Så var det då över och förbi, våran stora utställningsdebut!!

Det var jättekul och det gick jättebra tycker jag.

Som den nervösa nybörjare jag är var vi där prick tio minuter i åtta då insläppet och vetr-besiktningen började . Det var bra tyckte jag för då kunde man välja plats och bre ut sig så mycket man bara ville. Medan vi släpade oss mot ring sju passade Simpan på att hälsa på alla vovvar och människor som fanns på vägen dit eftersom jag hade händerna fulla och möjligheten då fanns att sträcka ut kopplet lite extra, om man säger så .

Janne vecklade ut Simpsons Canavasbur och jag bredde ut våra saker så det skulle finnas plats för dom andra som skulle komma lite senare . Simpson protesterade bara någon sekund sen gick han snällt in och la sig i buren som om han aldrig gjort annat Duktig vovve .

Det blev snart ganska fullt och vid nio satte det igång i alla nio ringarna. Det skulle vara 12 raser i våran ring och vi var naturligtvis sista rasen. En lååång väntan började, trodde jag...men eftersom det inte var så många hundar i varje ras så gick det med en rasande fart i början. Till slut började jag bli orolig att Simpsons uppfödare och den andra ägaren som skulle ställa inte skulle komma i tid varpå mina, redan ganska hispiga nerver, blev ännu värre. Men det var ingen fara, dom kom i tid och vi han låta hundarna hälsa ordentligt på varandra oxå

Simpan i buren












Så närmade det sig, det var bara Simpan och hans syskon i Weimaranergruppen och Simpson och jag var först ut att springa. Typiskt, jag var den enda av oss som inte ställt förut och hade ju hoppats på att få kolla in hur dom andra gjorde men det var bara att ta tjuren vid hornen och sätta fart. Jag tycker nog att vi skötte oss bra för att vara nybörjare. Enda problemet var väl då att Simpson har liiiite svårt att springa lugnt och sansat utan studsade runt lite väl mycket. Detta resulterade i att jag fick springa ganska många varv innan domaren var nöjd och såg hans steg ordentligt, och med min kondis kunde jag konstatera att jag inte hade behövt ta på mig någon rouge på morgonen, om man säger så






































Simpson blev tvåa och brorsan Attitude vann med HP. Senare blev "Atten" även BIG tvåa, DUKTIG VOVVE

Uppfödaren trodde Simpson skulle vinna av syskonen men jag tror att det hade mycket att göra med att han sprang sämre, att han kom tvåa. Dom fick fin kritik båda två men Atten sprang jättefint.

Ylva och Attitude blev BIG tvåa, GRATTIS !!

























Sen var det uttagning till syskongruppfinal i vår grupp och där gick vi vidare med HP (Röd Setter gick oxå vidare) och det var här den lååånga väntan egentligen började. Det gick ganska fort i vår ring och det blev flera timmars väntande. Vi tillbringade tiden med att gå ut med hundarna och jag rännde runt och hälsade på övriga vänner som oxå ställde ut för att se hur det gick för dom. Vi gick
även till hundfotografen och tog kort på lilleman.

Det skulle vara en Dobbis med som jag så gärna ville se, Dybvoyage di Caprio. Orsaken till att jag så gärna ville se den var att den var från e: Mezzrow´s Finta och u: Jean Dark Sun Moon Stars och nu har jag ju följt några Mezzrow´s och Jean Dark hundar en tid. Någon som känner till dessa hundar??

Till slut var det iaf dags för syskongrupperna. Det stod bla mellan raserna: Weimaraner, Röd Setter, Cocker Spaniel, Dalmatiner, Flat Coated Retriver, Vit herdehund, Galgo Espanol och några till. Det blev ett väldigt springande och ställande och en efter en åkte raserna ut och det började bli riktigt spännande eftersom hon gick förbi oss hela tiden och vi fick stå kvar. jag började bli kissnödig och nervös och hoppades att domaren skulle bestämma sig snart och som på beställning åkte dom sista som skulle ut, ut och vi blev trea, Galo Espanol-tvåa och första platsen knep en kull Vit herdehund.













Springa framåt













och bakåt














Simpson passade på att pussa lite på en Dalmatinertjej












Det går åt mycket godis när man väntar













3:a med HP i syskongrupp













Vi blev trea matte:












Nu var vi alla nöjda och trötta. Till och med Simpson var helt slut. Första gången sen han kom till mig som han faktiskt var totalt körd Jag och Simpson slocknade i bilen på hemvägen och sen fick jag inte upp ögonen ordentligt igen förrens kl var ca 22:00. Vi hade köpt med oss sallad på hemvägen (här skulle baske mig inte lagas någon mat). Jag satte mig i sängen och skulle äta den och titta på tv:n tänkte jag. Jo hej du, jag åt kanske sju tuggor sen slocknade jag med salladsskålen i famnen och gaffeln i högsta hugg

, mitt i en tugga. Jag vaknade till några timmar senare av att telefonen ringde, då satt jag ff med skålen i knät, gaffeln i handen och Simpson låg brevid mig och sov som en gris

Detta var värre än vilket träningspass som helst och tog verkligen musten ur mig men åhh så kul vi hade. Och roligast av allt var att träffa Simpans syskon, tack för en trevlig dag Linda, Jan och Ylva.

Här kommer en liten sammanfattning av dagen:

Jag kunde konstatera att Simpson ÄR stor. Jämfört med två av sina syskon är han gigantisk

Jag snubblade INTE och Simpson satte INTE krokben för mig

Jag har blivit riktigt utställnings"drabbad" och kommer definitivt fortsätta med detta. (Lilla Stockholm - here we come)

Simpson är en underbar och RIKTIGT duktig vovve

Simpson måste tränas i att springa och inte studsa runt av lycka

Jag är jättenöjd och tycker att jag och Simpson var jätteproffsiga nybörjare!



Stilstudie:





















Vår domare var Hans Rosenberg och här är Simpsons bedömning:
Maskulin hane under utveckling. Ännu något enkel i sitt huvud, bra uttryck, bra hals. ngt öppen front. Prop kropp, ngt lång i länden. Bra bakparti. Rör sig ännu ngt osamlat fram, lösa armbågar och kastande osammanhängande rörelser( tror knappt han hade tassarna i marken när vi sprang .) Mkt trevlig och tillgänglig hund som spås en bra framtid!

Fyra glada syskon









Mera bilder från utställningen ser ni här http://my.opera.com/viveca/albums/show.dml?id=673786