skjuter när vi tränar jakt och för honom betyder skott INTE att stå still eller fortsätta leka . Hans syster som gjorde sitt MH för några veckor sen fick en trea fast hon inte är ett dugg skottberörd men pga att hon blev så låst på att jobba att det inte gick att få igång henne i lek sen, visserligen en "positiv trea" som beskrivaren sa men det blir ju ändock en trea

När det så var dags för oss och jag hämtade Simpson nästan kokade det i bilen, troligen hade han blivit taggad av skotten han hört och han visste knappt vilket ben han skulle stå på när han fick komma ut .

Så släpade han iväg med mig till gruppen och hälsade älskvärt på alla och tyckte dom var trevliga som kommit dit bara för att hälsa på honom . Han hälsade mer än gärna på beskrivaren och sen släpade han iväg honom också När dom "gick iväg" var Simpan ff helt säker på att han skulle spåra upp nån älgskank och letade febrilt efter ett spår men när dom kom tillbaka mot mig insåg han att så var inte fallet och försökte busa lite med testledaren Försöka ta kamptrasan ifrån oss var också jätteskojigt och varje gång han fick springa och ta den kom han duktigt till mig med den som den lilla apportör han börjar bli . När han kampar gör han det med glädje även om han tar nytt tag ibland.




Sen var det dags för haren. Full fart ut och första gången kom han även tillbaka med den i full karriär, som tur var stannade han när tråden tog slut, annars hade nog den anordningen inte fungerat resten av dagen


Aktiviteten blev nog precis som jag trodde. Detta är inte hundar som är kända för att varva ner så länge dom är ute och han pysslade med något mest hela tiden.

Avståndsleken gick som en dans, bokstavligen, för han såg verkligen ut som han bjöd upp figgen till en liten dans. Han kampade bra där också men gjorde omtag även där. Sen sprang han och la trasan på ett säkert ställe och tog sig ett litet ärevarv för att sen hämta trasan igen och springa tillbaka och leka med figgen igen


Så var det då dags för "Dumpe". Där var jag osäker på hur han skulle agera. Hur det gick ser ni här under. Det var jättejobbigt att stå där och inte få vända sig om så man vet vad hunden pysslar med. Man vet ju efter att ha varit publik att man ser rätt dum ut när man sitter där och lockar på hunden om den är typ 40 meter bort Innan Simpan valde att gå fram till den där läbbiga saken valde han att ställa sig hos testledaren eftersom han var den enda som pratade och betedde sig normalt såg han ut att tycka När vi sen skulle promenera runt dumpe var han ganska snabbt ointressant och Simpan plöjde på framåt som vanligt.


Skramlet var ingen baggis tyckte han och gick nästan omedelbart fram och kollade in läget själv.


Så var det spökdags ! Här var jag ganska säker på att han skulle skälla men icke sa nicke. Han mer eller mindre totaldissade dom. Kollade in dom lite, fortsatte med sitt för att sen bli lite mer misstänksam då dom kom nära. Han hade kontroll och löste situationen till slut med att nästan fälla det högra spöket med sin något burdusa älskvärdhet



Till sist var det då dags för skotten ! Det jag inte var nervös för egentligen (för jag vet att han är skottfast), men jag var inställd på att "1:an" kunde ryka pga att jag inte skulle få igång honom i leken igen. Jag fick jobba ganska hårt men visst satte han igång att leka igen, både under och efter . Vid skotten utan lek höll han på att dra omkull mig eftersom han minsann visste varifrån dom kom och skulle dit och kolla läget men som tur var höll jag mig på benen .




Så var det slut och beskrivaren kommer mot mig med ett leende som gick från örsnibb till örsnibb (Simpan brukar ha den inverkan på folk ) Det första hon sa var "vilken underbar hund" och jag blev varm i hela kroppen. Han var öppen, nyfiken, la inte på sig några rädslor och det fanns inget hotfullt i honom över huvudtaget och visst knep vi 1:an på skotten

Efteråt fick jag även höra att alla i gruppen hade öst beröm över mig och mitt agerande och tyckte att han var en mycket lydig och lyhörd hund, något som dom inte direkt hade hört att Weimaranern var. Det gjorde ju inte dagen sämre precis

Beskrivare för dagen var Ingrid Hult och Testledare Joakim Henriksson och så här blev beskrivningen

Kontakt: 1a 4
1b 3
1c 3

Lek 1: 2a 4
2b 4
2c 3

Förföljande: 3a 4
4

Gripande: 3b 4
2

Aktivitet: 4 4

Avst.Lek: 5a 3
5b 1
5c 5
5d 4
5e 2

Överaskning: 6a 2
6b 1
6c 2
6d 2
6e 2
Ljudkänsl: 7a 1
7b 5
7c 1
7d 1

Spöken: 8a 1
8b 3
8c 2
8d 4
8e 4

Lek 2: 9a 4
9b 4

Skott: 10 1


Denna dag gjorde även Simpans bror Bosse sitt MH och det gick bra för honom också, grattis Thomas


"Bosse" valde att skälla ut både dumpe och spökena!

























Det har varit en urkul dag där vi fått se ett gäng raser gå igenom sina MH:n och jag
kan inte vara gladare för Simpsons resultat, nu har vi KÄND MENTALSTATUS